Play-to-earn: från Axie-boom till spela-och-äga 2026

Få fenomen fångade kryptovärldens löften och fällor lika tydligt som play-to-earn. Under 2021 lämnade tiotusentals människor i Filippinerna, Venezuela och Brasilien sina vanliga inkomster för att spela ett spel med söta monster och tjäna mer än en minimilön. Tre år senare hade samma modell rasat, belöningstokens tappat över 99 procent av sitt värde och ett av historiens största kryptorån dränerat själva bron som höll ekonomin igång.

Den här texten följer play-to-earn från guldrushen till dagens mognare spela-och-äga-modeller. Vi tittar på hur ekonomin faktiskt fungerade, varför den brast, vad kedjedata säger om läget 2026 och vad du som svensk spelare eller läsare bör tänka på när det gäller skatt, regler och risker. Universella termer som play-to-earn, staking och NFT behåller vi på engelska; priser räknar vi om till kronor med en växelkurs kring 9,50 kronor per dollar i augusti 2026.

Vad play-to-earn faktiskt betyder

Play-to-earn, ofta förkortat P2E, beskriver spel där spelaren kan tjäna tillgångar med ekonomiskt värde utanför spelet. Skillnaden mot vanliga free-to-play-spel är äganderätten. I ett traditionellt spel tillhör svärdet, huden eller valutan utvecklaren; i ett P2E-spel representeras föremålen av tokens eller NFT:er på en blockkedja, som spelaren i teorin kan sälja på en öppen marknad. Det låter som en liten teknisk detalj, men det är hela poängen: värdet du bygger upp tillhör dig och inte bara serverns databas.

De flesta P2E-ekonomier bygger på två sorters tokens. En governance-token med begränsad utgivning fungerar som projektets aktie och används för styrning och staking. En så kallad utility-token eller belöningstoken delas ut i stora mängder för att belöna spelande. Axie Infinity gjorde uppdelningen till en mall: AXS var styrtoken, medan Smooth Love Potion (SLP) var den i praktiken obegränsade belöningen. Kombinationen NFT-ägande plus två tokens blev genrens signatur, och också dess akilleshäl.

Grundtanken var elegant. Om spelare äger sina föremål kan de bygga upp ett värde över tid, byta fritt och till och med hyra ut tillgångar. Problemet, som vi ska se, är att en spelekonomi som betalar ut mer värde än den drar in förr eller senare måste trycka mer token, och då faller priset. En spelekonomi lyder till slut under samma lagar som en riktig ekonomi.

Idén att tjäna pengar på spel är i sig inte ny. Redan på 2000-talet fanns en grå marknad där spelare i låglöneländer samlade guld i World of Warcraft och sålde det mot riktiga pengar, ett fenomen som kallades gold farming. Diablo III hade under en period ett riktigt auktionshus med kontanter, och skins i Counter-Strike har i över ett decennium bytt ägare för allt från småpengar till motsvarande tiotusentals kronor. Det play-to-earn tillförde var inte handeln i sig, utan att äganderätten och betalningen flyttades ut på en öppen blockkedja där utvecklaren inte längre var mellanhand. Det gjorde loopen kraftfullare, men också farligare, eftersom värdet nu kunde växa och krascha helt utanför spelbolagets kontroll.

Axie Infinity och guldrushen 2021

Axie Infinity, byggt av det vietnamesiska studiobolaget Sky Mavis, blev genrens genombrott. Spelare köpte NFT-varelser kallade Axies, satte ihop lag och stred mot andra för att tjäna SLP. Under 2021, mitt under pandemins nedstängningar, spreds spelet som en löpeld i länder med hög arbetslöshet. I Filippinerna blev att spela Axie en faktisk inkomstkälla för många hushåll, och lokala tidningar beskrev spelet som allt från livräddande till bedrägeri.

Marknaden svarade med eufori. AXS steg från några kronor till en topp på 164,90 dollar den 6 november 2021, enligt CoinGecko, vilket motsvarar omkring 1 560 kronor per token. Sky Mavis reste kapital till en värdering i miljardklassen och byggde en egen blockkedja, Ronin, för att slippa Ethereums höga avgifter. Ronin var en så kallad sidechain, optimerad för spel och snabb och billig att använda. Vi har gått igenom kedjan mer i detalj i vår genomgång av Ronin.

Vid toppen omsatte Axie-ekonomin enorma belopp. Men de flesta nya spelare kom inte för spelupplevelsen, utan för inkomsten. Det är en viktig detalj: när avkastningen blir det primära skälet att spela blir spelet i praktiken ett jobb, och ett jobb måste betalas av någon. Frågan som få ställde 2021 var enkel men obekväm: varifrån kommer pengarna som betalar ut lönen?

Stipendiemodellen: när kapital möter arbete

En inträdesbiljett till Axie krävde tre Axies, som under 2021 kunde kosta tusentals kronor tillsammans. Det stängde ute exakt de spelare som mest behövde inkomsten. Lösningen blev stipendiemodellen, på engelska scholarships: investerare köpte Axies och lånade ut dem till spelare, så kallade scholars, mot en andel av deras SLP-intäkter.

Den mest kända aktören var Yield Guild Games (YGG), grundat 2020, som byggde en hel organisation kring modellen. Enligt spelanalysföretaget Naavik reste YGG kapital från investerare, köpte NFT:er och lånade ut dem till spelare, varefter intäkterna delades mellan spelaren, en community-ledare och gillet. På höjden hade YGG tusentals scholars och en kö på tiotusentals som ville in. För en arbetslös person under nedstängningen var det en dörr in i en ny sorts digital ekonomi.

Kritiker menade tidigt att modellen bara flyttade in en klassisk relation mellan kapital och arbete i ett spel: ägaren behöll tillgången medan spelaren utförde arbetet mot en andel, utan anställningsskydd eller garanterad lön. När SLP-priset var högt kändes det som en bra affär för alla parter. När priset föll bar spelaren nästan hela risken, eftersom det var spelarens timmar som blev mindre värda medan ägaren fortfarande hade sin NFT.

När ekonomin brast: SLP, hyperinflation och ponzinomics

SLP var designat utan tak. Varje dag skapades nya SLP när spelare vann matcher och avlade nya Axies, men det som skulle ta bort SLP ur systemet, framför allt avel, räckte inte till. Resultatet var hyperinflation i miniatyr: utbudet växte snabbare än efterfrågan, och priset föll. En token som skapas snabbare än den förbrukas beter sig precis som en valuta där centralbanken bara trycker och aldrig drar in.

Så länge nya spelare strömmade in fungerade det ändå, eftersom deras köp av Axies och tokens finansierade utbetalningarna till äldre spelare. Just den dynamiken fick flera analytiker att kalla modellen ponzinomics, alltså en ekonomi som är beroende av ständigt nya deltagare. I en uppmärksammad genomgång 2022 beskrev Forbes hur AXS hade fallit runt 89 procent från toppen och SLP omkring 99 procent, och ställde frågan rakt ut om Axie var ett genombrott eller ett pyramidspel.

Poängen är inte att Sky Mavis planerade ett bedrägeri, utan att designen var strukturellt beroende av tillväxt. När tillväxten avtog i början av 2022 föll SLP, utbetalningarna krympte och spelare i Filippinerna som räknat med inkomsten drabbades hårt. AXS handlas i augusti 2026 kring 8,40 kronor, mer än 99 procent under toppen, med ett börsvärde på knappt 1,5 miljarder kronor enligt CoinGecko. SLP handlas för bråkdelar av ett öre. För den som köpte på toppen är det en förlust som nästan aldrig kommer tillbaka.

Ronin-hacket: 5,9 miljarder kronor och en falsk jobbannons

Ovanpå de ekonomiska problemen kom en säkerhetskatastrof. Den 23 mars 2022 tömdes Ronin-bron, som kopplade spelkedjan till Ethereum, på omkring 620 miljoner dollar, motsvarande cirka 5,9 miljarder kronor. Det var vid tillfället ett av de största kryptorånen någonsin, och det drabbade inte en obskyr DeFi-app utan infrastrukturen bakom ett av världens mest spelade blockkedjespel.

Ronin-bron styrdes av nio validatorer, och det krävdes fem av dem för att godkänna ett uttag. Angriparna lyckades ta kontroll över precis fem. Enligt CoinDesk knöt amerikanska myndigheter dådet till Lazarus Group, en statsstyrd nordkoreansk hackargrupp, och USA:s finansdepartement sanktionerade angriparnas plånboksadress i april 2022. Den första ingången ska ha varit ett falskt jobberbjudande till en anställd, ett skolexempel på social manipulation där tekniken var stark men människan var den svaga länken.

Hacket blev en vändpunkt. Det visade att en spelkedja med få validatorer var en enda stor måltavla, och det knäckte förtroendet för Axie under en redan svag marknad. Sky Mavis ersatte senare de drabbade användarnas medel och byggde om säkerheten med fler validatorer, men skadan på hela P2E-berättelsen var gjord. Efter Ronin blev broar och centraliserade validatoruppsättningar en av de mest bevakade riskerna i hela sektorn.

Från play-to-earn till play-and-earn

Kraschen tvingade fram en omprövning. Om folk bara spelar för pengar försvinner de så fort avkastningen sjunker. Slutsatsen i branschen blev att spelet måste vara roligt först och belöningen komma sedan. Terminologin skiftade från play-to-earn till play-and-earn och play-and-own, där ägande och intäkt är en bonus ovanpå en bra spelupplevelse, inte hela poängen.

Skiftet är mer än semantik. Det innebär att belöningar knyts till faktisk intäkt, till exempel spelförsäljning eller avgifter, snarare än till nytryckta tokens. Det innebär att onboarding görs enkel nog för vanliga spelare, och att en token ofta lanseras sent, efter att spelet bevisat att det är kul. Sky Mavis själva har talat om att de lärt sig av misstagen, en sorts ärrvävnad som ska ligga till grund för nästa generation spel. Idén är enkel att formulera men svår att leva upp till, för ett roligt spel är mycket dyrare att bygga än en belöningsloop.

Det är också här kritiken mot den gamla modellen blir konstruktiv. Ett spel som håller kvar spelare för att de har kul har en efterfrågan som inte försvinner så fort tokenpriset viker. Ett spel som bara håller kvar spelare med utbetalningar har ingen sådan grund. Skillnaden avgör om en spelekonomi klarar en björnmarknad eller inte.

Siffrorna 2024 till 2026: vad kedjedata säger

Hur ser läget ut i praktiken? Den bästa mätaren är antalet aktiva plånböcker på kedjan, eftersom det är svårt att förfalska. Enligt DappRadar nådde blockkedjespel rekord under 2024 med runt 7,4 miljoner dagliga unika aktiva plånböcker mot slutet av året. Sedan vände det nedåt, och nedgången höll i sig genom hela 2025.

Under 2025 föll aktiviteten kvartal för kvartal. Andra kvartalet tappade sektorn 17 procent till runt 4,8 miljoner plånböcker, och DappRadar noterade en våg av nedläggningar, från ambitiösa MMORPG-projekt till enkla mobilspel, ofta på grund av finansieringsproblem, svag retention eller en pivot mot AI. Tredje kvartalet landade på drygt 4,66 miljoner dagliga plånböcker, men spel stärkte ändå sin andel av hela dapp-marknaden till omkring 25 procent.

Två saker är värda att hålla isär. Antalet spelare sjönk, men spel förblev den enskilt största kategorin av blockkedjeappar. Med andra ord: hypen kylde av, men aktiviteten försvann inte. Marknadsanalytiker spår fortsatt tillväxt på flera års sikt, och prognoser om en marknad värd hundratals miljarder dollar dyker upp med jämna mellanrum, men sådana siffror bör läsas med skepsis. Kedjedata här och nu är en betydligt ärligare mätare än en tioårsprognos.

Den nya vågen: AAA-spel och osynliga plånböcker

Den tydligaste skillnaden mellan P2E 1.0 och dagens generation är produktionsvärdet. Ett exempel är Off the Grid, en battle royale under kreativ ledning av regissören Neill Blomkamp, känd för District 9. Spelet lanserades i early access, bland annat på Playstation 5, och byggdes så att blockkedjan är osynlig för den vanliga spelaren. Token kom först i mars 2025, långt efter att spelet fanns att spela. Enligt The Defiant går 30 procent av spelets bruttointäkter till att köpa tillbaka GUN-token och dela ut till spelare utifrån prestation, ett försök att koppla belöningar till riktiga intäkter i stället för nytryck.

Off the Grid är inte ensamt. Kortspelet Gods Unchained, samlar- och simuleringsspelet Pixels och det länge emotsedda Illuvium hör till de titlar som överlevde nedkylningen genom att lägga tyngdpunkten på faktiskt spelinnehåll snarare än på avkastningslöften. Gemensamt för den nya generationen är att blockkedjan sitter under huven: föremål och framsteg ligger på kedjan, men spelaren möter dem som helt vanliga föremål och konton. Den som vill kan bry sig om ägandet och andrahandsmarknaden, men ingen tvingas förstå plånböcker eller gasavgifter för att komma in i spelet.

Lika viktig är onboardingen. Tidiga P2E-spel krävde att spelaren skötte fröfraser, gasavgifter och separata plånböcker, ett hinder som stängde ute de flesta. Nu bygger allt fler spel på account abstraction, där kontot fungerar som en vanlig applikationsinloggning och känsliga signeringar hanteras i bakgrunden. Tekniken med session keys låter spelaren godkänna många handlingar en gång i stället för att signera varje enskilt drag, något vi går igenom i vår text om session keys och osynliga plånböcker. Målet är enkelt: en spelare ska inte behöva förstå blockkedja för att spela ett blockkedjespel.

Infrastrukturen har också mognat. Immutable, en av de största aktörerna för Ethereum-baserade spel, meddelade under 2025 att bolaget slår ihop sina två nätverk, Immutable X och Immutable zkEVM, till en enda kedja. Målet, med bolagets egna ord, är att samla hundratals miljoner dollar i tillgångar från hundratals spel på en enhetlig kedja och skapa ett riktigt hem för Web3-spel, enligt Decrypt. Andra kedjor, som Arbitrum och nyare Move-baserade kedjor, konkurrerar om samma studior och samma spelare.

Sammantaget går skillnaden mellan de två generationerna att ställa upp sida vid sida. Ingen enskild dimension avgör allt, men mönstret är tydligt: den nya vågen försöker rätta till exakt de svagheter som fällde den första.

Tabellen är en idealbild. I verkligheten finns fortfarande gott om projekt som lanserar token först och spel sedan, och som lockar med avkastning framför innehåll. Skillnaden är att marknaden numera vet hur den historien slutar, och att de mest ambitiösa studiorna medvetet väljer den svårare vägen.

Guilds blir protokoll: YGG efter guldrushen

Gillena, som var motorn i stipendiemodellen, har tvingats ändra sig mest. När SLP-intäkterna torkade ut föll grunden för hela affärsidén att låna ut NFT:er mot avkastning. Yield Guild Games har svängt från uthyrning av speltillgångar till att beskriva sig som ett Guild Protocol och satsar i stället på egna spel och bredare community-verktyg. Från att ha varit en hyresvärd för digitala tillgångar försöker gillet bli en plattform.

Grundaren Gabby Dizon har varit uttalat självkritisk om första vågen. Vi bygger våra communities kring att människor gillar att göra saker tillsammans, vi bygger dem inte kring ett visst pris på en tillgång, har han sagt i ett samtal återgivet av SCB 10X. Han har också konstaterat att många tidiga spel helt enkelt byggdes för fel personer, alltså för spekulanter snarare än för spelare. Att läsa den sortens grundaruttalanden kritiskt är en poäng i sig, och vi har samlat råd om det i vår guide till hur du lyssnar på kryptogrundare.

Skiftet från gille till protokoll är inte bara en marknadsföringsövning. Det speglar en insikt om att en organisation vars hela värde hänger på priset på en enda speltoken är extremt skör. Genom att sprida sig över flera spel, egna produkter och verktyg för community-hantering försöker YGG bygga något som överlever den enskilda hypecykeln. Om det lyckas är fortfarande en öppen fråga.

Ronins comeback: från muromgärdad kedja till Ethereum-L2

Även Ronin har förändrats. Kedjan var länge stängd, och bara utvalda studior fick bygga där. Under 2025 öppnades den för alla utvecklare, vilket enligt teamet gav ett tydligt uppsving i intresset. Samtidigt har populära spel som Pixels flyttat dit, och Sky Mavis har aviserat en ny Axie-titel i MMO-format, Atia’s Legacy, som bygger på lärdomarna från den första generationen.

Det största teknikskiftet är att Ronin planerar att återvända till Ethereum som en Layer 2 under 2026, i stället för att fortsätta vara en fristående sidechain. Enligt CCN är tanken att ärva Ethereums säkerhet i stället för att förlita sig på en egen liten uppsättning validatorer, precis den svaghet som utnyttjades vid bron 2022. Om övergången lyckas blir Ronin ett läroexempel på hur en spelkedja mognar från isolerad silo till del av ett större och säkrare ekosystem.

Det finns en viss ironi i rörelsen. Ronin byggdes ursprungligen för att komma bort från Ethereums höga avgifter. Nu, när Layer 2-tekniken gjort Ethereum billigt nog, är vägen tillbaka öppen, och den här gången med säkerheten som huvudargument. Historien om Ronin är på sätt och vis hela sektorns historia i miniatyr: ett snabbt experiment, en dyrköpt läxa och en långsammare men stabilare andra akt.

Tap-to-earn: Telegram, Notcoin och baksmällan

Parallellt med den seriösa spelutvecklingen dök en helt annan gren upp: tap-to-earn på Telegram. Spel som Notcoin och Hamster Kombat gick ut på att trycka på skärmen för att samla poäng som senare skulle bli tokens. Enkelheten drog in enorma mängder användare på kort tid, i Hamster Kombats fall enligt uppgift hundratals miljoner registreringar, ett tal som visserligen ska tas med en nypa salt men ändå säger något om räckvidden.

Baksmällan kom snabbt. När väl token delades ut föll både pris och engagemang brant, och Hamster Kombats dagliga användare rasade från tiotals miljoner till en bråkdel inom några månader. Mönstret liknade det äldre P2E-problemet i renodlad form: en belöning utan ett spel som håller kvar folk är inte en ekonomi, utan en utdelning som tar slut. Tap-to-earn visade räckvidden i Telegram-distribution, men också hur snabbt en ren spekulationsloop kollapsar när utbetalningen väl kommer.

Lärdomen är densamma som från Axie, fast i ännu snabbare tempo. Att samla många användare är lätt om du lovar gratis pengar. Det svåra, och det enda som håller, är att ge dem en anledning att stanna kvar när de gratis pengarna slutar rulla in.

Tokenomik som håller: sinks, buybacks och riktig intäkt

Vad skiljer en hållbar spelekonomi från en som kollapsar? Kärnan är balansen mellan det som skapar tokens, ofta kallat faucets, och det som tar bort dem, kallat sinks. I Axie var fauceten i form av SLP-belöningar för stor, medan sinken i form av avel och senare crafting var för liten. Moderna projekt lägger mer krut på sinks: föremål som förbrukas, avgifter som bränns och säsonger som återställer ekonomin med jämna mellanrum.

Den andra förändringen är intäktskällan. I stället för att finansiera belöningar med nytryck kopplar fler projekt utbetalningar till faktiska intäkter, som Off the Grids modell att köpa tillbaka token för en andel av försäljningen. Det liknar en utdelning från en verksamhet snarare än sedelpressen i källaren. Ingen design är immun mot fallande efterfrågan, men skillnaden mot 2021 är att de bättre projekten åtminstone försöker koppla belöning till värdeskapande i stället för till ren inflation.

En underskattad detalj är kampen mot bottar. Så fort en token kan tjänas genom att upprepa en enkel handling kommer någon att automatisera den, precis som skedde när SLP gick att farma i stora mängder med skript. Moderna spelekonomier bygger därför in friktion som är trivial för en människa men dyr för en robot, från skicklighetsmoment och matchning till identitetskontroller. Andra justerar utgivningen dynamiskt, så att belöningarna krymper automatiskt när för mycket token skapas. Poängen är enkel: en ekonomi som inte försvarar sig mot missbruk blir förr eller senare dränerad av just det.

Affärssidan har också blivit mer nykter. Sponsring, e-sportsamarbeten och traditionella intäktsströmmar spelar en större roll än rena token-incitament, och vi har tittat närmare på hur de avtalen ser ut i vår text om kryptosponsring i e-sport. Ett spel som kan tjäna pengar på flera sätt är mindre beroende av att en enda token stiger i värde, och det gör hela ekonomin mer motståndskraftig.

Regler och skatt i Sverige: MiCA, FI och Skatteverket

För svenska spelare finns två regelverk att hålla reda på: konsumentskyddet och skatten. På konsumentsidan gäller sedan 2024 EU:s förordning MiCA, som ställer krav på kryptoföretag. Sedan hösten 2025 måste bolag som erbjuder kryptotjänster i Sverige ha tillstånd från Finansinspektionen eller avveckla verksamheten, enligt Finansinspektionen.

Finansinspektionen är samtidigt tydlig med att reglering inte gör krypto säkert. Myndigheten varnar, tillsammans med andra europeiska tillsynsmyndigheter, för att kryptotillgångar ofta är olämpliga för de flesta konsumenter, är svåra att värdera och att risken att förlora hela insatsen är hög. FI pekar dessutom på faran att konsumenter tror att det blir tryggt att köpa krypto bara för att MiCA finns. För ett play-to-earn-spel betyder det i klartext att en token du tjänar mycket väl kan bli värdelös, precis som SLP blev.

På skattesidan behandlar Skatteverket kryptovalutor som övriga tillgångar. Säljer eller byter du en token, eller betalar med den, är det en skattepliktig händelse där vinst normalt beskattas i inkomstslaget kapital med 30 procent. Får du krypto som ersättning för arbete beskattas det i stället som tjänsteinkomst. I praktiken innebär det att SLP eller GUN du tjänar i ett spel kan vara skattepliktigt, att du behöver hålla reda på anskaffningsvärden och att du redovisar på blankett K4. Kort sagt: den som spelar för att tjäna behöver också deklarera, och bör spara underlag löpande i stället för att försöka rekonstruera allt i efterhand.

I praktiken är det just bokföringen som blir det stora besväret. Ett aktivt play-to-earn-spel kan ge dussintals små utbetalningar i veckan, var och en med ett värde i kronor vid mottagandet och ett nytt värde vid försäljningen. Den som spelar flitigt kan snabbt samla på sig hundratals skattehändelser på ett år. Det finns tjänster som importerar transaktioner från plånböcker och räknar fram vinster och förluster automatiskt, men ansvaret för att uppgifterna stämmer ligger alltid på den som deklarerar. För de flesta hobbyspelare är den blygsamma intäkten sällan värd krånglet, vilket i sig är en nyttig påminnelse om att spela för nöjes skull snarare än för lönen.

Så läser du ett play-to-earn-projekt kritiskt

Oavsett om du vill spela, investera eller bara förstå ett projekt går det att ställa några enkla frågor som avslöjar mycket. De flesta misslyckade P2E-ekonomier hade svarat nej på flera av punkterna nedan redan innan de kollapsade.

• Är spelet roligt utan token? Om belöningen är enda skälet att spela är risken stor att spelarna försvinner när avkastningen sjunker.
• Varifrån kommer belöningarna? Nytryckta tokens är en varningsflagga; intäkter, avgifter eller buybacks är sundare källor.
• Hur ser sinks ut? En ekonomi utan tillräckliga sinks inflaterar oundvikligen sin belöningstoken.
• När lanserades token? En tidig token före ett färdigt spel gynnar spekulanter framför spelare.
• Vem bär risken? Om sena spelare eller scholars bär hela nedsidan är modellen skör.
• Vilken kedja och vilken säkerhet? Få validatorer och egna broar har historiskt sett varit en måltavla.

Ingen checklista ersätter sunt förnuft, men den flyttar fokus från löftet om avkastning till frågan om var värdet faktiskt kommer ifrån. Det är samma fråga oavsett om det gäller Axie 2021, ett tap-to-earn-spel på Telegram eller nästa AAA-titel med en osynlig plånbok. Play-to-earn har mognat, men de grundläggande ekonomiska lagarna har inte ändrats.

Frequently Asked Questions

Är play-to-earn dött 2026?

Nej, men det har förändrats i grunden. Den rena spela-för-inkomst-modellen från 2021 kollapsade, och antalet dagliga spelare på kedjan har fallit sedan rekordåret 2024 enligt DappRadar. Samtidigt är spel fortfarande den största kategorin blockkedjeappar, och en ny generation av play-and-earn-spel med bättre kvalitet och sundare ekonomi växer fram. Genren är alltså inte död, den har lämnat sin första och mest spekulativa fas.

Kan man fortfarande tjäna pengar på play-to-earn?

Ibland, men det är svårare och osäkrare än ryktet gör gällande. De stora inkomsterna i Axie byggde på stigande tokenpriser och ett inflöde av nya spelare, något som inte varar. I dagens spel är intäkten oftast blygsam och tänkt som en bonus, inte en lön. Räkna med hög risk, kraftig volatilitet och att en token du tjänar kan tappa nästan hela sitt värde på kort tid.

Vad hände med Axie Infinity och AXS?

Axie finns kvar men är långt från toppen. AXS nådde 164,90 dollar i november 2021 och handlas i augusti 2026 kring 8,40 kronor, mer än 99 procent lägre, enligt CoinGecko. Sky Mavis har byggt om ekonomin, öppnat Ronin-kedjan för andra utvecklare och planerar att flytta Ronin till Ethereum som en Layer 2. Bolaget bygger också en ny Axie-titel som ska undvika den första generationens misstag.

Måste jag skatta på det jag tjänar i ett kryptospel?

Sannolikt ja. Skatteverket behandlar kryptovalutor som övriga tillgångar, och att sälja, byta eller betala med en token är en skattepliktig händelse som normalt beskattas i inkomstslaget kapital. Krypto du får som ersättning för arbete kan i stället beskattas som tjänsteinkomst. Spara alla uppgifter om vad du tjänat och till vilket värde, och redovisa i deklarationen, normalt på blankett K4.

Vad är skillnaden mellan play-to-earn och play-and-earn?

Det handlar om ordningen. I play-to-earn är inkomsten hela poängen och spelet ofta enkelt; i play-and-earn ska spelet vara roligt i sig och intäkten är en bonus ovanpå. Skiftet innebär också att tokens lanseras senare och att belöningar i högre grad kommer från riktiga intäkter, som avgifter och buybacks, i stället för från nytryckta tokens.

Text: HOGE Wire redaktion. HOGE Wire bevakar kryptospel, Web3 och digitala ekonomier för nordiska läsare. Materialet är allmän information och nyhetsrapportering, inte investeringsrådgivning.