EIP-7702 och WLFI: fällan i det delegerade kontot

Den 1 september 2025 öppnade WLFI, styrningstoken för DeFi-projektet World Liberty Financial som är kopplat till familjen Trump, för handel för första gången. Runt 24,6 miljarder token frigjordes och landade i tiotusentals plånböcker samtidigt. Inom minuter började innehavare rapportera att deras WLFI var borta, tömda i en enda svepande transaktion innan de hann flytta dem, enligt Cointelegraph.

Felet låg inte i WLFI. Det låg i en tyst passagerare som redan satt i de drabbade kontona: en delegat installerad med hjälp av EIP-7702, funktionen som sedan Ethereums Pectra-uppgradering i maj 2025 låter en vanlig plånbok bete sig som ett smart konto. För den som följer plånböcker och börser är WLFI-vågen det tydligaste skolexempel vi har på varför ett delegerat konto kan vara farligt, även när själva funktionen gör exakt det den ska.

Det här är ingen rubrik om en ny sårbarhet i protokollet. Det är en genomgång av hur fällan är byggd, varför insättningen är det farliga ögonblicket, vad WLFI:s egen motåtgärd (en frysknapp direkt på kedjan) avslöjar om vem som egentligen styr en token, och hur du kontrollerar om ditt eget konto bär på en delegat du aldrig valde. Priserna anges i kronor, och vi tar med vad Finansinspektionen och Skatteverket säger. En token som precis når marknaden, som WLFI gjorde, är extra utsatt; vi har tidigare beskrivit hur en lansering fördelar token före noteringen och hur mycket värde som plötsligt blir rörligt på en gång.

Natten då WLFI-plånböckerna tömdes

Mönstret var omisskännligt. Yu Xian, grundare av säkerhetsföretaget SlowMist, dokumenterade hur innehavare efter innehavare förlorade sina WLFI och kallade det ”den klassiska EIP-7702-nätfiskemetoden”. Förutsättningen, betonade han, var alltid densamma: den privata nyckeln hade redan läckt. Attacken byggde alltså inte på att knäcka WLFI eller Ethereum, utan på konton vars nycklar var komprometterade långt innan token ens fanns att stjäla, enligt Cointelegraph.

I projektets forum beskrev flera innehavare samma sak: sveparbotar tömde kontot i exakt det ögonblick då token kom in. En användare rapporterade att runt 80 procent av innehavet satt fast, oåtkomligt, eftersom varje försök att flytta resten bara matade angriparen med gas. Pengarna var inte stulna en gång; kontot hade förvandlats till en fälla som utlöstes om och om igen vid varje ny insättning.

Det som gjorde WLFI till ett sådant tacksamt mål var tajmingen. När en token går från låst till likvid på en bestämd minut vet alla exakt när plånböckerna fylls. Angripare som i tysthet hade planterat sina delegater i komprometterade konton behövde bara vänta på klockslaget. Lanseringen blev startskottet, inte för handel, utan för en koordinerad tömning.

Historien är värd att berätta noggrant, för den krossar en vanlig missuppfattning. De flesta antar att ett ”smart konto” är säkrare än en vanlig plånbok. WLFI visar motsatsen när grunden redan är rutten: smartheten gör att en läckt nyckel inte längre bara läcker pengar, den läcker dem automatiskt, omedelbart och upprepat.

Varför det inte var ett fel i WLFI

WLFI-teamet var noga med att säga ifrån: incidenterna berodde på komprometterade slutanvändare, inte på något hål i projektets egna kontrakt. Den beskrivningen stämmer. EIP-7702 ger en plånbok möjlighet att peka sin kod till ett kontrakt, men den skapar aldrig den delegeringen åt dig utan en signatur från din privata nyckel. När nyckeln väl är i fel händer kan angriparen signera delegeringen i ditt namn, och då spelar det ingen roll hur väl WLFI:s kontrakt är skrivet.

Taylor Monahan, säkerhetsforskare med lång bakgrund i plånboksvärlden, sammanfattade det rakt: ”It’s not actually a 7702 issue, its the same issue crypto has had since day one: end users struggle to secure their private keys”, sa hon till The Block. Med andra ord: 7702 uppfann inte problemet med stulna nycklar, men funktionen gör konsekvensen värre.

Skillnaden mot det gamla sättet är viktig. Förr tömde en tjuv med din nyckel kontot en gång och försvann. Med en 7702-delegat sitter angriparens kod kvar i kontot. Allt som kommer in därefter, en airdrop, en återbetalning, en felskickad slant eller en hel WLFI-fördelning, sopas vidare automatiskt. Kontot är inte längre ditt; det är en brevlåda med botten ur.

Det är därför WLFI-fallet hör hemma i kategorin plånböcker och börser snarare än i protokollnyheterna. Ingen behöver fixa Ethereum. Det som behöver förändras är hur plånböcker visar vad du signerar, hur börser läser ett konto innan de betalar ut, och hur du själv upptäcker att du redan bär på en delegat.

Svärdet som väntar: fällans anatomi

För att se varför insättningen är så farlig måste man följa fällan steg för steg. Den börjar inte med EIP-7702 alls, utan med en läckt nyckel: en seed-fras som fiskats, en skärmdump i molnet, en skadlig app, en signering på en förfalskad sajt. I det ögonblicket äger angriparen kontot lika mycket som du.

I stället för att tömma kontot direkt gör angriparen något smartare. Hen skickar en 7702-auktorisering som pekar kontots kod till ett sveparkontrakt. Nu har kontot en inbyggd hjärna: varje gång token eller ETH rör sig in, kör kontots egen kod en överföring till angriparens adress. Det här är den tidsmässiga separationen som gör metoden så effektiv. Fällan gillras vid ett tillfälle och utlöses vid ett helt annat, kanske veckor senare, när du minst anar det.

Det förklarar den grymmaste detaljen i WLFI-rapporterna: offer som försökte rädda sina kvarvarande token kunde inte ens betala gasen, för gasen sögs också upp. Ett konto med en svepardelegat är som ett badkar utan propp. Du kan hälla i hur mycket du vill; allt rinner ut i samma sekund. Att ”skicka lite ETH för att betala överföringen” blir bara ännu en gåva till angriparen.

Det är därför WLFI-vågen bäst beskrivs som ett svärd som väntar. Nyckelstölden är sticket, men 7702-delegaten är klingan som ligger kvar i kontot och hugger automatiskt mot varje framtida insättning. Tabellen nedan visar var i kedjan fällan sitter, och var den faktiskt kan stoppas.

Delegaten är en pekare, inte ett löfte

För att förstå försvaret måste man förstå vad en 7702-delegering faktiskt är. Tekniskt är det en transaktion av typ 0x04 som skriver en liten kodsnutt till ditt konto. Den koden är inget eget program; den är en pekare, 23 byte som börjar med magin 0xef0100 följt av adressen till det kontrakt vars logik kontot ska låna. Alla som läser kontot på kedjan kan se exakt vilket kontrakt det pekar på, vilket är själva grunden för allt försvar, enligt EIP-7702-specifikationen.

Pekaren är återkallbar och kedjespecifik. Du kan när som helst skriva en ny auktorisering som pekar om kontot, eller nollställa det helt. Men, och det här är fällans grund, delegeringen är ett tillstånd som ligger kvar tills någon aktivt ändrar det. Den försvinner inte av sig själv när transaktionen är klar. Det är skillnaden mellan en session och en permanent installation, och den skillnaden är exakt vad angriparna i WLFI-vågen utnyttjade.

Det här är också varför miljontals människor nu bär på ett smart konto utan att ha tänkt på det. Under 2026 har 7702 glidit från experiment till standardväg i stora plånböcker; vi har skrivit om hur det smarta kontot blev standardvalet du aldrig gjorde. För de allra flesta är det ofarligt och till och med praktiskt. För den vars nyckel redan läckt är samma mekanism en öppen dörr.

Tre kontotyper samsas nu på Ethereum, och de förväxlas ständigt. Tabellen reder ut var nyckeln, koden och förtroendet sitter i var och en.

CrimeEnjoyor och sveparnas monokultur

Det kusliga med 7702-stölderna är hur lika de är varandra. Redan en månad efter Pectra konstaterade marknadsgaranten Wintermute att över 97 procent av alla tidiga delegationer pekade mot samma handfull identiska sveparkontrakt, en kodfamilj som fått öknamnet CrimeEnjoyor, enligt CoinDesk. Samma bytekod, kopierad om och om igen, deployad efter att en nyckel redan läckt.

Att koden är en monokultur har en paradoxal sida. Den är ofarlig för den som inte har en läckt nyckel; den kan inte göra något av sig själv. Men den gör WLFI-mönstret industriellt. En angripare behöver inte skriva nytt, utan återanvänder ett färdigt svepkontrakt och riktar in det på varje komprometterat konto hen känner till. Nätfiskegruppen bakom en stor del av vågen ska enligt Yahoo Finance ha dragit in över 9 miljoner dollar över flera kedjor under 2025.

Siffrorna sätter WLFI i ett sammanhang. Enligt samma genomgång kostade en enskild 7702-nätfiskeattack i augusti 2025 ett offer 1,54 miljoner dollar, medan en annan tömde en MetaMask-plånbok på 146 000 dollar via Inferno Drainer. Samtidigt är den stora trenden att nätfiskeförlusterna totalt faktiskt sjönk, med runt 83 procent till cirka 84 miljoner dollar under 2025, enligt Scam Sniffer via Cointelegraph. Färre offer, men varje träff mot ett delegerat konto kan bli total.

Det är den obekväma sanningen bakom WLFI: tekniken bakom stölderna var varken ny eller sofistikerad. Det var samma återanvända svepare som funnits sedan maj 2025, riktad mot en förutsägbar flod av färska token. Enkelheten är själva poängen; den gör attacken skalbar.

Blockeringen: WLFI:s nödstopp

Här blir WLFI-fallet mer än en vanlig stöldrapport. Två dagar efter lanseringen lät projektet en utsedd plånbok köra en rad ”massblockeringar” på kedjan, transaktioner som stängde av konton man identifierat som komprometterade redan före lanseringen. Åtgärden skyddade enligt teamet projektets Lockbox, den intjäningsmekanism som håller låsta tilldelningar, och Etherscan visade svartlistan i praktiken när den hindrade sveparna från att föra ut token, rapporterade Cointelegraph.

Det låter som en hjältemanöver, och för en del drabbade var det nog det. En frysknapp på kedjan är i praktiken samma sak som ett nödstopp efter ett hack: ett sätt att vinna tid och rädda vad som går. Vi har granskat den logiken i detalj i vår text om pausknappen som avgör vem som räddas efter hacket, och WLFI:s blockering följer samma mönster: snabb, centraliserad och effektiv just för att den inte behöver fråga någon om lov.

Men en frysknapp väcker en obekväm fråga. Om ett team kan svartlista en adress för att stoppa en tjuv, kan samma team svartlista vilken adress som helst, av vilket skäl som helst. En token som utger sig för att vara ett styrningsinstrument i ett DeFi-projekt visar sig ha en spärr som en enda part kan slå till. För den som trodde att styrning betydde att ingen enskild kunde röra dina pengar är det en kalldusch.

Det är exakt den spänning WLFI-fallet blottlade: samma verktyg som räddar dig från en svepare kan låsa dig ute från ditt eget innehav. Vem som håller i den knappen blev den verkliga striden efter lanseringen.

Priset för en frysknapp

Striden fick snabbt ett ansikte. Tron-grundaren Justin Sun hävdade att hans WLFI blivit ”unreasonably frozen”, orimligt frysta, efter en blockering, och att han inte kunde flytta eller använda ett innehav värt flera miljoner dollar, rapporterade Blockworks. Sun gick vidare och anklagade WLFI för att ha byggt in en dold bakdörr för frysning i själva token-kontraktet.

WLFI svarade skarpt. Projektet avvisade påståendet om en hemlig bakdörr och lät hälsa att man skulle ses i domstol, enligt The Block. Teamet höll fast vid att blockeringarna riktats mot komprometterade konton och tjuvar, inte mot vanliga innehavare, och att åtgärden var ett skydd och inte ett vapen.

Oavsett vem som har rätt juridiskt illustrerar grälet något större. En frysfunktion flyttar förtroendet från koden till människorna bakom den. Det är precis den sortens makt som brukar diskuteras i termer av vem som egentligen bestämmer i ett projekt; vi har tecknat den kartan i vår genomgång av vem som styr i en DAO. En blockeringsnyckel är styrning i sin renaste, mest centraliserade form.

För en läsare som försöker skydda sig är lärdomen dubbel. En token med en frysknapp kan rädda dig från en 7702-svepare, men den kan också frysa dig. Och en delegat i ditt eget konto är en annan sorts frysknapp, en som bara angriparen håller i. Båda handlar om samma sak: vem som har sista ordet över dina token när något går fel.

Insättningen är fällan: vad det betyder för börsen

WLFI-vågen har en rak sensmoral för alla som flyttar pengar mellan en börs och en egen plånbok: insättningsadressen är det känsliga stället. Om du tar ut WLFI eller ETH från en börs till en adress vars nyckel läckt och som bär en svepardelegat, är pengarna borta i samma block som de kommer fram. Börsen gjorde allt rätt; fällan satt i mottagarkontot.

Det är därför börser nu måste läsa ett konto på ett sätt de aldrig behövde förr. Ett gammalt antagande i Ethereum, att en adress med kod inte kan vara avsändare av en vanlig transaktion (det som kallades EIP-3607), gäller inte längre när en EOA kan bära kod via 7702. En börs som tar emot en insättning från, eller betalar ut till, en adress bör numera titta efter 0xef0100-prefixet och kontrollera vilket kontrakt det pekar på innan den behandlar en delegerad adress som en vanlig användare.

För dig som privatperson är skyddet enklare men kräver en ny vana. Kontrollera adressen innan du skickar, inte bara att den är rätt utan att den är ren. Att klistra in rätt 42 tecken räcker inte om de 42 tecknen pekar på ett konto med en svepare; vi har skrivit om hur bräcklig plånbokens adress-UX fortfarande är. Skicka hellre en liten testsumma till en ny plånbok och se att den stannar kvar innan du flyttar resten.

Det bästa rådet i WLFI-fallet var också det mest gammaldags: om du misstänker att en nyckel någonsin exponerats, lita aldrig på det kontot igen. Skapa en helt ny plånbok på en ren enhet, helst med hårdvarustöd, och flytta bara ut, aldrig in. Ett konto med en okänd delegat är inte något man städar; det är något man överger.

Adoptionen i siffror hösten 2026

Hur utbrett är det här egentligen? Enligt BundleBear hade EIP-7702 den 13 oktober 2026 runt 266 miljoner kumulativa auktoriseringar, drygt 65 miljoner aktiva delegationer och nästan 112 miljoner set-code-transaktioner. Den kumulativa siffran är uppblåst av just sveparna, som skapar massor av auktoriseringar mot komprometterade konton, så den säger mer om attackvolymen än om verklig användning.

Den meningsfulla siffran är de dryga 65 miljoner konton som vid mättillfället faktiskt hade en aktiv delegat. Gapet mellan kumulativt och aktivt är en påminnelse om att en delegering är ett tillstånd som kommer och går; konton pekas om, nollställs och pekas om igen. Men det stora talet aktiva delegationer betyder också att en enorm mängd konton nu har kod, och att varje sådant konto behöver läsas, inte antas vara en enkel plånbok.

Ekonomiskt skedde WLFI-vågen mot en helt annan marknad än dagens. När detta skrivs handlas Ethereum kring 25 200 kronor (cirka 2 540 dollar) efter en nedgång på ungefär 2 procent på dygnet, enligt CoinGecko, med en dollarkurs runt 10 kronor. Det är ett pris långt under toppnoteringarna, men poängen för den som blir av med ett konto är att förlusten är total oavsett dagskurs; en stulen token kommer aldrig tillbaka.

Så ser du och stänger av en delegat

Det goda med att en delegering ligger öppet på kedjan är att du kan kontrollera ditt eget konto på några minuter. Slå upp adressen på en blockutforskare och titta om kontots kod börjar med 0xef0100; gör den det, bär du en delegat, och de följande 20 byten är kontraktet den pekar på. Verktyg som revoke.cash har en egen flik för just 7702-delegationer där du kan se vad kontot pekar på, enligt revoke.cash.

Att återkalla en delegat görs genom att signera en ny auktorisering som pekar till nolladressen med en högre nonce. Det rensar koden och kodhashen, men, och det här är en fälla i fällan, det rensar inte kontots lagrade tillstånd (storage). Ett kontrakt som hunnit skriva data i ditt konto kan lämna kvar skräp som krockar om du senare pekar om till något annat, påpekar OpenZeppelin. Behandla alltså ett konto som burit en okänd delegat som misstänkt även efter nollställning.

Här finns också ett moment 22 som WLFI-offren körde fast i: om kontot har en svepare kan du inte betala gasen för att återkalla, eftersom gasen sugs upp. Lösningen är så kallad sponsrad återkallelse, där någon annan betalar gasen åt dig så att ett tömt konto ändå kan nollställas. Men ärligt talat är den säkraste vägen för ett komprometterat konto inte att städa det, utan att överge det och börja om på en ny nyckel.

Kom ihåg att delegeringen är kedjespecifik. Har du använt samma adress på flera kedjor måste du kontrollera och eventuellt återkalla på var och en för sig. En ren delegering på Ethereum säger ingenting om vad samma adress pekar på i en annan kedja.

• Kontrollera om din adress har 0xef0100 i koden innan du tar emot en större insättning.
• Lita aldrig på ett konto vars nyckel någonsin kan ha exponerats; skapa en ny plånbok.
• Skicka en testsumma till en ny adress och se att den stannar kvar.
• Återkalla okända delegater till nolladressen, och gör det per kedja.
• Använd hårdvaruplånbok och clear signing så att en delegatsignering inte kan smygas förbi.

Vad plånböckerna gör: clear signing och delegatvarningar

Det enskilt viktigaste försvaret mot WLFI-mönstret är att plånboken vägrar låta dig signera en delegering i blindo. Hela poängen med nätfisket är att offret inte förstår att det godkänner en 7702-auktorisering. Därför driver branschen nu clear signing, där plånboken visar i klartext vad en signatur gör, i stället för blindsignering av en obegriplig datasträng. Standarden ERC-7730 flyttades i maj 2026 från Ledger till Ethereum Foundation som neutral förvaltare, med mottot att clear signing ska vara standard, enligt Ethereum Foundation.

Marius van der Wijden, kärnutvecklare i Ethereum, har beskrivit 7702 som ett sätt för vanliga plånböcker att ”emulate the functions of Account Abstraction wallets” men varnat för att branschen först måste ”evaluate all the rough edges”, sa han till DL News. WLFI-vågen var en av de vassa kanterna i praktiken: funktionen fungerade, men gränssnittet lät folk signera något de inte begrep.

Konkret betyder det att en modern plånbok ska visa delegatens adress och helst varna om den pekar på en känd svepare innan du skriver under. Flera plånböcker hårdkodar numera vilket delegatkontrakt de själva sätter och visar en tydlig varning om ett konto pekar någon annanstans. Simuleringslager som förhandsvisar vad en transaktion faktiskt gör fångar också en del, men ingen simulering hjälper om nyckeln redan är stulen och angriparen signerar själv.

Lärdomen för plånboksbyggare är att 7702 flyttade säkerhetsbördan uppåt i gränssnittet. Det räcker inte att visa en adress; plånboken måste förklara en delegering på vanlig svenska, för det är just den signaturen WLFI-angriparna byggde hela sin affär på.

FI, MiCA och Skatteverket

Var hamnar allt det här regulatoriskt för en svensk innehavare? Ren självförvaring, att du själv håller nyckeln till din plånbok, är i regel inte en tillståndspliktig tjänst. Finansinspektionen reglerar under MiCA de företag som förvarar eller handlar krypto åt andra (CASP), inte din egen plånbok. Sedan den 1 oktober 2025 måste varje kryptoföretag som vänder sig till svenska kunder ha sökt tillstånd hos FI eller avveckla, enligt Finansinspektionen. Den börs du tar ut dina WLFI från faller alltså under FI; din egen delegerade plånbok gör det inte.

WLFI:s frysknapp pekar dock mot en gråzon som regleringen brottas med. En token vars utgivare kan blockera adresser ser mindre ut som en decentraliserad tillgång och mer ut som något med en identifierbar kontrollerande part, vilket är precis den sortens egenskap ESMA och de nationella tillsynsmyndigheterna väger in när de avgör hur en token ska klassas. Ju mer en styrningstoken i praktiken styrs av ett fåtal, desto närmare rör den sig gränsen mot ett finansiellt instrument under MiFID II snarare än en ren kryptotillgång under MiCA.

Skattemässigt är stöld den surmaste sortens förlust. Skatteverket ser varje avyttring av krypto, varje byte och varje försäljning, som en skattehändelse som redovisas i K4 avsnitt D med genomsnittsmetoden, enligt Skatteverket. Men en stöld är ingen avyttring; den ger normalt ingen avdragsgill kapitalförlust, till skillnad från om du sålt med förlust. Att bli dränerad av en svepare är alltså inte bara en förlust av token, utan en förlust utan skattemässig tröst.

Praktiskt råd: dokumentera ändå allt. Transaktionshashar, adresser och tidpunkter behövs både för en eventuell polisanmälan och för att kunna visa Skatteverket vad som faktiskt hänt med innehav som försvunnit ur din kontroll.

Glamsterdam, native AA och vad som väntar

Löser kommande uppgraderingar fällan? Inte den närmaste. Ethereums nästa stora uppgradering, Glamsterdam, aktiverades på testnätet Sepolia den 6 oktober 2026 och väntar fortfarande på datum för Hoodi (preliminärt runt 27 oktober) och huvudnätet någon gång under fjärde kvartalet, enligt Ethereum Foundation. Men Glamsterdam handlar om genomströmning, inte om konton: huvudnumren är ePBS (EIP-7732) och block-level access lists (EIP-7928), inte account abstraction, enligt ethereum.org. Delegaten i ditt konto fungerar exakt likadant dagen efter Glamsterdam.

Den uppgradering som verkligen skulle förändra bilden är native account abstraction, där kontologiken byggs in i protokollet i stället för att lånas via en pekare. Där har Ethereum och Base valt skilda vägar. Sedan mitten av september 2026 driver Ethereum sitt eget förslag, EIP-8141 (Frame Transactions), stämplat som ”must-ship” till den kommande Hegota-forken, medan Base kör sitt keystore-baserade EIP-8130 på devnet, enligt The Block. Ingen av dem är i drift på huvudnätet än.

Vad skulle native AA betyda för WLFI-mönstret? I teorin kan det göra delegaten överflödig och bygga in tydligare regler för vad ett konto får göra, men det löser inte grundproblemet. Så länge en läckt nyckel ger full kontroll över kontot kommer en angripare att kunna installera skadlig logik, oavsett om den heter delegat eller frame. Nyckelhanteringen förblir den svaga punkten.

Tills dess är 7702 det vi lever med, och WLFI-vågen är dess tydligaste varningsskylt. Funktionen är här för att stanna, miljontals konton bär redan på en delegat, och den viktigaste frågan du kan ställa om ditt eget konto är enkel: vet jag vad min plånbok pekar på, och litar jag på nyckeln bakom den?

Vanliga frågor

Var EIP-7702 orsaken till att WLFI-innehavare blev bestulna?

Nej. Stölderna krävde att offrets privata nyckel redan läckt. EIP-7702 gjorde inte intrånget möjligt, men lät angriparen plantera en delegat som automatiskt sveper varje ny insättning, vilket gjorde följderna värre och mer upprepade.

Hur vet jag om mitt konto har en skadlig delegat?

Slå upp din adress på en blockutforskare och se om kontots kod börjar med 0xef0100. Gör den det pekar kontot på ett kontrakt, och verktyg som revoke.cash kan visa vilket. Vet du inte varför delegaten finns där bör du behandla kontot som misstänkt.

Kan jag städa ett konto som har en svepardelegat?

Du kan återkalla delegaten genom att nollställa pekaren till nolladressen, men det rensar inte kontots lagrade tillstånd, och om kontot är tömt kan gasen sugas upp innan du hinner. Säkrast är att överge kontot och flytta kvarvarande medel till en ny plånbok på en ren enhet.

Varför kunde WLFI frysa stulna token, och är det bra eller dåligt?

WLFI-token har en funktion som låter en utsedd plånbok svartlista adresser på kedjan, vilket användes för att stoppa tjuvar. Samma funktion väckte kritik när Justin Sun hävdade att hans innehav frysts orimligt, eftersom den innebär att en enda part kan låsa vilket konto som helst.

Skyddar en börs mig mot den här sortens attack?

En börs skyddar sitt eget system, men om du tar ut token till en egen adress med en svepardelegat är pengarna borta direkt. Seriösa börser läser därför 0xef0100-prefixet på insättnings- och uttagsadresser, men ditt bästa skydd är att aldrig flytta medel in i ett konto du misstänker.

Av Yuki Tanaka, senior redaktör på HOGE Wire med fokus på plånböcker, börser och kontosäkerhet.