Arbitrum gaming förklarat: så fungerar spelens blockkedjor

Arbitrum har blivit ett av de viktigaste hemmen för blockkedjespel, men inte genom att driva spelen självt. I stället erbjuder nätverket verktyg för att spelstudior ska kunna starta sina egna kedjor, skräddarsydda för snabba och billiga transaktioner. Under 2026 har modellen ställts på prov: det stora subventionsprogrammet ebbade ut, en av de mest hyllade studiorna lade ner, och det mest uppmärksammade finansieringsexperimentet gick från bidrag till intäktsdelning. Den här guiden förklarar hur alltihop faktiskt fungerar, från grunden.

Vi går igenom skiktmodellen som knyter ihop Ethereum, Arbitrum och spelkedjorna, tekniken bakom (Nitro, Stylus och AnyTrust), hur spelarupplevelsen ser ut med gaslösa transaktioner och abstraherade plånböcker, ekonomin för en studio som bygger sin egen kedja, hur ekosystemet finansieras, konkreta fallstudier och den brutala tokenverkligheten. Alla priser anges i kronor och är hämtade den 8 augusti 2026; kryptomarknaden rör sig snabbt, så siffrorna är en ögonblicksbild.

Varför spel bygger egna blockkedjor

Ett spel ställer helt andra krav på en blockkedja än vad exempelvis en enskild DeFi-handel gör. En inloggad spelare kan utlösa hundratals transaktioner i timmen: flytta en pjäs, öppna en kista, byta ett föremål, uppgradera en karaktär. Om varje sådan handling kostar en oförutsägbar avgift och tar sekunder att bekräfta blir spelet oanvändbart. På en delad kedja som Ethereums huvudnät konkurrerar spelet dessutom om blockutrymme med allt annat, och en plötslig ruschning någon annanstans kan skicka avgifterna i höjden mitt under en speltopp.

Lösningen som Arbitrum satsar på kallas appkedjor: en studio startar en egen kedja som är trimmad enbart för sitt spel. Då kan utvecklaren själv bestämma genomströmning, hur avgifter tas ut (eller om de tas ut alls) och hur snabbt block skapas. Bilden att hyra en lägenhet jämfört med att äga hela huset fångar skillnaden. På en delad kedja lyder du under grannarnas beteende; på en egen kedja sätter du reglerna. Priset för den kontrollen, som vi återkommer till, är att du också får ansvaret för att hålla huset i drift och fyllt med hyresgäster.

Det är denna enkla insikt, att spel behöver dedikerat och billigt blockutrymme, som ligger bakom hela Arbitrums spelstrategi. I stället för att försöka locka spel till ett redan trångt huvudnät bygger nätverket infrastrukturen som låter varje spel få sin egen bana. Frågan blir då hur dessa banor hänger ihop med varandra och med Ethereum, och det är där skiktmodellen kommer in.

Skiktmodellen: från Ethereum till L2 till L3

Arbitrum bygger i lager, och för att förstå spelkedjorna måste man förstå trappan. Längst ner ligger Ethereum, huvudnätet (Layer 1), som står för den yttersta säkerheten och den slutliga avvecklingen. Ovanpå det ligger Arbitrum One, en Layer 2-rollup som buntar ihop tusentals transaktioner och postar ett komprimerat resultat till Ethereum. Vid sidan om finns Arbitrum Nova, som använder en billigare datamodell (AnyTrust) och länge har varit inriktad på just spel och sociala appar.

Spelkedjorna själva ligger oftast ett steg till upp, som Layer 3 (L3). En sådan kedja, byggd med ramverket Arbitrum Orbit, avvecklar mot Arbitrum One eller Nova i stället för direkt mot Ethereum. Poängen är att varje lager ärver säkerhet uppifrån och ner: en Orbit-spelkedja lutar sig mot Arbitrums och i förlängningen Ethereums garantier, i stället för att studion ska bygga upp ett eget valideringsnätverk från noll. Enligt Arbitrums egen dokumentation förankrar en Orbit-kedja på så vis sin säkerhet och slutgiltighet till Ethereum, samtidigt som teamet slipper bekymra sig om att rekrytera egna validerare.

För en läsare som vill se hur detta ser ut i praktiken, kedja för kedja, har vi en separat guide till Orbit-kedjorna för spel. Här stannar vi vid principen: Ethereum ger säkerhet, Arbitrum ger skala och verktyg, och spelkedjan ger anpassning. Ju högre upp i trappan man kommer, desto billigare och snabbare blir det, men också desto längre bort från Ethereums kompromisslösa garantier, vilket är en avvägning vi kommer tillbaka till flera gånger.

Tekniken bakom: Nitro, Stylus och AnyTrust

Motorn heter Nitro. Det är den programvara som driver Arbitrums kedjor och som hanterar allt från hur transaktioner ordnas till hur eventuella bedrägeribevis avgörs om någon försöker fuska. För en spelstudio är de tekniska detaljerna mindre viktiga än resultatet: hög genomströmning och låga kostnader jämfört med att köra direkt på Ethereum, med samma verktyg som utvecklare redan känner till.

Ovanpå Nitro ligger Stylus, som Arbitrum beskriver som ett andra virtuellt maskineri vid sidan av EVM. I praktiken betyder det att utvecklare kan skriva smarta kontrakt i Rust, C och C++ (språk som kompileras till WebAssembly) i stället för enbart Soliditys EVM-kod. Enligt Stylus-dokumentationen är kontrakten dessutom kompatibla med varandra: ett Solidity-kontrakt kan anropa ett Rust-program och tvärtom, och beräkningstunga operationer blir billigare eftersom WASM körs effektivare än EVM-kod för den typen av arbete. En viktig brasklapp finns dock: lagringsoperationer kostar ungefär lika mycket som i EVM, så vinsten ligger i tung beräkning, inte i att spara data. För ett spel med avancerad logik på kedjan kan det ändå göra stor skillnad.

Den tredje pusselbiten är AnyTrust, en datamodell där en liten, utsedd kommitté ansvarar för att hålla transaktionsdata tillgänglig i stället för att allt publiceras på Ethereum. Det gör transaktionerna betydligt billigare, vilket är precis vad ett spel med tusentals mikrohandlingar behöver. Priset är att man byter bort en del av den kompromisslösa öppenhet som en ren rollup ger: i stället för att lita enbart på matematiken måste man lita på att kommittén sköter sig. Det är en fullt rimlig avvägning för lågvärdiga spelhandlingar, men en sämre idé för stora ekonomiska värden.

Så fungerar en Orbit-kedja för spel

Arbitrum Orbit är verktygslådan för att faktiskt starta kedjan. När en studio sätter upp en Orbit-kedja gör den några vägval som formar hela spelupplevelsen. Det handlar om var data lagras, vilken token som används för att betala avgifter, hur snabbt block skapas och vem som styr kedjan. Enligt dokumentationen kan blocktiderna sättas så låga som 100 millisekunder, och uttag tillbaka till Arbitrum One kan gå på så lite som 15 minuter via snabba uttagsmekanismer.

Det mest avgörande valet är datatillgänglighet, alltså var transaktionsdata lagras. Tabellen nedan sammanfattar skillnaden mellan de två vanligaste lägena.

Ett annat vägval är gastoken. En Orbit-kedja kan låta avgifterna betalas i en egen ERC-20-token i stället för i ETH, vilket är förklaringen till att spelkedjor som Xai och Sanko använder sina egna token (XAI respektive DMT) som bränsle. Det ger studion ett inbyggt efterfrågetryck på sin token, men kopplar samtidigt spelets driftskostnader till en volatil kryptovaluta. Om token faller kraftigt, vilket de ofta gör, förändras kalkylen för både spelare och utvecklare.

Slutligen driver studion (eller en utsedd partner) en sekvenserare som ordnar transaktionerna, och kan via funktioner som Timeboost ta betalt för prioriterad ordning, en intäktskälla vi återkommer till i ekonomiavsnittet. Sammantaget ger dessa vägval en kedja som är billig, snabb och anpassad, men som också lägger ett driftsansvar på studion som ett vanligt spelsläpp aldrig gör.

Spelarupplevelsen: gaslösa transaktioner och abstraherade plånböcker

Den enskilt största barriären för blockkedjespel har aldrig varit tekniken under huven, utan hur det känns att spela. Traditionellt har spelaren behövt installera en plånbok, skriva ner en tolv ord lång återställningsfras, köpa en kryptovaluta för att betala gas och godkänna en signatur för varje handling. För en van kryptoanvändare är det hanterbart; för en vanlig spelare är det ett skäl att stänga fönstret innan spelet ens börjat.

Här ligger mycket av poängen med en dedikerad spelkedja. Xai, en av de första spelinriktade Orbit-kedjorna, marknadsförs uttryckligen med abstraherade plånböcker och en gaslös upplevelse, så att spelaren kan logga in och spela utan att först förstå vad gas är. Tekniskt bygger det på det som kallas account abstraction (kontoabstraktion): i stället för en traditionell plånbok styrs kontot av ett smart kontrakt, vilket öppnar för inloggning med e-post eller ett socialt konto, transaktioner som godkänns i bakgrunden och avgifter som spelet självt kan betala åt spelaren via en så kallad paymaster.

Effekten är att kryptodelen kan göras nästintill osynlig. Spelaren äger fortfarande sina föremål på kedjan, men behöver aldrig se en gasavgift eller hantera en frö-fras. Baksidan är att bekvämligheten ofta bygger på att en tjänsteleverantör hanterar nycklar eller sponsrar avgifter, vilket flyttar en del av kontrollen (och en del av förtroendekravet) från spelaren till plattformen. Ju mer sömlöst det känns, desto viktigare blir frågan om vem som egentligen håller i nycklarna, och vad som händer med dina föremål om plattformen försvinner.

Ekonomin för en spelstudio

Varför skulle en studio vilja driva en hel blockkedja i stället för att bara släppa ett spel? Svaret är till stor del ekonomiskt. På en egen kedja tillfaller transaktionsavgifterna studion i stället för någon annan. Enligt Arbitrums dokumentation behåller ett Orbit-team intäkterna från sin kedja direkt, samtidigt som det ärver Ethereums avveckling. Till detta kommer möjligheten att tjäna på prioriterad transaktionsordning via Timeboost och att skapa efterfrågan på den egna gastoken.

Men en kedja är också en produkt som måste driftas. Studion (eller dess partner) betalar för datatillgänglighet, driver infrastruktur, ansvarar för broar mellan kedjor och måste locka tillräckligt med spelare för att avgiftsintäkterna ska överstiga kostnaderna. Dessutom splittras likviditet och spelare över allt fler kedjor, vilket gör det svårare för ett enskilt spel att nå kritisk massa. En egen kedja är alltså inte gratis pengar; den är en vadslagning på att spelet blir tillräckligt stort för att bära sin egen infrastruktur.

Ekonomin fungerar när ett spel har många aktiva spelare och blir obarmhärtig när de försvinner. Det är den enkla men hårda logik som avgör vilka spelkedjor som överlever, och som Pirate Nations öde längre ner i texten illustrerar på ett smärtsamt tydligt sätt. Innan vi kommer dit är det värt att förstå hur hela ekosystemet har försökt lösa finansieringsfrågan de senaste två åren.

Från subvention till självförsörjning

Under de senaste två åren har finansieringen av Arbitrums spelsatsning genomgått en tydlig förvandling: från att pumpa in subventioner till att försöka bygga något självförsörjande. Startskottet var Gaming Catalyst Program (GCP), ett bidragsprogram på 225 miljoner ARB (värt omkring 215 miljoner dollar, motsvarande runt 2 miljarder kronor, när DAO:n klubbade det sommaren 2024) som skulle spridas över tre år. Enligt The Block röstade över 75 procent för förslaget, och enskilda studior kunde söka anslag på upp till 500 000 ARB.

Programmet blev dock sinnebilden för hur svårt det är att fördela pengar väl. Under 2025 och in i 2026 växte kritiken mot bristande insyn och styrning, och DAO:n gick till slut mot att dra tillbaka de oanvända tokenen; i praktiken avvecklades programmet i sin ursprungliga form i början av 2026. Lärdomen var obekväm: att kasta pengar på ett ekosystem garanterar varken bra spel eller lojala spelare.

Det som växte fram i stället var två saker. Den ena är mer riktade, mindre bidragsrundor via modeller som Domain Allocator, där utsedda förvaltare delar ut mindre summor till aktiva spel och innehållsskapare. Den andra, och mer principiellt intressanta, är intäktsdelning: i stället för att ge bort ARB ska ekosystemet tjäna pengar på den aktivitet som faktiskt sker på kedjorna. Det är den modellen som Robinhood Chain satte på kartan sommaren 2026.

Robinhood Chain och intäktsdelningen

Vändpunkten kom i juli 2026. Offchain Labs medgrundare Steven Goldfeder meddelade den 9 juli att Arbitrum ska ta 10 procent av avgifterna från varje Orbit-baserad kedja: 8 procent till den ARB-styrda skattkammaren och 2 procent till utveckling, samtidigt som Arbitrum One skickar 100 procent av sina egna avgifter till skattkammaren. Enligt The Defiant drev nyheten upp ARB-priset med omkring 13 procent samma dag.

Goldfeder motiverade upplägget med att Arbitrum är väl positionerat att fånga intäkter i takt med att företagsadoptionen tar fart. ”As enterprise adoption is heating up, Arbitrum is well positioned to capture revenue”, sade han enligt samma källa. Formuleringen är värd att notera: det är en optimistisk pitch från en grundare, och som vi påpekar längre ner finns det goda skäl att läsa sådana utsagor kritiskt snarare än att ta dem för givna.

Den kedja som satte modellen på kartan var Robinhood Chain, mäklarjättens egen Orbit-kedja som gick live den 1 juli 2026. Inom sina första veckor drog den in stora summor: enligt branschrapportering över 240 miljoner dollar (cirka 2,3 miljarder kronor) i låst värde (TVL), runt 560 miljoner dollar i DEX-volym och 2,36 miljoner dollar i appavgifter den 8 juli, med 140 000 nya adresser. För spelkedjorna är detta viktigt även om Robinhood inte är ett spel: samma mekanism gäller alla Orbit-kedjor, vilket innebär att en framgångsrik spelkedja nu både kan behålla merparten av sina egna avgifter och bidra till (och dra nytta av) en gemensam skattkammare. Det är ett försök att ersätta bidragsdroppet med en modell där kedjor betalar för sig själva.

Fallstudier: Xai, Sanko och Studio Chain

Xai lanserade sitt huvudnät den 9 januari 2024 och är kanske den tydligaste renodlade spelkedjan i ekosystemet. Den är byggd som en Orbit L3 med AnyTrust, samutvecklad med studion Ex Populus, och dess första flaggskeppstitlar är spel som Final Form. XAI-token används som gastoken på kedjan, och hela designen är inriktad på att göra kryptodelen osynlig för spelaren.

Sanko är en annan spelinriktad Orbit-kedja, i drift sedan maj 2024, med DMT (Dream Machine Token) som bränsle och en satsning som sträcker sig ända till en egen handhållen spelkonsol, Dream Machine. Studio Chain, som presenterades under 2025, är knuten till AMGI Studios och Karrat Foundation och är tänkt som hem för titlar som My Pet Hooligan, med KARRAT som ekosystemets token. Tillsammans visar de tre bredden: allt från renodlade spelkedjor till hårdvarusatsningar och studiodrivna varumärken.

Tabellen nedan sammanfattar de tre, plus ett fjärde och tidigare tungt trafikerat exempel som numera fungerar som varnande fallstudie.

Pirate Nation: en läxa i vad som kan gå fel

Inget illustrerar riskerna tydligare än Pirate Nation. Spelet, ett helt on-chain-rollspel byggt av studion Proof of Play, var länge ett av ekosystemets skyltfönster. På topp var studions Orbit-kedjor Apex och Boss enligt Cointelegraph de två största gaskonsumenterna i hela Ethereums rollup-ekosystem, alltså bland de mest aktiva kedjorna som fanns. Studion grundades av Amitt Mahajan, känd som en av skaparna bakom FarmVille, och hade tunga finansiärer i ryggen.

Den 5 augusti 2026 meddelade Proof of Play ändå att studion läggs ner. Bolaget, som backats av Andreessen Horowitz (a16z) och tagit in omkring 33 miljoner dollar (drygt 300 miljoner kronor), släppte samtidigt hela sin kod, konst, sina NFT:er och sin immateriella rätt fritt under en CC0-licens, så att vem som helst kan bygga vidare. Spelets dagliga aktiva användare hade rasat från över 100 000 till runt 10 000, en nivå där de månatliga driftskostnaderna på cirka 150 000 dollar inte längre gick ihop. Själva spelet hade i praktiken gått mörkt redan hösten 2025.

Studion beskrev det, i något paraferad form, som att den inte lyckats bygga en produkt som bevisade att blockkedjespel kan bära ett decentraliserat internet i stor skala, en ovanligt uppriktig självrannsakan i en bransch som gärna målar upp ständig tillväxt. En fristående Pirate Nation Foundation tar över PIRATE-token och webbplatsen. Läxan är att en egen kedja inte räddar ett spel som tappar sina spelare; den gör bara nedgången mer synlig på kedjan. Frågan om varför vissa kryptoprojekt överlever ett bakslag medan andra dör har vi behandlat separat, och Pirate Nation blir ett tydligt exempel på hur en till synes stark grund kan vika när användarna försvinner.

Tokenverkligheten: en tabell över raset

För investerare är det värt att skilja på infrastruktur och spekulation. Spelkedjornas token har generellt varit bland de hårdast straffade tillgångarna i hela kryptovärlden. Tabellen nedan visar priset i kronor, marknadsvärdet och fallet från toppnoteringen (ATH) för fem token som är centrala i Arbitrums spelberättelse, per den 8 augusti 2026 och med en dollarkurs på cirka 9,50 kronor. Samtliga siffror kommer från CoinGecko.

Mönstret är omöjligt att missa: fyra av fem har tappat mer än 99 procent från sina toppar, och även ARB, ekosystemets huvudtoken, ligger nära 97 procent under sin ATH på 2,39 dollar från januari 2024. MAGIC, token för spelplattformen Treasure som länge var Arbitrums spelnav, handlas nu långt under en krona. Slutsatsen är inte att projekten är värdelösa, utan att teknisk kvalitet och tokenavkastning är två olika frågor. En kedja kan vara imponerande byggd och samtidigt ha varit en usel investering; de två bör hållas isär.

Konkurrenterna: Ronin, Immutable och Base

Arbitrum är långt ifrån ensamt om att vilja äga blockkedjespelen. Den kanske mest talande händelsen 2026 var kampen om Ronin, kedjan bakom Axie Infinity. När Ronin skulle gå från fristående sidokedja till en riktig Ethereum-Layer 2 bröt en budstrid ut mellan skalningsnätverken. Arbitrum erbjöd sig att ta emot Ronin som en Orbit-kedja med bland annat stöd för RON som gastoken, men Ronin valde till slut Optimisms OP Stack och migrerade dit den 12 maj 2026, samma ramverk som ligger bakom Base och Optimism. Vi har följt den striden i detalj i en separat artikel om kampen om Ronin och Robinhood-vinsten.

Bland de övriga utmanarna sticker Immutable ut med sitt zkEVM byggt på Polygons teknik och en stark ställning inom traditionellt spelnära NFT-handel, medan Coinbases Base lockar med enorm räckvidd och likviditet även om det inte är en renodlad spelkedja. Konkurrensen handlar alltså inte bara om vem som har bäst teknik, utan om vem som kan locka studior, spelare och kapital samtidigt.

Utanför Ethereum-världen finns dessutom alternativ som bygger på helt andra tekniska val, till exempel Move-kedjan Aptos, vars spelekosystem vi gått igenom i en egen guide. Poängen för en läsare är att Arbitrum konkurrerar på flera fronter samtidigt: om blockutrymme, om studior och om spelarnas uppmärksamhet. Att Ronin, en av de största spelkedjorna, valde bort Arbitrum visar att utfallet inte är givet.

Riskerna och en checklista för svenska läsare

Om du som svensk läsare överväger att spela, bygga eller investera i något inom Arbitrums spelekosystem finns det ett antal risker som är värda att väga in innan entusiasmen tar över. De flesta av dem har vi redan berört, men det är nyttigt att samla dem på ett ställe.

• Tokenrisk: spelkedjornas token har historiskt fallit över 90 procent; behandla dem som högspekulativa, inte som sparande.
• Nedläggningsrisk: även välfinansierade studior (Proof of Play) kan lägga ner; fråga hur länge kedjan kan drivas utan externa bidrag.
• Förvaringsrisk: gaslösa, abstraherade plånböcker är bekväma men kan innebära att en tredje part hanterar nycklar; ta reda på vem som faktiskt kontrollerar dina tillgångar.
• Datatillgänglighet: AnyTrust-kedjor är billigare men förlitar sig på en kommitté; en ren rollup ger starkare garantier.
• Likviditetsrisk: token med litet marknadsvärde kan vara svåra att sälja utan att priset rör sig kraftigt.
• Subventionsberoende: en kedja vars aktivitet drivs av utdelade token snarare än av riktiga spelare kan tappa fart när subventionerna upphör.

En sista, mjukare varning: grundare och projekt beskriver gärna sin egen framtid i ljusa ordalag, precis som Goldfeders optimistiska formulering om att fånga intäkter. Vi har skrivit en separat guide om hur man läser kryptogrundare kritiskt, och den är nyttig läsning innan man tar en pitch för sanning. En sund grundregel är att skilja på vad ett projekt har byggt och vad det lovar att bygga.

Regler i Sverige: Finansinspektionen, MiCA och ESMA

På regleringssidan gäller i Sverige EU:s förordning MiCA, med Finansinspektionen (FI) som nationell tillsynsmyndighet. MiCA träffar dem som ger ut kryptotillgångar och dem som tillhandahåller krypto-tjänster (handelsplatser, växling, förvaring), inte själva protokollet eller spelet i sig. Enligt Finansinspektionen är syftet att skapa enhetliga regler för kryptotillgångar som inte redan täcks av EU:s övriga finansregler.

Tidslinjen är viktig för svenska aktörer. Sedan den 1 oktober 2025 måste varje kryptoföretag som vänder sig till svenska kunder antingen ha ansökt om tillstånd hos FI eller avveckla verksamheten; bolag som redan var registrerade hade på sig till den 30 september 2025 att lämna in sin ansökan. Det påverkar vilka plattformar som lagligt kan erbjuda handel med speltoken i Sverige.

En särskilt relevant fråga för spelvärlden är hur en token klassas. ESMA:s riktlinjer, som publicerades den 19 mars 2025, klargör när en kryptotillgång i stället ska räknas som ett finansiellt instrument och därmed falla under MiFID II snarare än MiCA, med särskilda påpekanden om just utility-token, NFT:er och hybridtoken. För en spelstudio betyder det att en till synes harmlös speltoken kan hamna under strängare värdepappersregler beroende på hur den är konstruerad och marknadsförs. Krypto-derivat (som terminer och eviga kontrakt) ligger dessutom redan utanför MiCA, under MiFID II. För en vanlig svensk spelare är det mesta av detta osynligt, men det är ett skäl att hålla sig till aktörer som faktiskt har, eller har ansökt om, tillstånd hos FI.

Frågor och svar

Vad är Arbitrum gaming?

Arbitrum gaming är ekosystemet av blockkedjespel som byggs på Arbitrum, främst via Orbit-kedjor: egna Layer 3-kedjor som studior startar för sina spel och som avvecklar mot Arbitrum och i förlängningen Ethereum. Arbitrum driver alltså inte spelen självt utan levererar infrastrukturen som spelen körs på.

Vad är en Arbitrum Orbit-kedja?

En Orbit-kedja är en egen blockkedja som en studio startar med Arbitrums ramverk. Den kan köras som rollup med data på Ethereum eller som AnyTrust med billigare kommittébaserad data, använda en egen gastoken i stället för ETH och ha blocktider ner mot 100 millisekunder, samtidigt som den ärver säkerhet från Arbitrum och Ethereum.

Vilka är de största spelen och kedjorna på Arbitrum?

Bland de mest kända spelinriktade Orbit-kedjorna finns Xai med studion Ex Populus, Sanko med token DMT och Studio Chain kopplad till AMGI Studios och My Pet Hooligan. Treasure med token MAGIC var länge ett nav, och Pirate Nation var ett flaggskepp fram till att studion Proof of Play lades ner i augusti 2026.

Är Arbitrums speltoken en bra investering?

Historiskt har de varit mycket riskfyllda. Per augusti 2026 hade token som XAI, MAGIC, DMT och KARRAT alla fallit mer än 99 procent från sina toppnoteringar, och även ARB låg omkring 97 procent under sin högsta notering. Teknisk kvalitet och tokenavkastning är två skilda saker. Detta är inte finansiell rådgivning.

Vilka regler gäller för kryptospel i Sverige?

I Sverige gäller EU:s MiCA-förordning med Finansinspektionen som tillsynsmyndighet. Sedan den 1 oktober 2025 måste kryptoföretag som riktar sig till svenska kunder ha ansökt om tillstånd hos FI eller avveckla verksamheten. Vissa speltoken kan dessutom räknas som finansiella instrument under MiFID II enligt ESMA:s riktlinjer från mars 2025.

Av Klara Lindqvist, redaktionen på HOGE Wire. Innehållet är allmän information och utgör inte finansiell rådgivning.