Det stora återtåget: året då cheferna kom tillbaka till DAO

Den 15 september 2026 skrev Marcus Hardt ett förslag som ingen DAO vill behöva skriva. Hardt, tidigare vd för Balancer Labs och ledamot i protokollets treasury-råd, föreslog att hela protokollet skulle avvecklas under ordnade former, och att det som fanns kvar i kassan, minst 9 miljoner dollar i tokens (ungefär 90 miljoner kronor vid en dollarkurs kring 10 kronor i mitten av oktober 2026), skulle delas ut till innehavarna av BAL-token. Den som ville ha sin andel skulle bränna sina tokens i utbyte. Omröstningen pågick 25 till 29 september, likviditetsleverantörer fick till 30 oktober på sig att dra sig ur, och den första utdelningen är satt till maj 2027. Balancer, ett av de äldre AMM-protokollen i DeFi, hade i praktiken bokat sin egen begravning via sin egen styrning.

Bakgrunden var dubbel. Ett kodexploit i november 2025 tömde runt 128 miljoner dollar (omkring 1,3 miljarder kronor) ur Balancers så kallade composable stable pools, och bolaget bakom protokollet stängde sin verksamhet ett halvår senare. Men det var inte hacket i sig som dödade projektet, utan det som kom efter: intäkterna återhämtade sig aldrig. Enligt The Block föll de månatliga intäkterna från 1,13 miljoner dollar i oktober 2025 till knappt 57 000 dollar i augusti 2026. Hardt var ovanligt rak om varför, i en kommentar till Cointelegraph: ”The product worked. It did not sell enough.” Han tillade att han hade underskattat hur länge exploatet skulle fortsätta tynga adoptionen.

Balancers avveckling är inte den mest spektakulära händelsen i kryptons styrningsvärld det här året. Det har funnits kupper, utpressning och tömda kassor med betydligt större rubriker. Men den fångar något som är större än ett enskilt protokoll, och det är berättelsen den här texten handlar om: 2026 blev året då drömmen om den ledarlösa organisationen drog sig tillbaka. Inte med en smäll, utan med protokoll som la ner, stiftelser som tog över, juridiska bolag som byggdes runt koden och grundare som klev fram och tog tillbaka ratten. Efter ett decennium av experiment med on-chain-demokrati kom cheferna tillbaka.

Vad DAO:n egentligen lovade

En DAO, decentraliserad autonom organisation, bygger på en enkel och radikal idé: ersätt styrelsen, vd:n och bolagsjuristen med kod och omröstningar. Den som äger protokollets token äger en röst, förslag läggs öppet, alla kan se resultatet på kedjan, och ett smart kontrakt verkställer utfallet utan att någon chef behöver skriva under. Löftet var att en global grupp främlingar skulle kunna förvalta miljarder utan vare sig bank, bolagsstyrelse eller tillit till en enskild person. ”Exit to community” blev slagordet: grundarteamet skulle bygga, och sedan lämna över till gemenskapen.

Idén föddes delvis ur ett haveri. Den ursprungliga ”The DAO” samlade in motsvarande över 150 miljoner dollar 2016 innan ett reentrancy-fel tömde ungefär en tredjedel av kassan, vilket utlöste den hårda fork som delade Ethereum i två kedjor (Gemini Cryptopedia). Ändå överlevde själva grundtanken, och under åren som följde blev DAO-modellen standard för DeFi-protokoll, NFT-gemenskaper och spelgillen. Vid ingången till 2026 förvaltade de största DAO:erna tillsammans tiotals miljarder dollar. På pappret var det den mest ambitiösa formen av gemensamt ägande som krypto hade uppfunnit.

Varför demokratin aldrig skalade

Två problem återkom i nästan varje DAO: koncentration och apati. Rösterna var sällan jämnt fördelade. En ofta citerad analys från Chainalysis fann att mindre än 1 procent av innehavarna kontrollerade omkring 90 procent av röststyrkan i de största DAO:erna. Samtidigt röstade de flesta tokeninnehavare aldrig alls. Resultatet blev en styrelseform som på papperet var demokratisk men i praktiken styrdes av en handfull valar, riskkapitalfonder och professionella delegater.

Apatin var minst lika förödande som koncentrationen. I de flesta DAO:er deltog bara en liten andel av innehavarna i omröstningarna, och många förslag klubbades igenom av en handfull engagerade. När deltagandet är så lågt blir besluten i praktiken en formalitet, en bekräftelse av det som ett fåtal redan bestämt. Styrningen blev en teater där publiken sällan dök upp, och där de få som satt kvar i salen fattade besluten för alla andra.

Mönstret syns också i hur rösterna samlas. Enligt en genomgång som CryptoSlate lyfte fram kontrollerade stödprotokollet Convex drygt hälften av rösterna i Curve, och Aura runt 65 procent av rösterna i just Balancer; i 39 av 48 granskade Ethereum-DAO:er höll de tio största innehavarna mer än halva röstvikten. Makten var alltså inte utspridd, den var uthyrd och buntad. Ethereums medgrundare Vitalik Buterin hade varnat för mekaniken redan 2021: en styrningstoken är ”a bundle of two rights”, ett ekonomiskt intresse och en rösträtt, och de två går enligt honom ”very easy to unbundle”, vilket är exakt det som gör röstköp billigt (vitalik.eth.limo).

Branschen själv har slutat försköna det. Ali Yahya, general partner på riskkapitalbolaget a16z, sammanfattade stämningen i en uppmärksammad genomgång hos Fortune: ”We spent the last 10 years rediscovering the hard way that direct democracy is a bad idea.” I samma artikel konstaterade Jake Brukhman på CoinFund att styrningen ”proved to be almost everywhere else but the [block]chain”, alltså att de verkliga besluten fattades i forum, chattar och bakom kulisserna, inte i de formella omröstningarna. Det var den insikten som skulle forma hela 2026.

Grundarmonarken kliver fram igen

Det tydligaste uttrycket för återtåget är när grundaren helt enkelt tar tillbaka tronen. Sommaren 2025 röstade ApeCoin-gemenskapen, en av de största NFT-knutna DAO:erna, för att avveckla sin egen DAO. Förslaget hette ”Sunsetting the DAO and Launching ApeCo” och gick igenom med omkring 99 procents stöd. Ungefär 168 miljoner dollar i tillgångar (cirka 1,7 miljarder kronor) fördes över till ett nytt, Yuga-kontrollerat bolag, ApeCo, byggt kring tre pelare: kedjan ApeChain, samlingen Bored Ape Yacht Club och metaversprojektet Otherside.

Yuga Labs medgrundare och vd Greg Solano la inte fingrarna emellan när han motiverade förslaget. DAO:n hade enligt honom urartat till ”sluggish, noisy, and often unserious governance theater”, och alldeles för mycket av pengarna hade gått till ”vanity proposals and low-impact initiatives” (CoinDesk). Gemenskapen höll med, eller orkade i alla fall inte streta emot, och överlämnade därmed kassan till den grundare som en gång hade lovat att lämna över den till gemenskapen (crypto.news). Figuren som kliver tillbaka in i rampljuset och tar kommandot är bekant; vi har tidigare beskrivit hur grundarintervjun har blivit en genre där grundaren tränas att låta otränad, och i styrningsvärlden fick den genren 2026 ett nytt kapitel: grundaren som tränas att låta oumbärlig.

Det mest talande var verktyget. ApeCoin-gemenskapen använde DAO:ns egen demokratiska mekanism, en omröstning, för att rösta bort själva demokratin. Det är ett mönster som återkommer: när en gemenskap tröttnar på ständiga strider och långsamma beslut blir ett tydligt ledarskap plötsligt attraktivt, även om priset är att de egna rösterna förlorar sin tyngd. Innehavarna blir kvar som publik, med en token i handen och en grundare på scenen.

Stiftelsen tar över rodret

Där ApeCoin valde grundaren valde ENS stiftelsen. ENS, namntjänsten som gör om krångliga Ethereum-adresser till läsbara namn, röstade den 11 augusti 2026 igenom ett förslag kallat ”Next Era of ENS DAO” med omkring 70 procents stöd. Beslutet gav en nybildad ENS Foundation administrativ kontroll över ett kapital på runt 65 miljoner dollar (omkring 650 miljoner kronor), uppbyggt av avgifter för .eth-namn. Stiftelsen fick en heltidsanställd verkställande direktör, Alexander Urbelis, och en styrelse på fem personer, däribland grundaren Nick Johnson.

Motiveringen var lika avslöjande som den var nykter. ”A DAO, on its own, does not have the legal and operational capacity to act in many of the venues where that infrastructure now needs representation”, löd argumentet enligt The Block. Tokeninnehavarna behöll rätten att tillsätta och avsätta styrelseledamöter, och DAO:n behöll majoriteten av ENS-token, men den dagliga makten flyttade från omröstningen till ett rum med en direktör och en styrelse. Det är i grunden samma fråga som vi ställde om vem som egentligen kontrollerar ditt smarta konto: när en juridisk person håller nycklarna, vem styr då personen?

ENS var långt ifrån ensamt. Under 2025 och 2026 valde flera mogna projekt att lägga en stiftelse eller ett liknande organ mellan tokeninnehavarna och den dagliga driften, ofta med motiveringen att en växande verksamhet behöver kunna anställa, teckna avtal och svara mot myndigheter. Varje gång är bytet detsamma: gemenskapen får en mer handlingskraftig organisation, men ger upp en bit av den direkta kontroll som var hela poängen från början.

Skilsmässan som slutade med en ägare

Ibland sker omcentraliseringen inte genom ett enda beslut utan genom utmattning. Det är historien om Aave, ett av de största låneprotokollen i DeFi med runt 26 miljarder dollar i insättningar (omkring 260 miljarder kronor). Under 2025 och 2026 växte en konflikt mellan å ena sidan Aave Labs och grundaren Stani Kulechov, å andra sidan de fristående tjänsteleverantörer som i praktiken skötte protokollet: BGD Labs, riskhanteraren Chaos Labs och den inflytelserika delegatgruppen Aave Chan Initiative under Marc Zeller.

Striden gällde en budget för nästa generation av protokollet, och vem som egentligen bestämde. Zeller beskrev problemet rakt till The Block: ”The temp check demonstrated that a single entity holds enough voting power to pass its own budget proposals over community opposition.” Resultatet blev inte en kupp utan en utvandring. Mellan februari och april 2026 lämnade alla tre leverantörerna, enligt CoinDesk. Aave v4 lanserades på Ethereums huvudkedja våren 2026 efter en omröstning som fick fullt stöd i den icke-bindande mätningen men betydligt svagare deltagande på kedjan. När dammet lagt sig var protokollet mer centraliserat kring Aave Labs än någonsin, inte för att någon vann en omröstning, utan för att motståndarna gick hem. Vissa analytiker kallade det en tyst privatisering.

Aave-fallet avslöjade också hur de riktigt stora DeFi-protokollen faktiskt drivs. Bakom omröstningarna satt specialiserade firmor som sköter riskmodeller, kod och budgetförslag mot betalning, en sorts yrkesklass av styrning. När den klassen lämnar en DAO förlorar protokollet inte bara röster, utan också den kompetens som höll ihop vardagen. Att makten då samlas hos grundarbolaget är mindre ett val än en följd: någon måste hålla i ratten, och det blev den som aldrig släppte den helt.

Doktrinen som gör återtåget rumsrent

Återtåget hade också fått en teori. Under etiketten ”governance minimization” argumenterade bland andra Miles Jennings, chefsjurist på a16z Crypto, för att det bästa ett protokoll kan göra är att behöva så lite löpande styrning som möjligt. ”Minimizing governance calls for protocols to reduce their reliance on, and the power of, decentralized governance”, skrev han, med tillägget att protokoll som bär på onödig styrning till slut dukar under för konkurrenter som slipper den kostnaden (a16z Crypto). Målet är inte en livligare demokrati, utan en som sällan behöver sammankallas.

Ett par protokoll drev tanken till sin spets. Låneprotokollet Liquity byggdes för att i princip inte ha någon mänsklig styrning alls; parametrarna är fasta i koden och det finns inget att rösta om. Andra projekt publicerade regelrätta guider för hur man monterar ned sin egen styrning steg för steg. Den som faktiskt håller sådana protokoll igång är sällan den som får applåder; det är de tysta kodförvaltarna, en roll vi porträtterat i berättelsen om byggaren ingen hyllar. Minimerad styrning tar inte bort makten, den flyttar den till den som skriver och underhåller koden.

Ibland var pausen mer handgriplig. Solana-börsen Jupiter stoppade sina DAO-omröstningar i juni 2025 med hänvisning till ett ”breakdown in trust” och utbredd röstningströtthet, efter att en insideradress visat sig stå för en stor del av rösterna (CoinDesk). Omröstningarna återupptogs i början av 2026, men protokollets stora kassa, den så kallade Litterbox Trust, hölls stängd till 2027. Pausen var tänkt som en time-out, men den sa något om hur lite förtroende själva mekaniken åtnjöt.

Juridiska omslag: när DAO:n fick en kropp

Parallellt med dissolutionerna pågick en tystare rörelse: att ge DAO:n en juridisk kropp. I juli 2024 införde delstaten Wyoming en ny bolagsform, DUNA (decentralized unincorporated nonprofit association), särskilt utformad för DAO:er med minst 100 medlemmar (CoinDesk). Hösten 2025 antog Uniswap, en av de största decentraliserade börserna, en sådan DUNA som döptes till ”DUNI”, med runt 99,9 procents stöd och över 125 miljoner UNI för mot 742 emot (Uniswaps styrningsforum). Marshallöarna erbjöd ett liknande upplägg via sin DAO LLC-lag från 2022, med uttrycklig juridisk personlighet.

Argumentet var lika praktiskt som det var ideologiskt obekvämt. a16z Crypto beskrev DUNA som ett sätt att låta gemenskaper styra de tjänster de själva använder, med rätten att ingå avtal med vanliga bolag och att föra talan i domstol. Med andra ord: en DAO utan juridisk kropp kan varken skriva kontrakt, betala skatt på ett ordnat sätt eller försvara sig. Men samma kropp som ger skydd ger också ett huvud, en administratör, ett ombud, en stiftelse. Att ge DAO:n ett ansikte mot omvärlden innebär nästan alltid att koncentrera dess inre makt.

Spöket Ooki: omslaget är också självförsvar

För att förstå varför så många DAO:er plötsligt ville ha ett juridiskt skal måste man känna till Ooki DAO. 2023 fick den amerikanska derivattillsynsmyndigheten CFTC en så kallad tredskodom mot Ooki DAO, som drev en handelsplattform utan licens. Domstolen slog fast att DAO:n var en ”person” och en ”unincorporated association” enligt amerikansk rätt, utdömde böter på 643 542 dollar (knappt 6,5 miljoner kronor) och förbjöd dess webbplats (CFTC).

Innebörden var skrämmande för alla aktiva röstare: om en DAO utan juridisk form behandlas som en oregistrerad sammanslutning, kan dess medlemmar i värsta fall hållas personligt ansvariga för vad kollektivet gör. Plötsligt var ett juridiskt omslag inte ett svek mot decentraliseringen, utan en livförsäkring. En del av 2026 års återtåg handlar alltså inte om maktlystnad utan om ren rädsla: hellre en stiftelse med tydligt ansvar än ett löst kollektiv där vem som helst kan bli indragen.

Återtåget i siffror

Var för sig kan de här händelserna läsas som enskilda kriser. Lagda bredvid varandra bildar de ett mönster. Under ett enda år gick några av kryptons mest kända DAO:er från att vara symboler för decentraliserad styrning till att ha en stiftelse, ett grundarbolag eller ett avvecklingsbeslut. Tabellen nedan samlar de tydligaste fallen.

Men kuppen lurar fortfarande

Återtåget är inte bara ett utslag av trötthet eller maktlystnad. Det är delvis en reaktion på en högst konkret fara, för samtidigt som DAO:erna drog sig tillbaka fortsatte styrningsattackerna. Logiken bakom dem är enkel, och a16z har formulerat den som en ekvation: vinsten av en styrningsattack är värdet du kan plocka ut ur kassan, minus kostnaden för att skaffa rösterna och minus kostnaden för att genomföra attacken (a16z Crypto). När en token har rasat i värde blir rösterna billiga, och när nästan ingen röstar räcker en liten andel för att nå beslutsgränsen. Då lönar sig kalkylen för angriparen.

Sommaren 2026 blev det tydligt. Säkerhetsföretaget Blockaid räknade till minst sju styrningsövertaganden mellan juni och augusti, med sammanlagt runt 22 miljoner dollar (omkring 220 miljoner kronor) tömda över Ethereum, Solana och Base. Till dem hör BonkDAO, där en angripare la ut ungefär 4,4 miljoner dollar på att köpa röster och sedan förde ut runt 20 miljoner dollar (omkring 200 miljoner kronor) ur kassan i en omröstning där bara en handfull plånböcker deltog (crypto.news). I augusti förlorade låneprotokollet Term Finance omkring 8,5 miljoner dollar (cirka 85 miljoner kronor) på samma sätt; granskarna PeckShield och CertiK konstaterade att angreppet ”targeted the voting mechanics rather than any flaw in the underlying smart contract code” (Crypto Briefing). Koden var alltså hel. Det var röstningen som var hålet.

Så sent som den 6 oktober 2026 larmade Blockaid om att runt 620 miljoner XCN-token, värda några miljoner dollar, lämnat låneprotokollet Onyx kassa. Här är bilden dubbel och olöst: antingen drev en angripare igenom ett förslag och tömde kassan, eller också verkställdes en migrering som Onyx själva tidigare hade annonserat (KuCoin, ChainCatcher). Oavsett vilket gick överföringen genom protokollets egen styrning, inte genom ett kodfel. Det är just den tvetydigheten, att ett helt legitimt styrningsflöde kan tömma en kassa, som gör hela klassen av attacker så svår att försvara sig mot.

Svaret har ofta blivit att montera en mänsklig nödbroms ovanpå omröstningen, ett säkerhetsråd eller en vetokommitté som kan stoppa ett illvilligt förslag innan det verkställs. Den 25 september stoppade Marinade Finances råd två skadliga förslag inom sex timmar, långt innan de kunde träda i kraft, och inga pengar försvann (KuCoin). Men varje sådan broms flyttar makt tillbaka till ett litet rum, vilket är själva poängen med återtåget. Vi har tittat närmare på den paradoxen i vår genomgång av pausknappen, nödstoppet som avgör vem som räddas efter ett hack: samma knapp som räddar kassan är också en bakdörr och ett nytt mål.

Sverige, Finansinspektionen och MiCA

För en svensk sparare är frågan inte akademisk. Sedan EU:s regelverk MiCA trädde i kraft är Finansinspektionen (FI) den myndighet som ansvarar för kryptotillgångar i Sverige. Från den 1 oktober 2025 måste varje kryptoföretag som vänder sig till svenska kunder antingen ha ansökt om tillstånd hos FI eller avveckla sin verksamhet; redan registrerade aktörer hade på sig till den 30 september 2025 att lämna in sin ansökan (Finansinspektionen). Kryptoderivat, som terminer och eviga kontrakt, räknas däremot som finansiella instrument under MiFID II och övervakas som sådana, inte under MiCA.

Här finns dock en lucka som är central för hela den här berättelsen. MiCA riktar sig mot centraliserade leverantörer av kryptotjänster och mot utgivare av tokens, alltså börser, förvaringsinstitut och emittenter med en juridisk person bakom sig (FI om MiCA). En renodlad DAO utan bolag, stiftelse eller identifierbar operatör faller i praktiken utanför. Det betyder att om du förlorar pengar i en styrningsattack mot ett verkligt decentraliserat protokoll finns ingen CASP att klaga på, ingen insättningsgaranti och ingen tillsynsmyndighet som kan ingripa. De EU-regler som ska täcka DeFi mer specifikt väntas först 2027 eller 2028.

Det är här ironin blir skarp. Omcentraliseringen som så många beklagar är samtidigt det som gör en DAO läsbar för en tillsynsmyndighet. En stiftelse eller ett bolag är precis den sorts motpart som FI kan ge tillstånd, beskatta och hålla ansvarig. Ett löst kollektiv är det inte. För en svensk investerare kan en DAO med en tydlig juridisk kropp därför, paradoxalt nog, vara ett tryggare val i en tvist än en ”renare” ledarlös variant. Återtåget flyttar alltså inte bara makt inåt, det flyttar också hela modellen närmare den reglerade världen.

Är en DAO med en chef fortfarande en DAO?

Varje lösning på DAO:ns problem tycks sluta på samma ställe. En stiftelse som kan agera i domstol, ett grundarbolag som fattar snabba beslut, en vetokommitté som stoppar en kupp, en minimerad styrning som flyttar makten till kodförvaltarna: alla koncentrerar de makten på nytt. Det leder till den obekväma frågan som svävade över hela 2026. Om du lägger till en chef, en styrelse och ett bolagsregister, i vilken mening är det då fortfarande en decentraliserad autonom organisation?

Puristerna svarar nej och ser året som ett svek. Pragmatikerna svarar att den direkta demokratin aldrig fungerade från början, och att en ärlig hybrid är bättre än en vacker lögn. Simon Hudson, bakom det AI-drivna konstnärskollektivet Botto, fångade den dubbla känslan i Fortune: ”Are they dead? Certainly not. Have a lot of people been burned by them? Oh yeah.” Det troliga slutläget är varken ren demokrati eller ren diktatur, utan en hybrid: en juridisk kropp för vardagen och en token-omröstning för de stora, sällsynta besluten.

Den rena, ledarlösa DAO:n överlever mest där det inte finns något att stjäla och inget löpande att besluta, i ossifierade protokoll med fasta parametrar och ingen kassa att kriga om. Där verkliga pengar och verkliga beslut bodde vann däremot strukturen. Romantiken bleknade exakt där den hade mest att förlora. Det är ingen vacker sensmoral, men det är den 2026 lämnade efter sig.

Vad återtåget betyder för dig

Om du äger en styrningstoken, deltar i ett spelgille eller bara funderar på att köpa in dig i ett protokoll som kallar sig en DAO, förändrar återtåget hur du bör läsa ordet. ”DAO” är inte längre en garanti för att ingen bestämmer; allt oftare betyder det att någon bestämmer, men att det står på kedjan vem det är. Några konkreta saker är värda att kontrollera innan du litar på etiketten.

• Vem kontrollerar kassan? Ligger pengarna bakom en öppen omröstning, en multisig, en stiftelse eller ett grundarbolag, och räcker ett fåtal plånböcker för att flytta dem?
• Finns en nödbroms? Ta reda på om det finns en vetokommitté eller ett säkerhetsråd, vilka som sitter i det och exakt vad det får och inte får göra.
• Hur koncentrerad är rösten? En topplista där de tio största håller mer än halva röstvikten är en varningssignal, inte en kuriositet.
• Vilket juridiskt omslag används? En DUNA, en stiftelse eller ett vanligt bolag säger något om både ansvar och var makten egentligen sitter, och i vilken jurisdiktion.
• Läs förslaget innan du röstar eller signerar. En ”rutinuppgradering” kan dölja ett byte av administratör, och samma vaksamhet som gäller när du ska klistra in 42 tecken i plånboken gäller framför ett styrningsförslag.
• Var realistisk om din rösts värde. Om mindre än 1 procent av innehavarna håller 90 procent av makten är din röst mest en gest.

Historien om 2026 är alltså inte att DAO:erna dog. Det är att ordet slutade betyda ”ingen är ansvarig”. Drömmen om en global organisation utan chefer visade sig svår att förena med miljarder i kassan, aktiva angripare och en omvärld av tillsynsmyndigheter och domstolar som vill ha någon att prata med. Resultatet blev en tystare, mindre romantisk form: stiftelser, juridiska omslag, grundare som klev tillbaka och säkerhetsråd som kan dra i bromsen. För en svensk läsare är den praktiska slutsatsen enkel. Behandla ordet ”DAO” som början på en fråga, inte som ett svar. Fråga vem som håller nycklarna, vem som kan dra i bromsen och vem du skulle ringa om allt gick fel. Under 2026 har svaret på de frågorna allt oftare fått ett namn och en titel igen.

Frequently Asked Questions

Vad betyder det att en DAO omcentraliseras?

Att en DAO omcentraliseras betyder att makten flyttar från öppna tokenomröstningar tillbaka till en liten krets: en stiftelse, ett grundarbolag, ett säkerhetsråd eller den som underhåller koden. Under 2026 skedde det genom avvecklingar, nybildade stiftelser och juridiska omslag. Protokollet kan fortfarande kallas en DAO, men de dagliga besluten fattas allt oftare av en namngiven ledning.

Varför upplöste ApeCoin sin DAO?

ApeCoin-gemenskapen röstade sommaren 2025 med omkring 99 procents stöd för att avveckla DAO:n och flytta runt 168 miljoner dollar i tillgångar till ett nytt, Yuga-kontrollerat bolag, ApeCo. Yuga Labs vd Greg Solano beskrev den gamla DAO:n som ”sluggish, noisy, and often unserious governance theater” som finansierade lågavkastande prestigeprojekt. Beslutet gav grundaren tillbaka kontrollen över kassan.

Är en DAO med en stiftelse eller ett bolag fortfarande decentraliserad?

Delvis. Ett juridiskt omslag som en Wyoming-DUNA, en stiftelse eller en LLC ger DAO:n rätt att skriva avtal, hantera skatt och föra talan i domstol, och skyddar medlemmarna från personligt ansvar. Men samma kropp ger också ett huvud: en administratör, en direktör eller en styrelse. Tokeninnehavarna kan behålla rätten att tillsätta ledningen, men den dagliga makten flyttar nästan alltid inåt.

Vad är governance minimization?

Governance minimization är tanken att ett protokoll bör behöva så lite löpande styrning som möjligt. I stället för ständiga omröstningar låses så mycket som går fast i koden. Förespråkare som a16z Crypto menar att protokoll med onödig styrning till slut förlorar mot enklare konkurrenter. Baksidan är att makten då flyttar till den som skriver och underhåller koden, inte försvinner.

Vad gäller för DAO:er och svenska investerare enligt Finansinspektionen och MiCA?

MiCA, som Finansinspektionen tillämpar i Sverige, reglerar centraliserade kryptotjänster och utgivare med en juridisk person bakom sig, inte renodlade decentraliserade protokoll. En DAO utan bolag eller stiftelse faller därför i praktiken utanför, vilket innebär att det saknas tillsyn och insättningsgaranti om något går fel. Mer specifika EU-regler för DeFi väntas först 2027 eller 2028.

Marcus Okafor bevakar kultur och långläsning för HOGE Wire.