DAO-drama: kupper, uppror och on-chain-styrningens såpopera

Den 23 augusti 2026 räckte det med ungefär 2 ETH för att stjäla 8,5 miljoner dollar, drygt 81 miljoner kronor. Ingen kod knäcktes, ingen privat nyckel läckte och inget smart kontrakt hade ett hål att täta. Angriparen köpte helt enkelt tillräckligt många röster i utlåningsprotokollet Term Finance, la fram förslag som gav honom kontroll över protokollets valv och lät sedan community-styrningen godkänna sin egen plundring. 2 843 ETH och 1,68 miljoner USDC fördes ut, ungefär 70 procent av allt kapital i protokollet, och startkapitalet på ett par ETH hade tvättats genom Tornado Cash. Säkerhetsanalysen efteråt konstaterade torrt att kostnaden för att köpa inflytande var vilt feljusterad mot värdet av det rösterna kontrollerade.

Det här är inte ett olycksfall i arbetet. Det är en genre. Sedan The DAO sprack 2016 har den decentraliserade autonoma organisationen, DAO, gång på gång förvandlats från löfte om digital demokrati till kryptovärldens mest tillförlitliga källa till drama: kupper, palatsrevolutioner, skilsmässor och rena farser. Vi har lärt oss att titta på det som en såpopera, med återkommande karaktärer, cliffhangers och ett Twitter-flöde som körsång.

Den här texten är en guide till dramaturgin. Varför uppstår bråket, vilka roller återkommer, och vad lär oss de senaste årens värsta sammanstötningar om vad som egentligen står på spel när en organisation utan chef, utan styrelse och utan telefonnummer till kundtjänst ska bestämma sig? Vi går igenom både mekaniken bakom kupperna och kulturen som gör att vi inte kan sluta titta.

Vad ”DAO-drama” egentligen är

En DAO styrs genom omröstningar on-chain. Varje beslut, om det så gäller att spendera ur en gemensam kassa, uppgradera ett protokoll eller ändra en enda parameter, läggs fram som ett offentligt förslag som vem som helst kan läsa, gräla om på ett forum och rösta om med sina tokens. Eftersom både pengarna och argumenten är fullständigt öppna och permanenta blir konflikten automatiskt en föreställning. Det är skillnaden mellan vanlig oenighet och det vi kallar drama: dramat börjar när styrningsstriden spiller över i stöld, uppror, utbrytning eller ren komik.

Grovt indelat finns tre familjer. Den första är angrepp, där själva rösten görs till ett vapen för att tömma kassan. Den andra är politiska uppror: community mot grundare, delegat mot stiftelse, idealist mot spekulant. Den tredje är farsen, storslagna kollektiva ambitioner som kraschar i verkligheten. Rollistan återkommer i uppsättning efter uppsättning: valen (whale) som röstar med sin plånbok, grundarmonarken som aldrig riktigt släpper taget, legosoldaten som röstar för den som betalar mest, idealisten som tror på saken och den professionella delegaten som gjort styrning till ett yrke.

Publiken är kryptotwitter, styrningsforumen och obituarie-sajter som rekt.news, där varje ny katastrof får sin egen dödsruna. Inte ens spelvärldens organisationer går fria; spelkedjan Beam, som växte ur speljätten Merit Circles DAO, bär spår av sina egna infekterade styrningsstrider. Där det finns öppna pengar och öppna röster uppstår förr eller senare ett bråk, och någon som filmar det.

Ursprungssynden: The DAO och ”kodens lag”

Allt börjar med The DAO, en riskkapitalfond byggd som ett smart kontrakt på Ethereum sommaren 2016. Den samlade in en då enorm mängd ether från tusentals deltagare, en av de första riktigt stora crowdfundade experimenten i kryptons historia. I juni samma år utnyttjade en angripare ett så kallat reentrancy-fel och började tömma fonden. Omkring 3,6 miljoner ETH, ungefär en tredjedel av allt kapital och i storleksordningen 50 miljoner dollar vid dåtidens kurs, dränerades bit för bit.

Och här uppstod den fråga som varje senare DAO-drama är en variation på: skulle man acceptera stölden för att koden faktiskt tillät den, eller vända på klockan? Ethereum-gemenskapen valde att vända på klockan. En hard fork i juli 2016, vid block 1 920 000, rullade tillbaka stölden och delade kedjan i två: Ethereum, där de flesta hamnade, och Ethereum Classic, där puristerna stannade kvar troget parollen ”code is law”.

Konflikten mellan orubblig kod och mänsklig rättskänsla var därmed inskriven i kryptons DNA från första början. Är reglerna verkligen reglerna, även när de leder till stöld? Eller finns det en gemenskap som till slut har rätt att säga att detta var fel? Nästan varje bråk sedan dess, från Mango Markets till Term Finance, är en ny uppsättning av exakt samma pjäs.

Styrningsattacken: när omröstningen blir vapnet

Mekaniken bakom en styrningsattack (governance attack) är brutalt enkel. Riskkapitalbolaget a16z beskrev den redan 2022 som en ekvation: en attack lönar sig när värdet av det man kan stjäla är större än kostnaden att skaffa rösterna plus kostnaden att genomföra kuppen. När en styrningstoken är billig och lättköpt och kassan är stor, faller matematiken obönhörligt till angriparens fördel. Term Finance var ett skolboksexempel: 2 ETH på ena sidan av ekvationen, 8,5 miljoner dollar på den andra.

Vitalik Buterin satte fingret på grundproblemet redan 2021. En styrningstoken buntar ihop två rättigheter, ett ekonomiskt intresse i protokollet och en rätt att bestämma över det, och de två är mycket lätta att separera. Med ett flash loan eller en tunn, billig token kan någon skaffa sig röstmakt utan att ha någon verklig ekonomisk hud i spelet. Då spelar det ingen roll om beslutet raserar tokenens värde; angriparen har redan tömt kassan och sålt innan priset hinner falla.

Beanstalk visade hur snabbt det kan gå. I april 2022 lånade en angripare över 1 miljard dollar (omkring 9,5 miljarder kronor) i ett flash loan från Aave, Uniswap och SushiSwap, köpte i samma transaktion en tvåtredjedels majoritet av styrningstokenen, drev igenom ett förberett förslag via en nödväg som kringgick den normala fördröjningen och gick därifrån med runt 80 miljoner dollar i vinst av totalt 182 miljoner dollar (cirka 1,7 miljarder kronor) i dränerat kapital. Hela kuppen tog sekunder, och lånet var återbetalt innan blocket ens var färdigt. Det är styrningsattacken i sin renaste, snabbaste form.

Tornado Cash drabbades av en listigare variant i maj 2023. Angriparen lämnade in ett förslag som såg ut precis som ett tidigare, legitimt förslag men innehöll dold kod. När det gick igenom tilldelade koden angriparen 1,2 miljoner fejkade röster, långt fler än de äkta, och kontrollen var kapad. Ungefär 2 miljoner dollar dränerades och TORN föll runt 40 procent. Twisten: angriparen lämnade senare tillbaka kontrollen via ett omvänt förslag. Poängen är obekväm. De flesta som röstar läser aldrig den faktiska koden i ett förslag, precis som de flesta signerar transaktioner i sin plånbok utan att förstå vad de godkänner, ett problem vi granskat i genomgången av plånbokens verkliga signeringsögonblick.

Term Finance: 2 ETH blev 81 miljoner kronor

Tillbaka till augusti 2026 och det färskaste fallet. Term Finance var ett utlåningsprotokoll på Ethereum med ett eget, skräddarsytt styrningslager. Angriparen tvättade in ett par ETH via Tornado Cash, köpte en majoritet av en tunt handlad styrningstoken och skaffade sig därmed 100 procent av rösterna i fyra av fem USDC-valv och omkring 91 procent i protokollets Ethereum-valv. Sedan var det bara att rösta. Förslagen gick igenom, och 2 843 ETH (cirka 65 miljoner kronor) plus 1,68 miljoner USDC (cirka 16 miljoner kronor) fördes ut och byttes till DAI.

Säkerhetsfirmorna PeckShield och CertiK, och övervakningsboten Defimon som slog larm först, var eniga: attacken riktade sig mot röstmekaniken, inte mot något fel i själva koden. Det fanns ingenting att patcha, eftersom förslagen godkändes helt enligt reglerna. Term Labs svarade med att permanent stänga ner alla Meta Vaults. Det obehagliga i fallet är just att inget gick ”fel” i teknisk mening. Systemet gjorde exakt vad det var byggt för; det var bara byggt så att den som ägde flest tokens en kort stund ägde alla pengarna.

Term var inte ensamt. Säkerhetsbolaget Blockaid räknade till minst sju styrningskupper mellan 9 juni och 6 augusti 2026, på Ethereum, Solana och Base, med sammanlagt runt 22 miljoner dollar (cirka 210 miljoner kronor) i förluster. Bland dem: Token of Power den 9 juni (1,59 miljoner dollar, en token med bara 16 384 enheter i total tillgång innan angriparen präglade tio miljarder nya), BonkDAO den 6 juli (20 miljoner dollar, cirka 190 miljoner kronor, där ungefär 4,4 miljoner dollar räckte för att köpa ihop den nödvändiga rösttröskeln i en omröstning med sju plånböcker) och BarnBridge den 15 juli (777 000 dollar, där röstmakten kostade ynka 600 dollar). Term den 23 augusti var det åttonde och grövsta i raden. Sommaren 2026 var med andra ord säsongen då styrningsattacken blev industriell.

Mango Markets: exploatören som röstade fram sin egen amnesti

Om Term är dramats industrialiserade form är Mango Markets dess mest teatraliska. I oktober 2022 manipulerade Avraham Eisenberg priset på Mangos egen perpetual-token, lånade mot den uppblåsta säkerheten och tömde protokollet på omkring 110 miljoner dollar, drygt en miljard kronor. Sedan kom vändningen som gjorde det till klassiker: Eisenberg använde de stulna MNGO-tokens för att rösta i Mangos DAO om en förlikning som lät honom behålla ungefär 47 miljoner dollar (cirka 450 miljoner kronor) mot att lämna tillbaka resten. DAO:n röstade, i praktiken, om sitt eget rån, med rånarens röster som tungan på vågen. Han kallade det själv en högst lönsam handelsstrategi.

Efterspelet blev en juridisk pendel. Eisenberg dömdes i april 2024 för bedrägeri och manipulation, men i maj 2025 upphävde domare Arun Subramanian samtliga fällande domar, dels på grund av fel domsaga, dels för att Mango var tillståndslöst och självexekverande, vilket underminerade tesen om ett falskt påstående. Det var en ”code is law”-seger i domstol, ett eko av The DAO nästan ett decennium tidigare. Åklagaren överklagade. Frågan om var handel slutar och stöld börjar, när reglerna bara är kod, förblir olöst, och den lär avgöra hur mycket av framtidens DAO-drama som hamnar i rättssalen.

Valköpens ekonomi: Curve wars och Compounds Golden Boys

Alla styrningsstrider är inte stölder. Den mest utbredda formen är fullt laglig: att helt enkelt köpa rösterna. Under de så kallade Curve wars byggdes en hel ekonomi kring veCRV, där man låser tokens för att få röstmakt, och kring mutmarknader där protokoll öppet betalar för att styra var likviditeten hamnar. Convex kom att kontrollera en dominerande andel av all veCRV. Det är inte ett rån, det är en marknad där inflytande hyrs ut till högstbjudande, plutokrati satt i system och kallad demokrati.

Gränsen mot ren attack är hårfin, vilket Compound visade sommaren 2024. En grupp som kallade sig Golden Boys, ledd av en valen med aliaset Humpy, drev igenom förslag 289 som flyttade 499 000 COMP (cirka 24 miljoner dollar, drygt 230 miljoner kronor) till ett valv de själva kontrollerade. Förslaget gick igenom med 682 191 röster mot 633 636, trots högljudda protester från resten av gemenskapen, och en av Compounds egna säkerhetsrådgivare hade i förväg varnat för att någon samlade på sig COMP. Efter en uppgörelse drogs förslaget senare tillbaka.

Var det en attack eller bara kapital som röstade för sin egen fördel? Frågan har inget rent svar, och det är precis det som gör den obekväm. I en organisation där en röst per token är hela systemet finns det ingen principiell skillnad mellan en aktivistisk storägare och en angripare; det enda som skiljer dem åt är hur gemenskapen väljer att beskriva vad som hände.

Upproret mot grundarna: Arbitrum, Steem och MakerDAO

Nästa arketyp är revolten. Här står gemenskapen mot dem som byggde protokollet. Det tydligaste exemplet är Arbitrum i mars 2023. Stiftelsen bad token-innehavarna att godkänna en budget på 750 miljoner ARB (då värd omkring 1 miljard dollar, cirka 9,5 miljarder kronor), men det visade sig att en stor del av tokens redan hade flyttats till en administrativ plånbok, delvis utlånade, delvis växlade till fiat, innan omröstningen ens var avslutad. Över 76 procent röstade nej, stiftelsen tvingades backa och dela upp förslaget. Illusionen att omröstningen var något annat än en ratificering av redan fattade beslut sprack inför öppen ridå.

Den mest dramatiska revolten är ändå Steem. I början av 2020 köpte Justin Sun plattformen Steemit och en stor tokenpost; gemenskapen svarade med en soft fork för att frysa hans innehav. Sun fick då börserna Binance, Huobi och Poloniex att rösta med kundernas insatta tokens och röstade bort de folkvalda validatorerna. Efter kraftig kritik drog börserna sig ur, och gemenskapen hard-forkade i stället bort hela Sun till en ny kedja, Hive. Det är arketypen för det öppna maktövertagandet: köp dig in, och möt en secession.

Revolten behöver inte vara en attack. Ibland är det bara en grundare som styr för hårt. När MakerDAO 2024 bytte namn till Sky, med MKR till SKY och DAI till USDS, drev grundaren Rune Christensen igenom det trots påtaglig oro i gemenskapen. Han medgav senare att varumärket Sky uppenbart inte hade fungerat. Grundarmonarken finns i nästan varje stor DAO, och frågan om vem som egentligen granskar den som byggt allt är lika relevant här som i vår genomgång av grundarintervjuns andra part.

Inbördeskrig om skattkistan: Nouns och Aragon

När en DAO sitter på en stor kassa uppstår en helt egen sorts drama: striden om själva pengarna. Nouns DAO, känt för sina pixliga glasögonförsedda NFT:er, sprack hösten 2023 när ungefär 56 procent av medlemmarna valde att ”ragequit”, att bryta sig ur och ta med sig sin andel. 16 757 ETH (då cirka 27 miljoner dollar, omkring 260 miljoner kronor) forkades ut. CoinDesk sammanfattade det som en giftig blandning av pengahungriga spekulanter och blåögda idealister: den ena sidan tyckte kassan var värd mer död än levande, den andra ville fortsätta bygga.

Aragon gick ännu längre. I maj 2023 anklagade Aragon Association en grupp aktivistinvesterare, däribland Arca, för att koordinera en 51-procentsattack för att komma åt en kassa på omkring 200 miljoner dollar (cirka 1,9 miljarder kronor). Svaret blev drastiskt: organisationen bannlyste medlemmar, ställde in den planerade överlämningen av kassan till gemenskapen och gjorde om hela DAO:n. En organisation som anfaller sin egen gemenskap för att skydda pengarna är kanske den mörkaste versionen av inbördeskriget.

Bakom varje sådan strid ligger en praktisk fråga: vem håller egentligen i nycklarna till kassan, och till multisig-plånboken bakom den? Så länge svaret är otydligt är kassan både organisationens styrka och dess svagaste punkt, en sak vi tar upp i guiden till vem som håller dina nycklar.

Karnevalen: ConstitutionDAO, SpiceDAO och drömmen som sprack

Allt DAO-drama handlar inte om ondska. Ibland är det bara kollektiv yra. Hösten 2021 samlade ConstitutionDAO ihop över 17 000 personer och mer än 40 miljoner dollar (omkring 380 miljoner kronor) på ungefär en vecka för att köpa ett original av den amerikanska konstitutionen på auktion hos Sotheby’s. De förlorade budgivningen mot hedgefondmiljardären Ken Griffin, som betalade 43,2 miljoner dollar (cirka 410 miljoner kronor), och fick sedan bråka om hur pengarna skulle betalas tillbaka när transaktionsavgifterna åt upp en del av insatsen.

SpiceDAO blev internets favoritskämt. Gruppen betalade 2022 2,66 miljoner dollar (cirka 25 miljoner kronor) för en sällsynt bok med Alejandro Jodorowskys storyboards till hans aldrig färdigställda ”Dune”, i tron att ägandet gav dem upphovsrätten att göra en tv-serie. Det gjorde det inte; de hade köpt en dyr bok.

Karnevalen visar dramats andra ansikte: inte illvilja utan självbedrägeri, en folkmassa som förväxlar entusiasm med kompetens och fart med riktning. Den formen av drama har sällan en skurk, bara en läxa. Men den säger något viktigt om varför DAO:er dras till drama över huvud taget: när tusentals människor kan agera som en enda plånbok blir kollektiv eufori lika kraftfull som kollektiv girighet.

Skilsmässan: Aave och den professionella klassens sorti

Under 2026 mognade DAO-dramat till en ny form: den institutionella skilsmässan. Aave, en av DeFis största kreditmarknader med omkring 26 miljarder dollar (cirka 250 miljarder kronor) i insättningar, såg hela sitt professionella tjänstelager lämna skeppet under året. Riskhanteraren BGD Labs, den inflytelserika Aave Chan Initiative under Marc Zeller och riskbolaget Chaos Labs, det sistnämnda med hänvisning till oro för juridiskt ansvar, klev alla av. Utlösaren var en konflikt om grundaren Stani Kulechovs och Aave Labs röstmakt och budget.

Marc Zeller formulerade problemet skarpt. Enligt honom visade en preliminär omröstning att en enda aktör hade tillräcklig röstmakt för att driva igenom sina egna budgetförslag över gemenskapens invändningar: ”The temp check demonstrated that a single entity holds enough voting power to pass its own budget proposals over community opposition.” Vissa analytiker beskrev flykten som en de facto-privatisering av Aave.

Läxan är att den amatörmässiga gräsrots-DAO:n är död. En mogen DAO är i dag antingen en måltavla, som Term, eller en arbetsplats, som Aave, och dramat är inte längre ett upplopp utan en arbetstvist. Det är kanske det tydligaste tecknet på att styrningen växt upp: konflikterna handlar inte längre om ideologi, utan om budgetar, mandat och vem som får sparken.

DAO-dramats kanon i översikt

Ett decennium av sammanstötningar går att sammanfatta i en tabell. Den fientliga kuppen mot Build Finance i februari 2022, där en angripare tyst samlade röster och sedan tog full kontroll över protokollet och präglade tokens för egen vinning, hör till de tidigaste rena exemplen. Notera hur beloppen sällan är poängen; det är utfallet, och vad varje fall avslöjade om styrningens svagheter, som gör dem till kanon.

Varför blir det alltid bråk? Plutokratins matematik

Grundorsaken till att dramat återkommer är strukturell, inte moralisk. En röst per token är plutokrati by design. Chainalysis konstaterade redan 2022 att i tio stora DAO:er kontrollerade mindre än 1 procent av innehavarna omkring 90 procent av röstmakten. Lägg till det ett kroniskt lågt valdeltagande, ofta 5 till 15 procent, och du får en tom rådssal där ett litet, målmedvetet block, eller ett flash loan, avgör allt. Maskinen belönar koncentration och bestraffar deltagande.

Ali Yahya, general partner på a16z crypto, sa det rakt ut i en tillbakablick 2026: ”We spent the last 10 years rediscovering the hard way that direct democracy is a bad idea.” Direkt demokrati skalar illa när insatsen är pengar och deltagandet är frivilligt. Försvaren finns, men varje botemedel har en baksida, som tabellen nedan visar.

Buterin har liknat en timelock vid en betalvägg på en nyhetssajt snarare än ett lås: den ger hederliga användare en chans att hinna ut innan ett beslut verkställs, men den stoppar inte en beslutsam angripare. Term Finance bevisade poängen. Även med en fördröjning hjälper den föga om ingen tittar på skärmen när klockan tickar, och i en tom rådssal tittar sällan någon.

Går dramat att regissera bort? Reformer, juridik och Finansinspektionen

Ingenjörssvaret är redan igång: högre trösklar, timelocks med nödstopp, security councils (Arbitrum har ett med tolv folkvalda medlemmar), att isolera rätten att prägla tokens och röra kassan från en enda omröstning, och kontinuerlig övervakning av den sort som Blockaid och Defimon står för. Det juridiska svaret är att ge DAO:n en kropp. Wyoming införde 2024 en särskild bolagsform, DUNA, och Marshallöarna erbjuder en DAO LLC, båda tänkta att ge juridisk person och begränsat ansvar.

Att sakna juridisk form betyder dock inte att sakna ansvar. Den amerikanska tillsynsmyndigheten CFTC vann 2023 ett mål mot Ooki DAO där domstolen slog fast att en DAO är en oregistrerad sammanslutning och en juridisk person som kan straffas; böterna landade på 643 542 dollar (cirka 6,1 miljoner kronor). För den som röstar i en DAO är det en påminnelse om att anonymiteten är tunnare än den ser ut, och att ett ja i en omröstning i värsta fall kan tolkas som deltagande i en sammanslutning.

Var hamnar då en svensk sparare? I ett glapp. EU:s regelverk MiCA gäller sedan övergångsperioden löpte ut i slutet av juni 2026, och Finansinspektionen ger tillstånd till utgivare och leverantörer av kryptotillgångstjänster. Sedan hösten 2025 måste varje kryptobolag som riktar sig till svenska kunder ha sökt tillstånd hos FI eller upphöra. Men MiCA reglerar centraliserade aktörer, inte ett protokolls styrningsdesign. En äkta ledarlös DAO utan bolag bakom sig faller utanför. Kryptoderivat som Mangos perpetuals är dessutom finansiella instrument under MiFID II, inte MiCA.

För ett svenskt offer återstår de vanliga verktygen, bedrägeri och otillbörlig marknadspåverkan, med tunn praxis och en angripare som ofta är anonym och utomlands. En styrningsattack som flyttar en tokens pris liknar i mångt och mycket det marknadsmissbruk vi granskat när ord flyttar priset, men bevisbördan och jurisdiktionen är betydligt knepigare on-chain. Betyder allt detta att DAO:n är död? Knappast. Simon Hudson, som driver den AI-baserade konstnärs-DAO:n Botto, fångade stämningen 2026: ”Are they dead? Certainly not. Have a lot of people been burned by them? Oh yeah.” Dramat är inte ett tecken på att idén misslyckats, utan på att den är på riktigt. Där det finns öppna pengar och öppna röster finns det en berättelse, och någon som tittar.

Vanliga frågor

Vad är en styrningsattack (governance attack)?

En styrningsattack innebär att någon skaffar sig tillräckligt många röster i en DAO för att driva igenom ett förslag som gynnar angriparen, oftast genom att tömma den gemensamma kassan. Rösterna köps billigt när tokenen är tunt handlad eller lånas tillfälligt via ett flash loan. Ingen kod behöver knäckas; systemet gör exakt vad det är byggt för, men till fel persons fördel.

Hur kunde Term Finance förlora 81 miljoner kronor för 2 ETH?

Term Finance hade en tunt handlad styrningstoken och ett skräddarsytt styrningslager utan tillräckliga spärrar. För ungefär 2 ETH, tvättade via Tornado Cash, kunde angriparen köpa en majoritet av rösterna, ta kontroll över fyra av fem valv och rösta ut cirka 8,5 miljoner dollar. Kostnaden för att köpa makten var absurt låg jämfört med värdet makten kontrollerade.

Är det olagligt att utföra en styrningsattack?

Det är rättsligt oklart och omtvistat. I Mango Markets-fallet upphävdes de fällande domarna mot Avraham Eisenberg 2025, delvis med argumentet att protokollet var tillståndslöst och att han följde reglerna som koden tillät. Samtidigt har amerikanska myndigheter i andra fall drivit igenom straff. I Sverige skulle en styrningsattack sannolikt prövas som bedrägeri eller otillbörlig marknadspåverkan, men praxis saknas i stort sett.

Skyddar Finansinspektionen och MiCA mig om en DAO töms?

Bara delvis. MiCA och Finansinspektionens tillstånd gäller centraliserade aktörer, alltså börser, plånboksleverantörer och tokenutgivare. En äkta ledarlös DAO utan bolag bakom sig faller utanför regelverket, och då finns ingen tillsynsmyndighet att vända sig till för ersättning. Kontrollera alltid att den tjänst du använder har tillstånd hos FI.

Kan DAO-drama undvikas med bättre design?

Delvis. Timelocks, högre rösttrösklar, security councils och att isolera kassan från enskilda omröstningar höjer tröskeln för angrepp. Men varje försvar har en baksida, och det djupare problemet, att makten koncentreras och deltagandet är lågt, går inte att koda bort helt. Drama är i någon mening priset för öppen styrning.

Av Marcus Okafor, redaktör för kultur och långläsning på HOGE Wire.