Vem äger scenen? Så bytte kryptos grundarintervju ägare

I januari 2026 satt Changpeng Zhao på en scen i Davos och förklarade att han äntligen var en ”riktigt fri man”. Vid ungefär samma tid, från ett amerikanskt fängelse, upprepade Sam Bankman-Fried att han aldrig stal kundernas pengar. Två grundare, två helt olika scener, två helt olika mikrofoner. Det som skiljer dem åt är inte bara vad de sa, utan vem som ägde rummet där orden yttrades.

Grundarintervjun är kryptobranschens mäktigaste medieformat och samtidigt dess mest missförstådda. Läsaren tror ofta att en intervju är ett neutralt fönster in mot en person. I praktiken är den ett iscensatt möte där någon har bestämt frågorna, någon betalar för lokalen och någon tjänar på att du lämnar rummet mer övertygad än när du kom in. Under de senaste åren har genren tyst bytt ägare, från granskande journalistik till scener som grundaren själv kontrollerar. Den här texten handlar inte om hur du lyssnar kritiskt på en enskild mening, utan om en mer grundläggande fråga: vem äger scenen, och vad gör det med det du får höra?

Grundarintervjun har bytt ägare

Under en tidigare era var grundarintervjun i första hand ett journalistiskt verktyg. En reporter satt mittemot en vd, ställde obekväma frågor och publicerade svaren tillsammans med sin egen granskning. Uppgörelsen var enkel: grundaren fick räckvidd, redaktionen fick trovärdighet och läsaren fick något som åtminstone hade passerat ett kritiskt öga. I dag utspelar sig de flesta grundarintervjuer på scener där den maktbalansen är upplöst. Poddar som varar i tre timmar, betalda eldstadssamtal på konferenser, livesända sessioner på egna kanaler och AMA-sändningar (”ask me anything”) har flyttat mikrofonen närmare grundaren och längre bort från redaktionen.

Förskjutningen har en tydlig kronologi. På 2010-talet levde grundarintervjun i forumtrådar och i finansmedier som behandlade krypto som vilken tillgångsklass som helst. Sedan kom YouTube-eran, där grundare kunde tala direkt till kameran, och därefter podderna, konferensscenerna och till slut de egna livesändningarna. Varje steg tog bort ett lager av redaktionellt mellanled. Resultatet är att en modern grundare kan bygga en hel offentlig persona utan att en enda gång behöva svara på en fientlig fråga, så länge hen väljer sina scener med omsorg.

Det är inte i sig ett problem att en grundare får tala fritt och länge. Problemet uppstår när läsaren behandlar alla dessa format som om de vore samma sak. En tre timmar lång podd känns intim och ärlig, men intimitet är inte detsamma som granskning. Ett eldstadssamtal på en konferens ser ut som en nyhetsintervju, men arrangören och talaren kan dela intresset av att det låter bra. Vår systerartikel om grundarintervjun som medieformat beskriver genrens anatomi; den här texten fokuserar på ägandet, alltså på vem som kontrollerar scenen och därmed vad du rimligen kan lita på.

Fem scener, fem maktordningar

Alla grundarintervjuer är inte likvärdiga. Ett användbart sätt att sortera dem är att fråga vem som styr frågorna, vem som tjänar pengar och hur mycket redaktionell friktion som finns kvar. Ju mer grundaren själv äger scenen, desto mindre motstånd möter påståendena, och desto mer liknar formatet ren marknadsföring. Tabellen nedan sammanfattar fem vanliga scener och deras maktordning.

Ingen rad i tabellen är automatiskt oärlig eller ärlig. En betald konferensscen kan ge en insiktsfull diskussion, och en granskande intervju kan missa poängen. Men raden avgör vilken bevisbörda du bör lägga på det som sägs. På en scen med hög friktion har någon redan ställt följdfrågan åt dig; på en scen utan friktion måste du ställa den själv.

En komplikation är att scenerna glider in i varandra. En granskande redaktion kan ordna en betald livekonferens, en poddvärd kan ta emot sponsring från just det projekt som gästen driver, och en grundare kan klippa om ett riktigt tv-inslag till en egen kanal så att det ser oberoende ut. Därför räcker det inte att fråga vad formatet heter; du måste fråga vem som betalade för just det här tillfället. Ju svårare den frågan är att besvara, desto större skäl att vara försiktig.

Den granskande intervjun: när mikrofonen blev bevis

Den mest kända grundarintervjun i kryptohistorien hölls inte på en vänlig podd, utan på en scen byggd för motstånd. Den 30 november 2022, veckor efter att FTX kollapsat, satte sig New York Times-journalisten Andrew Ross Sorkin mittemot Sam Bankman-Fried på DealBook-konferensen. Bankman-Fried, som deltog via videolänk, sa bland annat ”I didn’t ever try to commit fraud on anyone”. Redan innan dess hade han i ett chattmeddelande till Vox-journalisten Kelsey Piper avfärdat sitt eget prat om reglering och etik som ett spel för gallerierna, och det meddelandet blev ett dokument som åklagare senare lutade sig mot.

Poängen är att just de granskande intervjuerna fick en efterhandsfunktion som ingen PR-avdelning önskade sig: de lästes upp i domstol. Kryptobranschens tre mest följdrika grundarintervjuer, med Bankman-Fried, Celsius Alex Mashinsky och Terra-grundaren Do Kwon, förvandlades alla från marknadsföring till bevis. Bankman-Fried dömdes i mars 2024 till 25 års fängelse och förverkande av omkring 105 miljarder kronor (cirka 11 miljarder dollar), enligt det amerikanska justitiedepartementet. Do Kwon, vars algoritmiska stablecoin raderade värden på omkring 380 miljarder kronor (cirka 40 miljarder dollar) i maj 2022, dömdes i december 2025 till 15 års fängelse, strängare än vad åklagarna hade föreslagit. När en intervju kan bli bevis fyller den granskande scenen en samhällsfunktion som ingen betald scen gör.

Det gäller inte bara de skarpa utfrågningarna. Även Mashinskys egna, till synes ofarliga veckosändningar blev bevismaterial när åklagarna kunde visa hur budskapen krockade med vad han visste internt. Lärdomen är obekväm för varje grundare: allt som sägs offentligt om ett projekt kan en dag läsas upp med en helt annan publik i åtanke, och då spelar det ingen roll hur vänlig scenen kändes i stunden.

Den långa podden och den parasociala tilliten

Det format som växt snabbast är den långa samtalspodden. Program som Lex Fridmans intervjuer, Bankless och The Rollup låter en grundare tala i två eller tre timmar utan reklamavbrott och utan hård press. Effekten är stark. När du lyssnar på någon i timmar, i öronen, under en löprunda eller i bilen, uppstår det psykologer kallar en parasocial relation: en känsla av vänskap och förtroende som är helt ensidig. Grundaren vet inte att du finns, men du känner att du känner grundaren.

Den parasociala tilliten är inte ond i sig, men den är lätt att utnyttja. Ett långt samtal ger utrymme för nyans, men också för en oemotsagd berättelse. Bankman-Fried framstod i flera poddar som den sympatiske, lite virrige matematikern som råkade sitta på miljarder; den bilden höll ända fram till att balansräkningen läckte. Ju längre och mjukare intervjun är, desto viktigare blir det att skilja mellan att lära känna en person och att granska ett företag. Det är två olika saker, och den långa podden är byggd för det första, inte det andra.

Poddvärdarna är sällan skurkar i det här. De flesta är nyfikna och pålästa, och långa samtal kan avslöja mer om en person än en pressad tv-debatt. Men affärsmodellen belönar räckvidd och tillgång, inte konfrontation. En värd som blir känd för att sätta dit sina gäster får till slut inga fler stora gäster. Den tysta ekonomin i formatet drar därför mot vänlighet, och det är läsaren, inte värden, som får bära den kritiska bördan.

”Founder mode” och uppmärksamhetsekonomin

Bakom formatets kraft ligger två samverkande krafter. Den ena är en kult kring grundaren själv. Uttrycket ”founder mode”, som Y Combinator-medgrundaren Paul Graham populariserade 2024, beskriver idén att en visionär grundare bör styra in i minsta detalj och strunta i konventionell managementvisdom. I kryptovärlden har den idén blivit närmast religiös: grundaren är inte en vd bland andra, utan ett orakel vars ord flyttar priser.

Den andra kraften är uppmärksamhetsekonomin. En krypto-token har sällan kassaflöden att värdera; berättelsen är delvis själva tillgången. Därför blir varje intervju en möjlighet att pumpa in ny uppmärksamhet i ett projekt, och grundarens övertygelse blir en handelsvara. Det förklarar varför så många grundarintervjuer känns som väckelsemöten snarare än utfrågningar: incitamentet är inte att informera, utan att övertyga. En läsare som förstår detta läser intervjun som det den ofta är, ett argument från en avsändare med intresse i utgången.

Effekten förstärks av att grundaren och produkten ofta är samma sak i läsarens ögon. Att köpa en token blir ett sätt att köpa in sig i en persons vision, och att kritisera projektet känns som att kritisera personen. Den sammanblandningen är guld värd för en skicklig kommunikatör, eftersom den gör publiken lojal på ett sätt som inga siffror i ett bokslut kan. Just därför bör en läsare medvetet skilja på personen som är sympatisk och affären som ska granskas.

Den betalda scenen: eldstadssamtal som produkt

På de stora branschkonferenserna, som Token2049 och Consensus, hålls hundratals eldstadssamtal, alltså avslappnade fireside chats mellan en moderator och en grundare. Formatet ser ut som journalistik: två stolar, en scen, ett samtal. Men ekonomin är en annan. Talartid på en stor scen är en tillgång som projekt konkurrerar om, ibland via sponsring, och moderatorn är sällan där för att sätta dit gästen. Scenen är, kort sagt, delvis en produkt.

Det betyder inte att alla konferenssamtal är köpta budskap, men det betyder att du bör fråga vem som betalar för talartiden och vem som tjänar på att budskapet får spridning. En scen kostar pengar, och den som står för notan har sällan granskning som mål. På en betald scen är budskapet ofta poängen, och kritiken får du leta efter någon annanstans.

Branschen har på senare år börjat kräva tydligare märkning av sponsrat innehåll, men på en scen syns sällan finstilta upplysningar. En moderator kan vara journalist den ena dagen och betald konferencier den andra, och publiken har ingen möjlighet att se skillnaden i stunden. Det säkraste antagandet är därför att en konferensscen är byggd för att lyfta fram projekt, inte för att pröva dem, och att den verkliga granskningen sker efteråt, om den sker alls.

Den egna kanalen: Mashinsky-arketypen

Längst ut på skalan finns scenen som grundaren äger helt och hållet. Arketypen är Alex Mashinsky, grundare av det numera kollapsade kryptolåneföretaget Celsius. Varje vecka höll han en egen livesändning med namnet ”Ask Mashinsky Anything”, där han svarade på frågor, uppmanade tittarna att ”unbank yourself” och sålde tvåsiffrig avkastning som om den vore lågrisksparande. Det fanns ingen reporter i rummet, ingen redaktör och ingen som ställde följdfrågan. Kanalen var hans, och därmed var även berättelsen hans.

Åklagarna beskrev senare hur anställda varnat Mashinsky för falska påståenden som han ignorerade, och hur han gav kunderna en ”falsk trygghet” om ett regulatoriskt godkännande som aldrig fanns. I maj 2025 dömdes han till tolv års fängelse för bedrägeri och marknadsmanipulation, efter att ha plockat ut mer än 430 miljoner kronor (drygt 45 miljoner dollar) medan bolaget vacklade. Den egna kanalen är det renaste exemplet på en intervju utan friktion: när grundaren äger scenen, äger grundaren också sanningen i rummet, ända tills verkligheten säger emot.

Access mot dokument: Lewis, Allison och Shin

Den djupaste konflikten i grundarjournalistiken går mellan access och dokument. Access betyder närhet: att få sitta bredvid grundaren, resa med, höra allt. Dokument betyder bevis: en balansräkning, en on-chain-transaktion, ett kontoutdrag. Den amerikanske författaren Michael Lewis skrev boken ”Going Infinite” med enastående access till Bankman-Fried, umgicks med honom i månader och beskrev i en uppmärksammad framställning FTX som ett riktigt, fungerande företag ungefär när åtalet inleddes. Närheten som gav boken sitt material gjorde den också delvis blind för det som pågick.

Kontrasten är avslöjandet som byggde på ett dokument. Den 2 november 2022 publicerade CoinDesks Ian Allison en läckt balansräkning från Alameda Research, som visade hur beroende Bankman-Frieds handelsfirma var av FTX egen token. Fyra dagar senare sa Binance att man skulle sälja sitt innehav av den token, och kollapsen tog fart. Ingen mängd charmig intervjutid slog den där ena tabellen. Samtidigt finns en tredje väg: journalister som Laura Shin, som driver podcasten Unchained och var bland de första att bevaka krypto på heltid, visar att access och stringens kan samexistera, om reportern behåller distansen. Att läsa en grundarintervju är i grunden samma färdighet som att läsa ett byggarporträtt: fråga alltid vad som är påstående och vad som är verifierbart.

Lärdomen för läsaren är inte att avfärda access, utan att rangordna bevis. En grundares egna ord är den svagaste formen av bevis, en oberoende reporters granskning är starkare, och ett verifierbart dokument eller en transaktion på kedjan är starkast. När dessa tre pekar åt olika håll är det nästan alltid berättelsen, inte dokumentet, som visar sig vara efterhandskonstruerad. Att läsa en grundarintervju väl handlar om att hela tiden fråga: var i den här rangordningen befinner sig det jag just hörde?

Comeback-intervjun 2026: seger kontra vädjan

Grundarintervjun har en andra akt, och 2026 blev året då den spelades upp för öppen ridå. Den delar sig i två undergenrer: segerintervjun och vädjanintervjun. Changpeng Zhao, Binance grundare, står för segern. Han erkände att Binance brustit i sitt arbete mot penningtvätt, avgick som vd och lät bolaget göra upp med amerikanska myndigheter för omkring 41 miljarder kronor (cirka 4,3 miljarder dollar); själv avtjänade han fyra månaders fängelse. I oktober 2025 blev han benådad av president Trump, och i januari 2026, på plats i Davos, beskrev han pardonen som att en psykologisk börda lyfts och sa till The Block att han nu var en ”riktigt fri man”. Han avfärdade uppgifter om affärsband till familjen Trump som ”missförstådda” och sa att det ”inte finns några affärsrelationer överhuvudtaget” (CNBC). Han spådde till och med en bitcoin-”supercykel” 2026, med kursen kring 601 000 kronor (cirka 62 900 dollar) enligt CoinGecko.

Vädjanintervjun är Bankman-Frieds. Efter att hans överklagande avslogs av en federal appellationsdomstol i juni 2026 gav han en fängelseintervju till Fox Business där han insisterade på att han inte stal kundernas pengar och pekade på att FTX konkursbo betalar tillbaka fordringsägarna. Här måste läsaren hålla två saker isär. För det första skiljer sig brotten åt: Zhao erkände en brist i regelefterlevnaden, inte bedrägeri, medan Bankman-Fried, Mashinsky och Do Kwon dömdes för bedrägeri. För det andra betyder ”återbetalt” inte ”inget brott”. FTX bo har kunnat betala tillbaka mer än fordringarna, delvis eftersom kraven värderades i dollar till de låga priserna från kraschhösten 2022 och kryptomarknaden sedan steg; att fordringsägare får sina utbetalningar raderar inte det bedrägeri som en jury redan slagit fast.

Comeback-intervjun är därför den svåraste av alla att läsa, eftersom den blandar äkta mänsklig upprättelse med strategisk positionering. En benådning är en juridisk och politisk händelse, inte ett moraliskt frikännande, och en fängelseintervju där någon säger sig vara oskyldig är fortfarande en intervju med en part som har allt att vinna på din sympati. Fråga dig vad talaren vill att du ska göra efter att ha lyssnat: köpa en token, ändra din uppfattning om en rättegång, eller bara känna med hen? Svaret avslöjar ofta scenens verkliga syfte.

Deepfaken: när vem som helst kan äga din röst

Om den första maktförskjutningen handlade om vem som äger scenen, handlar den andra om vem som äger rösten. Under 2024 och 2025 översvämmades YouTube Live av deepfake-sändningar där AI-genererade versioner av Elon Musk och Ethereums Vitalik Buterin påstods intervjuas om ”garanterad” krypto, ofta med en uppmaning att skicka in mynt för att få dubbelt tillbaka. En falsk ”Tesla Blockchain”-sändning fick enligt rapporter hundratusentals visningar, och säkerhetsfirmor har kopplat enskilda plånböcker i liknande upplägg till förluster på tiotals miljoner kronor.

Det farligaste är inte den enskilda bluffen, utan det som forskare kallar ”the liar’s dividend”, lögnarens utdelning. När vem som helst kan förfalska en grundarintervju kan en verklig grundare också avfärda äkta, besvärande upptagningar som ”deepfake”. Autenticitet blir därmed en egen fråga som läsaren måste ställa: publicerades klippet av en källa som går att lita på, eller cirkulerar det bara i ett flöde som någon anonym aktör äger? Den misstron mot det anonyma flödet är samma reflex som får branschen att numera granska anonyma byggarprofiler hårdare: en röst utan verifierbar avsändare är inte ett bevis, den är ett påstående.

För en svensk läsare är det värt att minnas att äkthet numera är en teknisk fråga lika mycket som en journalistisk. Verktyg för att upptäcka manipulerade klipp finns, men de ligger alltid ett steg efter de verktyg som skapar förfalskningarna. Den praktiska försvarslinjen är därför inte att lita på ögat eller örat, utan på härkomsten: vem publicerade klippet först, på vilken kanal, och bekräftar grundaren det själv via ett verifierat konto? Ett klipp som bara existerar i vidaredelningar är närmare ett rykte än en intervju.

Grundarintervjun som gaming-genre

I skärningspunkten mellan krypto och spel får grundarintervjun en egen dynamik. Här säljer grundaren inte bara en token, utan en framtid där spelare ska äga sina föremål och tjäna pengar på att spela. När Axie Infinity och dess kedja Ronin var som hetast var studions grundare ständigt på scen med löften om en ny spelekonomi. Sedan hackades Ronin-bryggan på ett belopp motsvarande hundratals miljoner dollar, och tonen i intervjuerna ändrades från vision till skadekontroll. Sky Mavis operativa chef Aleksander Larsen sa då att bolaget var ”fully committed to reimbursing our players”, och studion ersatte till slut spelarna. Vår genomgång av Ronin som spelkedja beskriver hur den återuppbyggnaden gick till.

Gaming-grundarens intervju är särskilt svårläst eftersom produkten säljs på känsla. Ett spel handlar om nöje och gemenskap, och en karismatisk grundare som pratar om ”spela och äg” kan få en riskabel tokenekonomi att låta som en hobby. Historien från Axie-boomen till dagens spela-och-äg-modeller visar hur ofta löftet om intäkter krockat med verkligheten. När du hör en spelgrundare, ställ samma fråga som till en fintechgrundare: var kommer pengarna ifrån, och vad händer med tokenpriset om spelarna slutar strömma in?

Det gör spelgrundaren till ett av de svåraste intervjuobjekten. En grundare kan ärligt älska sitt spel och samtidigt sitta på en tokenmodell som bara fungerar så länge nya spelare fortsätter att komma in. När intäkterna kommer från nästa våg av deltagare snarare än från själva spelandet liknar ekonomin mer en finansiell konstruktion än en spelbutik. Lyssna därför särskilt noga när en spelgrundare talar om ägande och avkastning i samma andetag, för det är där löftet om att spela och äga lättast glider över i ett löfte om att tjäna.

En intervju är en övervakad kommunikationskanal

Det som många grundare och läsare missar är att en intervju om en finansiell produkt inte är en fri PR-yta, utan en reglerad kommunikationskanal. Under EU:s kryptoregelverk MiCA och dess avdelning om marknadsmissbruk kan en grundares offentliga uttalanden om en token som omfattas av reglerna utgöra otillåtet röjande av insiderinformation eller marknadsmanipulation. ESMA har dessutom riktat in sig på ”finfluencers”: i ett faktablad från januari 2026 påminner tillsynsmyndigheten om att den som marknadsför en finansiell produkt bär ansvar även utan formell behörighet, och slår fast att att marknadsföra en finansiell produkt ”inte är som att marknadsföra skor eller klockor”. Överträdelser av marknadsmissbruksreglerna kan ge sanktionsavgifter på upp till motsvarande 55 miljoner kronor (5 miljoner euro) för enskilda.

För svenska läsare är Finansinspektionen (FI) den behöriga myndigheten under MiCA. Sedan den 1 oktober 2025 måste varje kryptoföretag som riktar sig till svenska kunder ha ansökt om tillstånd hos FI eller upphöra med verksamheten. FI varnar samtidigt återkommande för krypto som lockbete i bedrägerier; myndigheten uppger att den under 2024 varnade för omkring 4 500 bolag och webbplatser, en ökning med 37 procent. Finansinspektören Mikael Sandahl sammanfattar hållningen: ”Var alltid skeptisk när du läser att det ska gå att tjäna mycket pengar på kort tid.” Notera också gränsdragningen: krypto-derivat som terminer och eviga kontrakt är finansiella instrument under MiFID II och övervakas som sådana, medan MiCA träffar spotmarknaden och tjänsteleverantörerna. En grundare som talar om avkastning rör sig alltså i ett landskap där FI och EU redan har mandat.

Det praktiska i detta är lätt att missa. En grundare som i en podd säger att en token ”garanterat” ska mångdubblas, eller som selektivt släpper positiv information före ett prispåverkande beslut, rör sig inte i ett laglöst land bara för att formatet känns informellt. ESMA har också gett ut särskilda riktlinjer för att förhindra marknadsmissbruk under MiCA. För läsaren är slutsatsen enkel: om en intervju låter som ett investeringsråd men saknar riskvarning och en avsändare med ansvar, är det ofta just det som reglerna finns till för att fånga.

Så läser du en grundarintervju: en checklista

Sätt ihop delarna och du har en praktisk lässtrategi. Innan du låter en grundarintervju forma din bild av ett projekt, gå igenom frågorna i tabellen nedan. De flesta röda flaggor handlar inte om vad som sägs, utan om vem som äger scenen, vem som tjänar på budskapet och om påståendena går att kontrollera mot något utanför rummet.

Ingen intervju klarar alla punkter perfekt, och det är inte poängen. Poängen är att flytta bevisbördan tillbaka dit den hör hemma. En grundarintervju är ett argument framfört av en part med intresse i utgången, ibland på en scen som samma part äger. Läser du den så blir formatet inte mindre intressant, bara mindre farligt. Och de gånger då mikrofonen ändå blir bevis, i en domstol eller i en läckt tabell, är det oftast för att någon till slut ställde frågan som scenens ägare hoppades slippa.

Vanliga frågor (FAQ)

Vad är en grundarintervju, och varför är den så mäktig i krypto?

En grundarintervju är ett offentligt samtal där grundaren av ett kryptoprojekt får berätta sin historia, ofta i en podd, på en konferens eller i en egen sändning. Den är mäktig eftersom många kryptotillgångar saknar kassaflöden att värdera, så grundarens berättelse och övertygelse blir en del av själva tillgången och kan flytta priser.

Varför spelar det roll vem som äger scenen?

Ägaren av scenen bestämmer hur mycket motstånd påståendena möter. På en granskande redaktion ställer en reporter följdfrågor åt dig; på en scen som grundaren själv äger, som en egen AMA-sändning, finns ingen sådan friktion och intervjun liknar ren marknadsföring. Samma ord väger olika tungt beroende på vem som kontrollerar rummet.

Kan en grundarintervju användas som bevis i domstol?

Ja. Uttalanden från Sam Bankman-Fried, Alex Mashinsky och Do Kwon i intervjuer och egna sändningar lästes senare upp i rättegångar och bidrog till fällande domar; alla tre dömdes till långa fängelsestraff för bedrägeri. En intervju är alltså inte bara PR, utan kan bli ett dokument som åklagare använder.

Hur skyddar reglerna svenska kryptosparare?

I Sverige är Finansinspektionen behörig myndighet under EU:s regelverk MiCA, och sedan den 1 oktober 2025 måste kryptoföretag som riktar sig till svenska kunder ha ansökt om tillstånd eller upphöra. Uttalanden om en reglerad token kan omfattas av marknadsmissbruksreglerna, och ESMA:s faktablad för finfluencers påminner om att den som marknadsför en finansiell produkt bär ansvar. Krypto-derivat regleras separat under MiFID II.

Hur känner jag igen en deepfake-grundarintervju?

Var särskilt misstänksam mot livesändningar där en känd grundare påstås erbjuda att ”dubbla din krypto” eller garanterad avkastning, eftersom sådana ofta är AI-genererade bluffar. Kontrollera om klippet publicerats av en källa som går att lita på, och kom ihåg att en äkta grundare numera också kan avfärda verkliga uttalanden som ”deepfake”. Autenticitet är en egen fråga du måste ställa.

Text: Johan Ekström, senior kryptoredaktör på HOGE Wire.