Arbitrum gaming 2026: vem skyddar spelen när kedjan pausar?

Den 2 oktober 2026, runt halv sex på eftermiddagen svensk tid, gjorde Arbitrums Security Council något som sällan syns i blockkedjevärlden: den stängde av en del av nätverkets egen motor. Nya så kallade Stylus-kontrakt kunde inte längre aktiveras på Arbitrum One eller systerkedjan Nova. Ingen användare blev av med sina pengar och inga spelkonton tömdes, men beskedet var en skarp påminnelse om en sanning som gärna glöms bort när branschen pratar om spel på kedjan: när spelet flyttar in i blockkedjan blir kedjans säkerhet också spelets säkerhet.

Arbitrum har i drygt två år varit en av de största satsningarna på blockkedjespel överhuvudtaget, med egna spelkedjor, ett subventionsprogram på hundratals miljoner och en teknikstack byggd för att göra speltransaktioner nästan gratis. Den här genomgången handlar inte i första hand om vilka spel som finns eller hur ARB-kursen rör sig, utan om lagret under allt det: vem som håller nycklarna, hur en paus går till rent praktiskt, vad Rollup och AnyTrust egentligen betyder för din spelekonomi, och hur svenska regelverk som MiCA och DORA ser på en kedja som kan stanna. Det är en karta för dig som vill förstå risken innan du lägger tid eller pengar i ett spel på Arbitrum.

Dagen Arbitrum stängde av en bit av sig självt

Beslutet kom som en nödåtgärd. Enligt CryptoSlate höjde Security Council aktiveringskostnaden för nya Stylus-program till en prohibitivt hög nivå, en konfigurationsändring som inte ens krävde en uppgradering av operativsystemet ArbOS. Effekten blev att inga nya Stylus-kontrakt kunde aktiveras på Arbitrum One eller Nova, och att utgångna program inte heller kunde återaktiveras. Redan aktiva kontrakt och vanliga Solidity-kontrakt påverkades inte.

Orsaken var enligt rådets åtgärdsrapport «allt mer sofistikerade AI-assisterade attacker med handgjorda WebAssembly-program utanför den vanliga Stylus-kompilatorns verktygskedja». De kända buggarna hotade framför allt kedjans drifttid genom överbelastningsattacker, inte användarnas pengar; ingen sårbarhet som tillät stöld av medel hade upptäckts. Samtidigt installerades ett skydd för BoLD, Arbitrums tvistlösningsprotokoll: om två motstridiga bevis någonsin skulle godkännas samtidigt pausas Arbitrum Ones avräkning mot Ethereum, vilket fördröjer obekräftade uttag medan själva kedjan fortsätter att bearbeta transaktioner.

En paus är inte en hackning. Men händelsen sätter fingret på något som sällan står i marknadsföringen av blockkedjespel: ett dussin personer kan, med rätt flertal, stänga av delar av den kedja där ditt svärd, din mark och din spelvaluta bokförs. Vi har tidigare skrivit om vem som egentligen betalar när krypto töms; en paus är den lugnare, men principiellt besläktade, frågan om vem som har makten att ingripa, och på vilka grunder.

Varför ett spel lägger sin logik på kedjan

I ett traditionellt spel ligger allt på utvecklarens servrar: dina föremål, din valuta, dina framsteg. I ett blockkedjespel flyttas delar av det ut på en offentlig liggare. Föremål blir NFT:er, spelvalutan blir en token, och ibland läggs även delar av spellogiken ut som smarta kontrakt. Poängen är äganderätt: spelaren kan i princip ta med sig sina tillgångar, sälja dem på en fristående marknadsplats och behålla dem även om studion försvinner.

I praktiken är den äganderätten villkorad. Du äger en token eller en NFT, men värdet och funktionen beror på att spelet, kedjan och marknaden runt omkring fortsätter att fungera. Ett svärd som bara gör nytta i ett enda spel är värt exakt så mycket som det spelet, och inte en krona mer, den dagen servrarna och kedjan tystnar. Äganderätten är alltså verklig på pappret men beroende av ett helt ekosystem i praktiken.

Sedan kommer kostnad och hastighet. Ett spel genererar tusentals små transaktioner, och på Ethereums huvudkedja skulle varje klick kosta för mycket. Lösningen har blivit egna kedjor: Arbitrum erbjuder studior att starta en egen Layer 3, en så kallad Orbit-kedja, där transaktionerna är nästan gratis och nya block kan komma på hundra millisekunder. Men bytet har ett pris som är lätt att missa. När spelekonomin ligger på kedjan blir kedjans drifttid, säkerhet och styrning en del av själva spelet. Om kedjan pausar, pausar ekonomin. Det är därför säkerhetsfrågan väger tyngre i blockkedjespel än i en vanlig app: din utrustning är inte en rad i en databas som studion kontrollerar, utan ett tillstånd på en kedja vars regler bestäms någon annanstans.

Stylus: den andra motorn som gör spel möjliga (och sårbara)

Stylus är Arbitrums andra virtuella maskin. Vid sidan av den vanliga EVM:en, som kör Solidity-kontrakt, låter Stylus utvecklare skriva kontrakt i Rust, C och C++, alltså allt som kan kompileras till WebAssembly. Enligt Arbitrums dokumentation blir beräkningstung kod både snabbare och billigare med Stylus, och de två motorerna kan anropa varandra fritt inom samma kedja.

För spel är det lockande. Logik som fysik, matchning och procedurgenerering är beräkningstung, och i Rust eller WebAssembly blir den överkomlig att lägga på kedjan i stället för på en central server. I augusti 2026 gjorde uppgraderingen ArbOS 61, med kodnamnet Elara, saken ännu mer intressant: enligt Arbitrums egen blogg höjdes den tillåtna storleken på ett Stylus-kontrakt från 24 till 96 kilobyte, fyra gånger gränsen för Solidity-kontrakt på EVM. Större program betyder mer avancerad spellogik direkt på kedjan, och mindre behov av att lita på studions egna servrar.

Baksidan visade sig den 2 oktober. En mer uttrycksfull motor är också en större attackyta. Hotet som fick rådet att agera var just handgjorda WebAssembly-program byggda utanför den vanliga kompilatorns verktygskedja, konstruerade för att tynga ner kedjan snarare än att stjäla något. Ju mer kraftfull motorn är, desto fler sätt finns det att missbruka den, och desto viktigare blir den mänskliga beredskapen bakom. Det är ingen slump att den första riktigt synliga nödåtgärden efter Elara gällde just Stylus.

Vem håller nycklarna? Security Council och nio av tolv

Bakom nödåtgärden står Arbitrums Security Council: tolv ledamöter som väljs av Arbitrum-DAO:n och som tillsammans kontrollerar en multisignatur där nio av tolv måste godkänna en akut åtgärd. Det är den konstruktionen som gör att nätverket kan reagera på timmar i stället för veckor när en bugg dyker upp, utan att invänta en fullständig omröstning i DAO:n. Snabbheten är en styrka; den dag ett spel eller en kedja är under aktiv attack vill ingen vänta på en veckolång process.

Men priset är att ett dussin personer, med rätt flertal, kan pausa delar av den kedja där din spelekonomi bokförs. Det är den centraliserade säkerhetsventilen mitt i ett system som annars marknadsförs som decentraliserat, och det är en avvägning värd att förstå snarare än att fördöma. Den liknar diskussionen vi fört om vem som egentligen styr Bitcoin och Ethereum när det kommer till kritan: makt som ser utspridd ut i marknadsföringen visar sig ofta vara koncentrerad till en liten grupp i de lägen som räknas.

Frågan för en spelare blir konkret: vem sitter i rådet för den kedja mitt spel använder, och vilka befogenheter har de? På Arbitrum One är rådet valt och känt, och dess mandat är dokumenterat. På en enskild Orbit-spelkedja kan styrningen se helt annorlunda ut, och ibland är det studion själv som håller alla nycklar utan vare sig råd eller tidslåsning. Det är skillnaden mellan en kedja med inbyggda spärrar och en där en enda part kan ändra reglerna över en natt.

BoLD och vägen till Stage 2

Den andra halvan av Arbitrums säkerhetsmodell heter BoLD, kort för Bounded Liquidity Delay. Det är det tvistlösningsprotokoll som avgör vad som händer om någon försöker lägga in ett felaktigt tillstånd på kedjan. Sedan BoLD togs i drift kan vem som helst lämna in ett motbevis, utan att stå på en förhandsgodkänd lista. The Block citerade utvecklaren Offchain Labs: «För första gången kan en enda ärlig validerare skydda nätverket mot hur många angripare som helst.»

Det låter abstrakt, men det är själva skillnaden mellan en kedja där du måste lita på en handfull utvalda och en där vem som helst kan ingripa om något går fel. Tillståndslös validering är ett steg på vägen mot det branschen kallar Stage 2, den mest decentraliserade nivån för en Layer 2, där inte ens utvecklarna längre kan stoppa en korrekt transaktion. Få kedjor är framme där än, och vägen dit mäts i åratal, inte månader.

Här knyts den 2 oktober ihop med vardagen. Skyddet som installerades gäller just BoLD: skulle två motstridiga bevis godkännas samtidigt pausas avräkningen mot Ethereum, och dina obekräftade uttag får vänta medan kedjan ändå rullar vidare. För en spelare som vill flytta tillgångar från en Orbit-kedja upp till Ethereum betyder det att säkerheten ibland prioriteras före snabbhet; pengarna fastnar hellre en stund än hamnar fel. Det är en nyttig mental modell: när något oväntat händer väljer ett väl byggt system att stanna, inte att gissa.

Orbit-kedjorna: där spelens säkerhet verkligen avgörs

De flesta spel körs inte på Arbitrum One. De körs på en egen Orbit-kedja, en Layer 3 ovanpå Arbitrum. Och det är där, inte på huvudkedjan, som spelarens verkliga säkerhetsnivå avgörs. En Orbit-kedja kan köras i två lägen, förklarar Arbitrums dokumentation. I Rollup-läget publiceras all transaktionsdata till den överliggande kedjan, vilket ärver mer av dess säkerhet. I AnyTrust-läget hålls datan i stället av en Data Availability Committee, en kommitté som förvarar informationen utanför kedjan. Det är billigare och snabbare, men du måste lita på att minst en ledamot i kommittén är ärlig och gör datan tillgänglig vid behov.

Nästan alla spelkedjor väljer AnyTrust, av det enkla skälet att det är billigt nog för tusentals mikrotransaktioner. Det innebär att säkerhetsmodellen för de flesta Arbitrum-spel i praktiken är att lita på kommittén. Lägg till att varje kedja ofta har en egen gas-token, så att kedjans ekonomi hänger ihop med just den tokenens värde, och bilden av var risken sitter blir tydligare. Den sitter sällan i Arbitrum Ones robusta grundsäkerhet, utan i de avvägningar som den enskilda spelkedjan har gjort för att hålla nere kostnaden.

Elara och företagssvängen

Elara-uppgraderingen handlade inte bara om större Stylus-kontrakt. Enligt Arbitrums egen beskrivning införde den också ett valfritt filter för regelefterlevnad på protokollnivå, riktat till företag som driver egna, dedikerade kedjor. Funktionen är avstängd som standard på huvudnätet, men den finns nu där som en möjlighet: en kedja kan byggas med inbyggd kontroll över vilka adresser som får delta. Det är en funktion för banker och börser, inte för ett fantasyspel.

Det är en talande prioritering, och pengarna följer samma riktning. I september 2026 nådde Arbitrums nätverksintäkter ett rekord på 5,45 miljoner dollar, varav 4,75 miljoner kom från licensavgifter för Orbit-kedjor, rapporterar TokenPost. Merparten knöts till handel på Robinhood Chain, inte till spel. Steven Goldfeder, medgrundare av Offchain Labs, sammanfattade logiken till The Defiant: «I takt med att företagsadoptionen tar fart är Arbitrum väl positionerat för att fånga intäkter.»

För spelsatsningen är det en bitter ironi. Samma säkerhets- och efterlevnadsmaskineri som en gång byggdes för att locka studior lockar nu i stället finansappar och företag. Mönstret är inte unikt för Arbitrum; vi har beskrivit hur en spelkedja blev en kryptofond när intäkterna inte kom från spelen. På Arbitrum är det finanskedjan som betalar räkningen, och den som betalar räkningen tenderar att få bestämma vad säkerhetsarbetet ska prioritera.

Robinhood Chain: finanskedjan som betalar räkningen

Robinhood Chain bygger på Arbitrums Orbit-teknik och öppnade sitt huvudnät den 1 juli 2026. På bara några månader samlade den enligt L2Beat ett värde i storleksordningen en miljard dollar, en nivå den höll sig över även efter att den tidiga gassubventionen upphörde i slutet av september. Räknat på allt kedjan säkrar, inklusive tillgångar som bryggats in från andra kedjor, låg siffran ännu högre.

Det intressanta ur ett säkerhetsperspektiv är inte handeln i sig, utan vad den säger om var värdet, och därmed uppmärksamheten, hamnar. Samma Security Council och samma BoLD-protokoll som vakar över spelkedjorna vakar också över en finanskedja med en miljard dollar i omlopp. När något ska prioriteras, en granskning, en nödåtgärd, en uppgradering, är det inte självklart att ett litet spel hamnar först i kön. Säkerhet är en delad resurs, och de delar som rör mest kapital drar till sig mest skydd, mest granskning och mest kompetent uppmärksamhet.

För en spelare är det värt att hålla i minnet. Att ett spel körs på samma underliggande teknik som en miljardkedja betyder inte att spelet åtnjuter samma skydd. Grundlagret kan vara gemensamt, men varje Orbit-kedja ovanpå det ansvarar själv för sina egna val, sin egen kommitté och sin egen beredskap den dag något går fel.

Spelen som står kvar, och vad som skyddar dem

Vilka spel finns då kvar, och hur ser deras säkerhet ut? Xai är flaggskeppet, byggt av studion Ex Populus med skjutspelet Final Form som dragplåster. Kedjan kör i AnyTrust-läge och satsar hårt på att dölja krånglet för spelaren, med abstraherade och gasfria plånböcker som gör att man kan börja spela utan att först förstå privata nycklar. Smidigheten är verklig, men den bygger på att du litar på kedjans kommitté och på studions infrastruktur i bakgrunden.

Sanko är en annan modell: en kedja byggd som en digital spelhall där tokenen DMT fungerar som slantar du matar in per spelomgång. Studio Chain, som ligger bakom samlarspelet My Pet Hooligan från AMGI Studios, använder tokenen KARRAT. Wildcard, från veteranerna Paul och Katy Drake Bettner, har tagit in stora belopp och nått Steams tidiga tillgång, men bara genom att lyfta ut allt som rör krypto till en separat plattform, eftersom Steam fortfarande förbjuder blockkedjespel. Varje projekt löser alltså säkerhet och distribution på sitt eget sätt.

Det gemensamma är att varje kedja gör sina egna val: eget läge, egen kommitté, egen gas-token. Det finns ingen samlad Arbitrum-säkerhet för spel, utan en flora av kedjor som var och en måste bedömas för sig. Samma teknikstack kan rymma både en ambitiös Rollup med offentlig styrning och en tunn AnyTrust-kedja som en ensam studio kontrollerar helt. Namnet Arbitrum säger därför förvånansvärt lite om hur säkert ett enskilt spel faktiskt är.

När ett studio drar sig ur: Pirate Nation och Treasure

Den största risken för ett blockkedjespel är kanske inte ett hack, utan att studion lägger ner. I augusti 2026 stängde Proof of Play, grundat av FarmVille-veteranen Amitt Mahajan och uppbackat av bland andra a16z, ner sitt Pirate Nation helt. Koden och konsten öppnades upp under en fri licens, och en fristående stiftelse tog över tokenen PIRATE, rapporterade Cointelegraph. Frågan som blir akut då är vem som driver kedjan, uppdaterar kontrakten och håller tillgångarna vid liv när bolaget är borta.

Ett mildare men lika avslöjande exempel är Treasure, en gång ett av de största spelekosystemen på Arbitrum. I slutet av 2024 lämnade projektet Arbitrum för ZKsync efter en DAO-omröstning. Medgrundaren Karel Vuong motiverade flytten till The Block med att «ZKsyncs teknikstack ligger närmare vår mission». En kedja är med andra ord inget äktenskap; studior kan flytta, och tar då ofta med sig spelare, likviditet och i värsta fall även den infrastruktur som höll de gamla tillgångarna vid liv.

Båda fallen pekar på samma sak: kontinuitet är en säkerhetsfråga. Ett spel kan dö utan att en enda rad kod är felaktig, precis som vi beskrivit i vår genomgång av obduktioner utan kodfel. För spelaren är nedläggning och migration minst lika stora risker som buggar, och de syns sällan i någon revisionsrapport.

Toknarna i siffror

Siffrorna påminner om hur hård nedgången varit. ARB handlades den 4 oktober 2026 kring 0,20 dollar, ungefär 2 kronor, med ett börsvärde runt 1,37 miljarder dollar enligt CoinGecko. Det är en uppgång på drygt en tredjedel sedan mitten av september, men lyftet drivs av finansaktiviteten, inte av spelen, och kursen ligger ändå omkring 91 procent under toppen från januari 2024. Spel-tokenarna har fallit ännu djupare.

Priserna är avrundade och omräknade till svenska kronor med en dollarkurs kring 10,05. MAGIC, tidigare Treasures token på Arbitrum, lämnade kedjan för ZKsync i slutet av 2024 och handlas i dag kring 0,06 dollar; den räknas därför inte längre som en Arbitrum-spelkedjetoken. Siffrorna illustrerar en enkel men obekväm sanning: ett tokenpris säger väldigt lite om huruvida spelet bakom är säkert eller ens spelbart. En token kan stiga på ren spekulation samtidigt som spelet den tillhör knappt har några aktiva användare.

Konkurrensen om förtroendet: Ronin, Immutable och Base

Arbitrum konkurrerar inte bara om spelen, utan om studiornas förtroende, och säkerhetshistorik väger tungt. Ronin, kedjan bakom Axie Infinity, är det tydligaste exemplet: dess brygga hackades 2022 på ett belopp i storleksordningen flera hundra miljoner dollar, ett av de största kedjehacken någonsin, och kedjan har sedan dess byggt om sin säkerhet i grunden. I maj 2026 migrerade Ronin till OP Stack, Optimisms teknik, efter att enligt Blockworks ha tackat nej till ett erbjudande från Arbitrum Gaming Ventures på upp till 750 000 ARB.

Immutable, en annan tungviktare inom blockkedjespel, bygger sin zkEVM på Polygons teknik och använder giltighetsbevis i stället för Arbitrums optimistiska modell. Det är en annan säkerhetsfilosofi: varje tillstånd bevisas matematiskt innan det accepteras, i stället för att antas vara korrekt tills någon bevisar motsatsen. Base, Coinbases Layer 2, lockar i sin tur med ett stort börsnoterat bolag i ryggen. För en studio handlar valet av kedja alltså inte bara om avgifter och verktyg, utan om vilken säkerhetsmodell och vilken aktör man vill knyta sitt spel till för lång tid framåt.

För spelaren är slutsatsen enklare än den låter. Olika kedjor gör olika avvägningar mellan kostnad, hastighet och säkerhet, och ingen av dem är gratis. En kedja som gör allt billigt och snabbt har nästan alltid flyttat någon form av förtroende till en mindre grupp, och det är värt att veta vilken grupp det är innan man investerar tid eller pengar.

MiCA, DORA och Finansinspektionen: när pausen möter regelboken

För svenska spelare och företag möter tekniken ett regelverk som ännu inte är byggt för kedjor som kan stanna. EU:s kryptoregelverk MiCA reglerar tjänsteleverantörer och utgivare, alltså börser, förvaringstjänster och den som ger ut en token, men inte själva protokollet. Tillsynsmyndighet i Sverige är Finansinspektionen, och sedan den 1 oktober 2025 måste varje kryptoföretag som vänder sig till svenska kunder ha ansökt om tillstånd hos FI eller avveckla sin verksamhet.

För spel-tokenar finns en gränsdragning att hålla koll på. ESMA förtydligade i mars 2025 när en krypto-tillgång räknas som ett finansiellt instrument, och en spel-token med vissa egenskaper kan hamna under värdepappersreglerna i MiFID II i stället för, eller utöver, MiCA. Lika relevant är DORA, EU:s regelverk för digital operativ motståndskraft. Det gäller finansiella aktörer, inklusive kryptoföretag, och kräver att de hanterar riskerna i sina IT-system och hos sina leverantörer. En kedja som kan pausas är precis den sortens tredjepartsrisk som DORA vill att en svensk aktör ska ha en plan för, med tydliga rutiner för vad som händer när en underliggande tjänst plötsligt stannar.

Och så finns spelandets andra betydelse. Om en Orbit-kedja med Elaras efterlevnadsfilter används för hasardspel om riktiga pengar riktat mot svenska spelare, hamnar den under spellagen och Spelinspektionens licenskrav, helt skilt från MiCA. Regelverken överlappar sällan snyggt, och ett blockkedjespel kan i värsta fall behöva förhålla sig till flera samtidigt: kryptoregler, värdepappersregler och spellagstiftning på en och samma gång. För en svensk användare är det en påminnelse om att ett spel som är lagligt i ett land inte automatiskt är det här.

Så bedömer du säkerheten i ett Arbitrum-spel

Innan du lägger tid eller pengar i ett spel på Arbitrum är det klokt att ställa några frågor som handlar om säkerhet snarare än om hur roligt spelet ser ut. De flesta går att besvara genom projektets dokumentation, dess block-utforskare och verktyg som L2Beat.

• Körs spelet på Arbitrum One, en Orbit Rollup eller en AnyTrust-kedja? Ju mer data som ligger på en överliggande kedja, desto mindre behöver du lita på en enskild kommitté.
• Vilka sitter i kedjans Data Availability Committee, och är sammansättningen offentlig?
• Vilken gas-token använder kedjan, och vad händer med dina tillgångar om den tokenen kollapsar?
• Vem håller uppgraderingsnycklarna? Finns ett Security Council, en tidslåsning och en känd styrning, eller kontrollerar studion allt själv?
• Vad händer om studion lägger ner? Är koden öppen, finns en stiftelse, och kan du flytta ut dina tillgångar?
• Hur fungerar din plånbok? Abstraherade och gasfria plånböcker är bekväma, men någon kontrollerar infrastrukturen bakom.
• Kan tokenen räknas som ett finansiellt instrument, och är utgivaren i så fall registrerad hos Finansinspektionen?

Särskilt plånboksfrågan är lätt att underskatta. Den bekvämlighet som gör blockkedjespel spelbara för vanliga användare bygger ofta på att någon annan sköter nycklar och avgifter i bakgrunden, och det är värt att veta vem. Vi har gått igenom den avvägningen i vår text om vem som styr maskineriet bakom kontot. Svaren avgör om du äger dina tillgångar på riktigt eller bara lånar dem tills någon drar i en spak.

Vanliga frågor

Vad innebär att Arbitrum pausade Stylus i oktober 2026?

Den 2 oktober 2026 stoppade Arbitrums Security Council aktivering av nya Stylus-kontrakt på Arbitrum One och Nova, efter hot om AI-assisterade överbelastningsattacker. Redan aktiva kontrakt och vanliga Solidity-kontrakt påverkades inte, och inga användarmedel gick förlorade; åtgärden gällde bara nya aktiveringar och genomfördes genom att göra dem orimligt dyra.

Är det säkert att spela blockkedjespel på Arbitrum?

Det beror på vilken kedja spelet körs på. Arbitrum One har en robust säkerhetsmodell, men de flesta spel körs på egna Orbit-kedjor i AnyTrust-läge, där du måste lita på en kommitté som förvarar datan. Säkerheten avgörs därför av det enskilda spelets val av kedja, gas-token och styrning, inte av Arbitrum-namnet i sig.

Vad är skillnaden mellan en Rollup- och en AnyTrust-kedja?

Skillnaden ligger i var transaktionsdatan lagras. En Rollup publicerar datan till den överliggande kedjan och ärver mer av dess säkerhet, medan en AnyTrust-kedja låter en Data Availability Committee hålla datan utanför kedjan. AnyTrust är billigare och snabbare, vilket passar spel, men kräver att du litar på att minst en ledamot i kommittén är ärlig.

Vem bestämmer över en Arbitrum-spelkedja?

På basnivån styrs Arbitrum av sin DAO och av ett Security Council med tolv ledamöter, där nio måste godkänna en nödåtgärd. En enskild Orbit-spelkedja kan dock ha en helt egen styrning, och ofta är det studion eller operatören själv som kontrollerar uppgraderingsnycklarna. Det är värt att kontrollera för varje spel.

Hur påverkar MiCA och Finansinspektionen spel på Arbitrum?

MiCA reglerar kryptoföretag och tokenutgivare, inte själva protokollet, och i Sverige är Finansinspektionen tillsynsmyndighet. Sedan oktober 2025 måste företag som riktar sig till svenska kunder ha sökt tillstånd hos FI. En spel-token kan dessutom räknas som ett finansiellt instrument under MiFID II, och hasardspel om pengar faller under Spelinspektionen, inte FI.

Av Henrik Wallin, säkerhets- och teknikredaktör på HOGE Wire.