EIP-7702: bokslutet efter ett och ett halvt år

Den 7 maj 2025 aktiverade Ethereum uppgraderingen Pectra, och med den kom EIP-7702, förslaget som lät en vanlig plånboksadress bete sig som ett smart konto utan att du behövde flytta en enda krona eller byta nyckel. Det marknadsfördes som det som äntligen skulle göra account abstraction till vardag för alla, inte bara för specialintresserade. Nu, nästan ett och ett halvt år senare och fem dagar före nästa stora testnätsgaffel, är det dags att göra bokslut.

Det här är inte ännu en nybörjarguide. HOGE Wire har skrivit om mekaniken, om börsernas hantering, om de mörka sidorna och om vad som händer mellan kedjorna. Den här gången tar vi fram facit: vad lovade EIP-7702, vad infriades, vad underlevererade, och vilken plånbok som faktiskt klarar det i dag. Vi mäter löftet mot verkligheten, lägger adoptionssiffrorna på bordet med alla förbehåll, och sätter betyg på de vanligaste plånböckerna och tjänsterna.

Ett och ett halvt år efter Pectra: dags för ett bokslut

Tidpunkten är inte slumpmässig. EIP-7702 har nu levt genom en full marknadscykel: en lansering med hype, en våg av dränerings-skräckrubriker, en lång mognadsfas där plånbok efter plånbok byggde in stöd, och ett läge där tekniken är så självklar att de flesta användare inte ens vet att de använder den. Samtidigt står Ethereum fem dagar från Glamsterdam-gaffeln på Sepolia, planerad till den 6 oktober 2026 klockan 13:53:36 UTC. Det gör det här till ett naturligt brytläge: tillräckligt långt efter lanseringen för att se vad som fastnade, och precis innan nästa kapitel i Ethereums kontofråga skrivs.

Facit är mer blandat än både entusiasterna och skeptikerna förutspådde. En del av löftet infriades bokstavligen: din adress och din nyckel är oförändrade, och uppgraderingen skedde på plats utan migrering. Annat blev delvis infriat, beroende helt på vilken plånbok du råkar använda. Och en del vändes rakt emot sitt syfte, framför allt på säkerhetssidan, där samma mekanism som ger dig superkrafter också gav angriparna ett smidigare sätt att tömma konton. Ett ärligt bokslut måste rymma alla tre.

Vad EIP-7702 egentligen är: set-code på en halv minut

För den som hoppat in sent: Ethereum har historiskt haft två sorters konton. Vanliga konton (externally owned accounts, EOA) styrs av en privatnyckel och kan inte bära egen logik. Smarta kontrakt bär logik men har ingen egen nyckel. EIP-7702 bygger en bro mellan de två genom en ny transaktionstyp, 0x04, kallad set-code. Med en signerad auktorisering pekar ditt vanliga konto mot ett delegatkontrakt, och från den stunden kör din adress det kontraktets kod när den anropas.

Rent tekniskt skrivs en liten pekare in i kontots kodfält: bytesekvensen 0xef0100 följt av delegatkontraktets adress, totalt 23 byte. Den som vill kontrollera om en adress är delegerad kan läsa just de 23 byten på kedjan. Auktoriseringen signeras med en egen magisk prefixbyte (0x05) så att en 7702-signatur inte kan återanvändas som en vanlig transaktion, och delegeringen är återkallbar: pekar du om kontot till nulladressen är koden borta igen. En detalj som återkommer i säkerhetsavsnittet är att en auktorisering kan sättas med chain_id satt till noll, vilket gör den giltig på alla kedjor samtidigt, bekvämt men också en replayfälla.

Det viktiga för bokslutet är att ingenting av detta krävde en konsensusändring utöver Pectra själv, och att det inte krävde att du skapade ett nytt konto. Där ERC-4337 bygger ett parallellt system med egna smarta konton, en alternativ mempool och en singleton-kontraktspunkt, uppgraderar EIP-7702 det konto du redan har. Den skillnaden förklarar både varför tekniken spreds så snabbt och varför den blev svår att se, för användaren märker sällan att något har hänt.

EOA, ERC-4337 och EIP-7702: tre vägar till samma konto

Innan vi mäter löfte mot verklighet är det värt att placera EIP-7702 bredvid sina alternativ, eftersom mycket av förvirringen kommer av att folk blandar ihop dem. Ett smart konto kan byggas på två sätt: som ett fristående kontrakt (ERC-4337) eller som en uppgraderad EOA (EIP-7702). Passkeys, MPC och molnbackup är separata frågor om nyckelhantering, inte egna kontomodeller. Tabellen nedan sammanfattar skillnaderna som faktiskt spelar roll i vardagen.

Den praktiska konsekvensen: ERC-4337 är fortfarande ryggraden i stora delar av infrastrukturen (bundlers, paymasters, EntryPoint-kontraktet), medan EIP-7702 är lagret som når den vanliga användaren där hen redan står. EntryPoint v0.8 från eth-infinitism byggde dessutom in inbyggt stöd för 7702, så de två spåren möts snarare än konkurrerar. Vem som egentligen driver den här maskineriet, och vad det betyder för tilliten, har vi gått igenom separat i genomgången av vem som styr account abstraction.

Löftet: vad som utlovades vid lanseringen

För att kunna döma rättvist måste vi vara exakta om vad som faktiskt lovades. Pitchen för EIP-7702 vilade på ett halvdussin konkreta påståenden, och de förtjänar att skrivas ut i klartext innan vi jämför med utfallet.

• Ingen migrering. Du behåller adress och nyckel. Uppgraderingen sker på plats, utan att du skapar ett nytt konto eller flyttar tillgångar.
• Batchade transaktioner. Godkännande och byte i ett enda svep, istället för två separata signaturer med ett farligt glapp emellan.
• Gaslösa transaktioner. Betala nätverksavgiften i en token du redan har, eller låt någon annan sponsra den, via paymasters.
• Sessionsnycklar. Tidsbegränsade, beloppsbegränsade fullmakter för spel och automatiserade flöden, så att du slipper godkänna varje klick.
• Social återställning. Mindre livsfarligt beroende av en enda seed-fras, med återhämtningsmoduler som alternativ.
• En enhetlig AA-färdplan. Enligt MetaMask skulle 7702 ge ekosystemet, med Alex Jupiters ord, “one unified Account Abstraction roadmap”.

Till den listan hör ett bredare marknadslöfte som framför allt plånböckerna drev: att självförvar skulle bli lika smidigt som en börs. Jamie Elkaleh, marknadschef på Bitget Wallet, formulerade det som att tekniken “brings self-custody closer to the ease of centralized exchanges”. Det är ett högt satt mål, och ett bra mått att stämma av mot. Frågan för resten av det här bokslutet är enkel: hur mycket av det här blev verklighet?

Facit: löftet mot verkligheten

Här är kärnan i bokslutet. Vi tar varje löfte från föregående avsnitt och ställer det mot vad som faktiskt hände under de gångna sexton månaderna. Betyget är avsiktligt grovt, för poängen är inte en exakt siffra utan ett ärligt helhetsintryck: infriat, delvis, tidigt skede, underlevererat eller rent ironiskt.

Den rad som åldrats bäst är den första. Att EIP-7702 inte kräver någon migrering visade sig vara exakt så kraftfullt som utlovat, och det är den egenskapen som förklarar varför tekniken spreds snabbare än ERC-4337 någonsin gjorde på egen hand. Marius van der Wijden, kärnutvecklare på Ethereum, beskrev tidigt poängen som att 7702 låter befintliga plånböcker “emulate the functions of Account Abstraction wallets”, samtidigt som han varnade för att ekosystemet behövde tid att “evaluate all the rough edges”. Ett och ett halvt år senare är det tydligt att båda halvorna av det uttalandet slog in.

De rader som åldrats sämst handlar om vem som faktiskt använder tekniken och om den utlovade enigheten. Löftet om en samlad AA-färdplan bröts bokstavligen när Ethereum- och Base-lägren i september 2026 gav upp försöket att ena sina native-förslag, något vi återkommer till i slutet. Och löftet om att adoptionen skulle drivas av vanliga användare som batchar godkännanden kolliderar hårt med siffrorna i nästa avsnitt. Det är där facit blir obekvämt.

Siffrorna: adoption, men med en stor asterisk

Rubriksiffran ser imponerande ut. Enligt BundleBears 7702-instrumentpanel har det hunnit bli drygt 258 miljoner kumulativa auktoriseringar och över 108 miljoner set-code-transaktioner sedan Pectra. Men just den kumulativa siffran är den mest missförstådda i hela diskussionen, och ett ärligt bokslut måste sätta ut asterisken i fetstil: den är kraftigt uppblåst av automatiserade sweeper-kontrakt som auktoriserar om och om igen på tömda konton. Det mått som faktiskt betyder något är antalet levande delegeringar, alltså konton med en aktiv pekare just nu, och det ligger på ungefär 62 miljoner.

Gapet mellan 258 miljoner och 62 miljoner är hela berättelsen i ett nötskal. En del av skillnaden är hygien (konton som återkallat sin delegering eller pekat om till en ny implementation), men lejonparten är sweeper-aktivitet. Säkerhetsfirman Wintermute visade redan tidigt att över 97 procent av de första delegeringarna gick till i princip identisk sweeper-kod, en familj som döptes till CrimeEnjoyor. Viktig nyans: det är inte ett fel i protokollet, och koden i sig är ofarlig att peka på. Den distribueras efter att en nyckel redan läckt, för att dammsuga av det som kommer in. Men den förgiftar statistiken, och den säger något obekvämt om vad tekniken mest används till i praktiken.

Ett annat sätt att läsa siffrorna är att jämföra set-code-transaktionerna, drygt 108 miljoner, med de levande delegeringarna, cirka 62 miljoner. Skillnaden visar hur ofta konton pekar om sig, byter implementation eller nollställs och sätts på nytt, snarare än att delegeringen sätts en gång och ligger kvar orörd. För ett protokoll som marknadsfördes som osynligt och närmast engångsartat är det en nyttig påminnelse: ett uppgraderat konto är ett levande tillstånd som faktiskt rör på sig, inte en inställning du gör en gång och sedan glömmer.

Den legitima adoptionen är ändå verklig och accelererar. Infrastrukturleverantören Alchemy gjorde i september 2026 7702-delegering till standardläge i sin kontostack, enligt deras egen dokumentationsuppdatering, vilket är en tydlig signal om att tekniken gått från experiment till förval. För den som vill ha ett pris att förhålla sig till handlades ETH den 1 oktober 2026 kring 2 690 dollar, enligt marknadsdata samma dag, efter att en svalare PCE-inflationssiffra lyft stämningen. Med en dollarkurs runt 9,97 kronor motsvarar det ungefär 26 800 kronor per ether, en siffra som är värd att ha i bakhuvudet när vi pratar om avgifter och sponsring längre fram.

Stöder din plånbok det? Ett betygsprotokoll

Eftersom så mycket av löftet visade sig bero på plånboken är själva plånboksstödet den fråga som förtjänar ett eget betygsprotokoll. Här är läget för de vanligaste alternativen i skrivande stund. Notera särskilt skillnaden mellan plånböcker som bygger på 7702 och de som valt det parallella ERC-4337-spåret, för den skillnaden avgör vad du faktiskt kan göra.

Två rader förtjänar en kommentar. Att Base Account står med ett nej är ingen miss: Coinbases konto är ett ERC-4337-baserat smart kontrakt med passkeys, inte en uppgraderad EOA, och Base driver dessutom sitt eget native-spår. Det är ett bra exempel på att “smart konto” inte är synonymt med 7702. Och raden om delegatkontrakt är viktigare än den ser ut: när du pekar ditt konto mot ett kontrakt ärver du dess kod och dess risker, vilket vi grävt i separat i artikeln om delegaten du aldrig läste. Ett betyg på plånboksstöd säger alltså bara halva sanningen; den andra halvan är vems kod du litar på.

Vad det faktiskt gör i vardagen

Bortom siffrorna: vad innebär ett uppgraderat konto rent konkret för någon som handlar, spelar eller sparar? Fyra saker sticker ut, och alla fyra är redan verklighet för den som använder en plånbok som stöder dem.

Den mest handfasta vinsten är batchning. Ett klassiskt byte på en decentraliserad börs krävde två steg: först ett godkännande (approve), sedan själva bytet. Mellan de två stegen fanns ett glapp där ett alltför generöst godkännande kunde utnyttjas, och om det andra steget misslyckades betalade du ändå avgift för det första. Med 7702 kan plånboken slå ihop godkännande och byte till en enda atomär transaktion: antingen går allt igenom, eller inget. Glappet försvinner, och den extra avgiften för misslyckade försök likaså.

Ta ett vardagligt exempel. Tidigare kunde ett enda token-byte innebära att du först skickade ett godkännande, väntade på att det bekräftades och sedan skickade själva bytet, med två avgifter och två tillfällen att klicka fel. Med ett uppgraderat konto ser du i stället en enda signaturruta som beskriver hela operationen, och kedjan utför den som ett odelbart paket. För en aktiv användare som gör flera byten i veckan är det inte bara bekvämare, det minskar också antalet tillfällen då ett slarvigt godkännande blir liggande och kan utnyttjas långt senare.

Den andra vinsten är att avgiften kan betalas i annat än ether. Via en paymaster kan du lägga avgiften i en stablecoin du redan har, eller låta en app sponsra den helt för att släta ut sitt onboarding-flöde. Här gäller det dock att komma ihåg bokslutets nyktra rad: gaslöst är aldrig gratis. Circles paymaster, som låter dig betala i USDC, tar numera cirka 10 procent påslag på gasen sedan den inledande gratisperioden tog slut. Någon betalar alltid, frågan är bara vem och hur mycket.

Den tredje vinsten är sessionsnycklar, och det är här spelbranschen är mest intresserad. Med standarderna ERC-7715 och ERC-7710 kan du ge en app en tidsbegränsad och beloppsbegränsad fullmakt: godkänn en gång att den får spendera upp till X mot kontrakt Y fram till ett utgångsdatum, och slipp därefter en signaturruta för varje handling i spelet. Nyckeln som appen håller är en signeringsnyckel, inte depån, så pengarna ligger kvar på ditt konto. Det är ett elegant koncept, men ärligheten kräver att man noterar att få konsumentappar utnyttjar det brett ännu. Den fjärde vinsten, social återställning som minskar beroendet av en enda seed-fras, är tekniskt möjlig men i praktiken sällsynt, vilket är precis varför den fick underkänt i ledgern ovan.

Baksidan: säkerhetsfacit

Ingen ärlig genomgång av EIP-7702 kan hoppa över att samma mekanism som ger användaren superkrafter också ger angriparen dem. Kärnproblemet är inte kryptografin utan människan framför skärmen. En skadlig sajt kan be dig signera en 7702-auktorisering som installerar angriparens logik på ditt konto, och effekten syns inte i de transaktionsfält som folk tränat sig att granska. Begäran kan se strukturellt harmlös ut samtidigt som den tyst överlämnar full kontroll. Det är blindsignering i sin farligaste form.

Datan bekräftar bilden. En granskad studie som presenterades vid USENIX Security 26 av Mingyuan Huang och kollegor analyserade miljontals 7702-auktoriseringar över sju kedjor och fann att en majoritet av transaktionerna var kopplade till skadliga kontrakt, med uppemot 2,36 miljoner dollar i realiserade förluster och drygt 10 miljoner dollar i exponering från äldre kontrakt. Den siffran ska läsas rätt: den räknar transaktioner, inte unika användare eller dollar, och angriparnas kontrakt återanvänds oproportionerligt. Men slutsatsen står sig: 7702 blev snabbt ett verktyg i dräneringsekonomin.

Samtidigt är den bredare trenden för kryptofiske faktiskt nedåt. Enligt Scam Sniffer föll de totala dräneringsförlusterna under 2025 med 83 procent till cirka 84 miljoner dollar, från närmare en halv miljard året innan. Det enskilt mest omskrivna 7702-fallet var en användare som förlorade 1,54 miljoner dollar i en enda signatur. Taylor Monahan, säkerhetsforskare på MetaMask, satte fingret på kärnan när hon konstaterade att “It’s not actually a 7702 issue, its the same issue crypto has had since day one: end users struggle to secure their private keys”. Bokslutets säkerhetsrad blir därför ett medvetet blandat betyg: tekniken är inte osäkrare i sig, men den sänkte tröskeln för att en enda felsignering ska bli total.

Delegeringen som blir kvar: hygienen få sköter

En delegering är inte en engångssession, den är ett tillstånd. Pekaren ligger kvar i ditt konto tills du aktivt tar bort den, och det är just därför gapet mellan 258 miljoner auktoriseringar och 62 miljoner levande delegeringar är så talande: en stor del av världens 7702-konton bär fortfarande kod som ägaren kanske glömt bort. Att städa är enkelt i teorin och förvånansvärt sällan gjort i praktiken.

Att kontrollera läget tar en minut. På en blockutforskare kan du läsa om adressens kodfält börjar med 0xef0100, vilket avslöjar både att den är delegerad och till vilket kontrakt. Tjänster som Revoke.cash visar din delegering, men kan i regel bara inspektera, inte återkalla, så själva nollställningen får du göra från plånboken. Återkallelse sker genom att peka om kontot till nulladressen med en ny signatur, vilket rensar koden. Två fällor är värda att nämna: nollställningen rensar kod men inte lagrad data, så ett tidigare delegatkontrakts variabler kan ligga kvar, och eftersom delegeringar är kedjespecifika måste du städa på varje kedja för sig. Hela den rutinen gick vi igenom i detalj i guiden om delegeringen du glömde att återkalla.

Börsen och förvararen: 23-byte-screeningen

För en handelsplats eller förvaringstjänst skapade 7702 ett nytt och konkret problem vid insättningskanten. En insättningsadress är ju bara en adress, och numera kan vilken adress som helst bära delegerad kod. Det betyder att en börs måste läsa de 23 byten (0xef0100 plus delegatadress) på varje inkommande adress för att veta om den är ett uppgraderat konto, och avgöra om det ska flaggas, tillåtas eller avvisas. Risken de vaktar mot är att en sweeper sitter på en delegerad insättningsadress och dammsuger medel innan börsen hinner konsolidera dem.

För institutionella förvarare har svaret ofta blivit att kombinera MPC med 7702 snarare än att välja mellan dem. MPC fördelar nyckeln så att ingen enskild part har hela, och håller policyn utanför kedjan, medan 7702 ger batchning, gassponsring och sessionsnycklar ovanpå. Leverantörer som Fireblocks har beskrivit kombinationen som ett sätt att få det bästa av två världar, med den uttryckliga brasklappen att man bara ska delegera till fullständigt granskade kontrakt, eftersom en enda skadlig delegering räcker för att ett konto ska gå förlorat. Det är i den operativa vardagen, inte i whitepappren, som bokslutets säkerhetsrad testas på riktigt.

För en svensk handelsplats landar det här dessutom mitt i regelbördan. En CASP under MiCA lyder också under DORA:s krav på operativ motståndskraft och under reglerna om överföring av uppgifter vid kryptotransaktioner, så att läsa och hantera de 23 byten är inte bara en säkerhetsfråga utan en del av den löpande efterlevnaden. Ju fler kunder som dyker upp med uppgraderade konton, desto viktigare blir det att börsens interna system förstår skillnaden mellan en vanlig insättningsadress och en som bär delegerad kod.

Regelverket: FI, MiCA och gränsen för självförvar

För svenska läsare går en viktig linje mellan protokoll och tjänst. EIP-7702 är ett protokolldrag, och ett konto du själv kontrollerar räknas som självförvar. Självförvar, inklusive ett smart konto via 7702, ligger utanför det som Finansinspektionen övervakar under MiCA. Det FI och MiCA reglerar är leverantörer av kryptotillgångstjänster (CASP), alltså börser, förvarare och liknande mellanhänder, inte koden i din egen plånbok. Sedan den 1 oktober 2025 gäller att varje kryptoföretag som vänder sig till svenska kunder måste ha ansökt om tillstånd hos FI eller upphöra, vilket är den gräns som främst berör börserna i föregående avsnitt.

Gråzonen uppstår när självförvaret inte är riktigt rent. Betalar en paymaster din gas, ligger en återställningsnyckel i molnet, eller håller ett företag en nyckeldel, börjar frågan om var ansvaret ligger bli mindre självklar. Två saker är dock tydliga redan i dag. Kryptoderivat som perpetuals faller inte under MiCA utan under MiFID II och den nationella marknadsregleringen, oavsett hur smart kontot är. Och skattemässigt är tekniken neutral: Skatteverket ser varje byte och varje konvertering som en avyttring som ska redovisas på blankett K4, med vinst beräknad enligt genomsnittsmetoden, och ett batchat 7702-byte är lika mycket en avyttring som ett vanligt. Som kontrast slog amerikanska SEC i april 2026 fast att mjukvara som bara möjliggör plånbokstransaktioner inte räknas som en mäklare, en principiell linje som ligger nära den europeiska uppdelningen mellan protokoll och mellanhand.

Nästa kapitel: Glamsterdam och den spruckna native-vägen

Bokslutet skrivs i skuggan av nästa uppgradering, och här är det lätt att blanda ihop kalendrarna. Glamsterdam aktiveras på testnätet Sepolia den 6 oktober 2026, enligt Ethereums egen färdplan, men dess rubrikfunktioner handlar om genomströmning, inte om konton. De två tunga delarna är ePBS (EIP-7732), som flyttar in uppdelningen mellan föreslagare och byggare i själva protokollet och minskar beroendet av externa MEV-reläer, och block-level access lists (EIP-7928) för parallell exekvering. Ett huvudnätsdatum är inte satt, det väntas någon gång under fjärde kvartalet, och privata testnät hittade fortfarande buggar så sent som i slutet av september. Poängen för den här artikeln är enkel: Glamsterdam gör inte 7702 till native account abstraction. Den gör Ethereum snabbare, inget annat på kontofronten.

Native-frågan avgörs på ett annat spår, och där inträffade bokslutets mest ironiska vändning. I september 2026 gav Ethereum- och Base-lägren upp försöket att ena sina förslag för inbyggd account abstraction. Ethereum driver vidare EIP-8141, en “frame transaction” med Vitalik Buterin bland författarna, medan Base satsar på sitt eget keystore-baserade EIP-8130. Derek Chiang, som ledde ett av försöken att ena spåren, förklarade splittringen rakt: “While we identified a number of technical solutions, they all required one side or the other to compromise at least a little bit on their core goals”. Just löftet om en enda enhetlig färdplan, Jupiters formulering från lanseringen, blev alltså det som sprack. Vi har kartlagt hela den vägdelningen i analysen av vägskälet mellan Ethereum och Base.

Vad betyder det för din delegering den dag native AA väl landar? Mindre dramatik än rubrikerna antyder. Din adress och din nyckel ändras inte, och en 7702-pekare kan samexistera med eller nollställas till förmån för ett native-konto när tiden är inne. Det stora kvarvarande kruxet är fortfarande portabilitet mellan kedjor: en delegering på huvudnätet finns inte automatiskt på en L2, och den som trodde att ett smart konto följer med överallt har en obehaglig överraskning att vänta, något vi gått igenom i stycket om hur ditt smarta konto inte följer med mellan kedjorna. Det är talande att den permanenta bron, 7702, löste onboarding men inte portabiliteten.

Bokslutets slutrad

Om man ska pressa in sexton månader i en mening: EIP-7702 var den tillfälliga lösning som blev permanent, och det är både dess största framgång och dess tydligaste misslyckande. Framgång, eftersom den utan migrering och utan nytt konto lyckades göra account abstraction till ett förval för tiotals miljoner adresser, en bedrift som ERC-4337 aldrig kom i närheten av på egen hand. Misslyckande, eftersom den utlovade enigheten sprack, den utlovade användardrivna adoptionen till stor del blev sweeper-driven statistik, och den utlovade säkerheten visade sig vara helt beroende av vad som står på signeringsskärmen.

För dig som läsare landar bokslutet i en kort checklista. Kontrollera om ditt konto är delegerat och till vilket kontrakt, och städa de delegeringar du inte längre använder, på varje kedja för sig. Lita aldrig på en signeringsbegäran du inte förstår, för det är där nästan alla förluster uppstår, inte i koden. Välj en plånbok som visar klartext om vad du signerar, och behandla delegatkontraktet som det beroende det är. Gör du det får tekniken visa sin bästa sida: den som gör självförvar nästan lika smidigt som en börs, vilket trots allt var hela poängen. Resten av löftet får nästa bokslut avgöra.

Vanliga frågor

De frågor läsarna söker mest på om EIP-7702, med korta och raka svar.

Vad är EIP-7702 enkelt förklarat?

EIP-7702 är ett tillägg till Ethereum som kom med uppgraderingen Pectra i maj 2025. Det låter en vanlig plånboksadress peka mot ett smart kontrakt och tillfälligt bete sig som ett smart konto, utan att du byter adress eller privatnyckel. I praktiken betyder det funktioner som batchade transaktioner, att betala avgiften i en annan token och tidsbegränsade fullmakter.

Är EIP-7702 säkert att använda?

Själva protokollet räknas inte som osäkert, men det flyttar risken till signeringsögonblicket. En skadlig begäran kan be dig signera en delegering som ger en angripare kontroll över kontot, och effekten syns inte alltid i de vanliga transaktionsfälten. Använd en plånbok som visar klartext om vad du signerar, och delegera bara till kontrakt du litar på och som är granskade.

Hur vet jag om min plånbok använder EIP-7702?

Du kan läsa kontots kodfält på en blockutforskare: börjar det med 0xef0100 är adressen delegerad, och de följande byten pekar ut delegatkontraktet. Tjänster som Revoke.cash kan också visa om du har en aktiv delegering. Många plånböcker, som MetaMask, Ambire och Bitget Wallet, stöder EIP-7702, medan Base Account i stället bygger på ERC-4337.

Hur återkallar jag en EIP-7702-delegering?

Du återkallar en delegering genom att peka om kontot till nulladressen med en ny signatur, vilket rensar koden. Det görs i regel från plånboken, eftersom inspektionsverktyg ofta bara kan visa delegeringen men inte ta bort den. Tänk på två saker: nollställningen rensar kod men inte lagrad data, och delegeringar är kedjespecifika, så du måste städa på varje kedja för sig.

Vad är skillnaden mellan EIP-7702 och ERC-4337?

ERC-4337 bygger ett helt nytt smart konto med egen kontraktsadress och ett parallellt system av bundlers och paymasters. EIP-7702 uppgraderar i stället det vanliga konto du redan har, så att adress och nyckel är oförändrade. De utesluter inte varandra: EntryPoint-kontraktet i version 0.8 stöder båda, och många plånböcker använder dem tillsammans.

Yuki Tanaka bevakar plånböcker, börser och kontoinfrastruktur för HOGE Wire.