Account abstraction 2026: vem styr maskineriet bakom kontot?

När du trycker på “spela” i ett web3-spel 2026 och transaktionen bara händer, ingen gasavgift, ingen bekräftelseruta, ingen fröfras, då gör account abstraction precis det den lovade. Den vann genom att försvinna. Problemet är att förtroendet inte försvann med den. Det flyttade bara någon annanstans, till en stack av operatörer som de flesta användare aldrig ser och som långsamt samlas på färre händer.

Den här texten följer makten genom hela kedjan bakom det smarta kontot: bundlers, paymasters, EntryPoint-kontraktet, delegatkontrakten och nyckelförvararna. Vi tittar på hur de faktiskt ser ut i drift i slutet av september 2026, varför spelbranschen blev teknikens skyltfönster, vad börserna gör med de nya kontona och var Finansinspektionen och Skatteverket drar gränserna för svenska användare.

Account abstraction vann genom att försvinna

Account abstraction är namnet på en enkel idé med stora följder: att låta ett kryptokonto vara ett programmerbart smart kontrakt i stället för en naken nyckel. Ett vanligt Ethereum-konto, en externally owned account eller EOA, är i grunden ett nyckelpar. Den som har den privata nyckeln kan göra allt, den som tappar den förlorar allt, och kontot kan bara göra en sak i taget: signera en transaktion. Ett smart konto vänder på det. Kontot blir kod, och koden kan säga nästan vad som helst: kräv två signaturer, tillåt en väns återställning, sätt ett dagligt tak, betala avgiften i en stablecoin, kör tio steg i en enda transaktion.

Idén är gammal. Ethereum-utvecklare har pratat om den sedan 2016. Det som hände 2026 var inte att idén blev ny, utan att den blev osynlig. Standarden ERC-4337 gjorde smarta konton möjliga utan att ändra själva Ethereum. EIP-7702, som kom med Pectra-uppgraderingen i maj 2025, lät vanliga plånböcker låna smarta funktioner utan att byta adress. Passkeys ersatte fröfrasen med Face ID. Paymasters tog bort gasrutan. Resultatet är att en användare 2026 kan skapa ett konto, spela ett spel och byta en token utan att en enda gång möta det som skrämde bort folk förr.

Marknaden var sval när det hände. Ethereum handlades runt 2 690 dollar i slutet av september 2026, ungefär 26 700 kronor per ETH, långt under förra årets toppar (Fortune). Ändå fortsatte kontona att växa. Just det är poängen: account abstraction slog inte igenom på hausse och hype, utan på att den blev en del av rörmokeriet. Och när något blir rörmokeri slutar folk fråga vem som äger rören.

Från fröfras till operatörsstack: vad flyttade egentligen?

Det klassiska löftet med kryptografi var brutalt enkelt: du, och bara du, kontrollerar dina pengar, så länge du håller reda på tolv ord. Det var obönhörligt men ärligt. Ansvaret låg helt hos dig, och ingen mellanhand kunde stoppa, ångra eller stjäla en transaktion du väl hade signerat.

Account abstraction mjukar upp den brutaliteten, och det är själva försäljningsargumentet. Tappar du telefonen kan en vän hjälpa dig tillbaka. Klickar du på fel länk kan ett dagligt tak begränsa skadan. Men varje sådan bekvämlighet betalas med ett beroende. Ett konto som betalar gas i USDC förlitar sig på en paymaster. Ett konto som slipper köra sin egen nod förlitar sig på en bundler. Ett uppgraderat EOA pekar på ett delegatkontrakt som någon annan skrev och reviderade. En passkey ligger i Apples eller Googles moln. En återställning vilar på förvaltare, eller på en tjänst som håller en nyckeldel.

Poängen är inte att detta är dåligt. Poängen är att förtroendet inte försvann. Det bytte bara adress. Förr låg det i din hjärna och på en papperslapp. Nu ligger det utspritt i en stack av operatörer: den som hanterar din nyckel, den som skrev ditt delegatkontrakt, den som paketerar din transaktion, den som betalar din avgift, det enda kontrakt som allt passerar, och den tjänst som kan hjälpa dig tillbaka om något går fel. De flesta av dessa lager är osynliga för användaren. Det gör dem inte oviktiga, det gör dem svårare att granska.

Vägarna som leder till ett smart konto

För att förstå vem som styr maskineriet måste man först skilja på hur ett konto blir smart. Hösten 2026 finns det tre vägar i drift och en fjärde på ritbordet. Den första är det gamla EOA: ett nyckelpar, ingen kod, en transaktion i taget. Enkelt och beroendefritt, men utan någon av bekvämligheterna. Den andra är ERC-4337, ett smart konto som är ett kontrakt från början och lever i ett eget spår vid sidan av vanliga transaktioner, med egna aktörer. Den kräver ingen ändring av Ethereum självt.

Den tredje är EIP-7702, som kom med Pectra. Den låter ett vanligt EOA tillfälligt peka på ett smart kontrakt och därmed bete sig som ett smart konto, utan att byta adress eller flytta pengar. Den fjärde är native account abstraction, där kontot är smart direkt i protokollet utan sidospår. Den finns ännu inte i drift på mainnet, och det pågår en strid om hur den ska se ut, något vi återkommer till.

Skillnaden som spelar roll för resten av texten är kolumnen “extra aktörer”. Varje väg utom det nakna EOA lägger till någon som gör en del av jobbet åt dig, och det är där förtroendet tar vägen.

ERC-4337: maskineriet under huven

ERC-4337 blev slutgiltig i mars 2023 och löste ett gammalt problem: hur man får smarta konton utan att ändra Ethereums kärnregler. Svaret var att bygga ett parallellt system ovanpå kedjan. I stället för en vanlig transaktion skickar användaren ett objekt som kallas en UserOperation till en separat väntehall, en alternativ mempool. Där plockar en bundler upp den, buntar ihop den med andras och skickar in alltihop till ett enda centralt kontrakt, EntryPoint, som verkställer. En paymaster kan gå in och betala avgiften.

Tre roller alltså, som inte fanns i den gamla världen: bundlern som paketerar, paymastern som subventionerar och EntryPoint som verkställer. EntryPoint är dessutom en singleton, ett och samma kontrakt som i princip alla 4337-konton delar (version 0.8 lade till stöd för EIP-7702 och ett standardkonto som kallas Simple7702Account) (GitHub). Att så mycket passerar samma kontrakt är en styrka för säkerhetsgranskning och en svaghet för den som ogillar gemensamma felpunkter.

Skalan är inte längre försumbar. I slutet av september 2026 hade ERC-4337-konton kört över 1,3 miljarder UserOperations, fördelat på nästan 68 miljoner konton med aktivitet, och paymasters hade sammanlagt subventionerat gas för drygt 14 miljoner dollar (BundleBear). Den största enskilda plattformen är Safe, arvtagaren till Gnosis multisig, som under andra kvartalet 2026 behandlade nära 130 miljoner transaktioner, passerade 63 miljoner skapade konton och förvarade tillgångar värda 27,24 miljarder dollar, varav 6,48 miljarder i stablecoins, ungefär en av varje 48 dollar av världens hela stablecoin-utbud (The Block).

Lukas Schor, ordförande för Safe Ecosystem Foundation, pekade på att aktiviteten höll i sig även när priserna föll: “This activity held up even as crypto prices fell sharply in June. Active accounts continued to rise” (The Block). Det är en observation värd att stanna vid, för den säger också något annat: infrastrukturen har blivit så central att den lever sitt eget liv, oberoende av marknadshumöret.

EIP-7702: uppgraderingen utan flytt

Om ERC-4337 byggde ett nytt hus vid sidan av det gamla, så byggde EIP-7702 om det gamla huset medan man bodde kvar. Förslaget kom med Pectra-uppgraderingen den 7 maj 2025 och införde en ny transaktionstyp som låter ett vanligt EOA lägga in en pekare, en så kallad delegation designator (bytena 0xef0100 följt av en kontraktsadress), i sin egen kontokod. Från och med då kör kontot det kontraktets logik men behåller sin adress, sin historik och sin nyckel.

Det är elegant, och det är riskabelt. Marius van der Wijden, kärnutvecklare på Ethereum Foundation, beskrev det som ett förslag som “adds a new transaction type that allows existing wallets to emulate the functions of Account Abstraction wallets”, samtidigt som han manade till att “evaluate all the rough edges” (DL News). De skavande kanterna visade sig snabbt.

En av dem syns i statistiken. I slutet av september 2026 räknade BundleBear hundratals miljoner kumulativa auktoriseringar men bara drygt 61 miljoner levande delegeringar (BundleBear). Glappet beror till stor del på automatiska sopmaskiner. Redan första veckan efter Pectra visade Wintermute att en förkrossande majoritet av de tidiga delegeringarna pekade på identisk kod, en familj som döptes till CrimeEnjoyor och som tömmer ett konto så fort pengar landar på en redan läckt nyckel (CoinDesk). Det var inte ett protokollfel, koden är ofarlig för den som inte redan blivit av med sin nyckel, men det säger något om vem som faktiskt använder tekniken mest.

En delegation är dessutom kedjespecifik, och den är beständig. Den ligger kvar tills du aktivt nollställer den, och att glömma en gammal delegering är en egen risk. Vi har tidigare gått igenom hygienen kring att återkalla en delegering du glömt och varför delegatkontraktet i sig är ett dolt beroende. För poängen här räcker det att konstatera: när du signerar en 7702-auktorisering väljer du vems kod som ska styra dina pengar. Det är ett förtroendeval, inte en teknikalitet.

Vem driver varje lager? Kartan över det nya förtroendet

Sätter man ihop bitarna framträder en karta. Ett smart konto är inte en sak utan en kedja av lager, och varje lager drivs av någon. Frågan “vem styr maskineriet?” har alltså ett eget svar för varje lager, och det är först när man radar upp dem som mönstret blir synligt.

Kartan visar att förtroendet inte försvann, det splittrades upp i specialister. Var och en av dem är samtidigt en bekvämlighet och ett beroende. Och läser man kolumnen längst till höger uppifrån och ner ser man samma sak återkomma: makten över ditt konto är fördelad på aktörer du sällan har valt och nästan aldrig kan byta ut i stunden. Det för oss till den obekväma frågan om koncentration.

Koncentrationen, och parallellen till staking

Här kommer den obekväma delen. Tittar man på kartan lager för lager ser man samma mönster upprepas: makten samlas hos ett fåtal.

Bundlerlagret är ett tydligt exempel. Det är i teorin tillståndslöst, vem som helst kan köra en bundler, men i praktiken går en stor del av alla UserOperations genom en handfull operatörer, med namn som Pimlico och Alchemy återkommande i toppen (BundleBear). Delegatlagret visar samma sak i extrem form: det enskilt mest använda kontrakt som 7702-konton pekar på är inte en snygg plånboksleverantör utan just CrimeEnjoyor-familjens sopmaskiner, en monokultur där samma kod delar samma sprängradie. EntryPoint är per definition en gemensam punkt. Och nyckellagret koncentreras via uppköp, vilket vi återkommer till.

Parallellen till staking är svår att undvika. Ethereums stakingekonomi lovade ett decentraliserat nätverk men landade i en verklighet där en liten grupp poolar och operatörer kontrollerar en stor del av all insatt ETH. Account abstraction riskerar att gå samma väg: ett system som marknadsförs som självförvar men vars vardag vilar på ett fåtal bundlers, paymasters och kontraktsförfattare. Skillnaden är att koncentrationen här är mer osynlig, eftersom hela poängen med tekniken är att användaren inte ska behöva tänka på lagren alls.

Det är mot den bakgrunden Vitalik Buterins måttstock blir skarp. Hans ideal för Ethereum är att man ska kunna “maximize what you can do even if all the world’s infrastructure except the Ethereum chain itself goes down” (Cointelegraph). Med den linjalen är varje operatör i stacken en avvikelse som måste motiveras. En bundler du kan byta ut är ett bekvämt val. En bundler du inte kan klara dig utan är en mellanhand med ett annat namn.

Gasfritt är inte gratis: paymaster-ekonomin

Det mest omtyckta med smarta konton är att gasrutan försvinner. Men gas kostar alltid någon något. Frågan är bara vem som betalar och hur den tar igen det.

Den vanligaste modellen är att appen eller börsen subventionerar. Ett spel som vill ha en miljon spelare betalar deras avgifter för att sänka tröskeln, precis som en gratisapp betalar för serverkapacitet. En annan modell är att användaren betalar, men i en token hen redan har. Circles paymaster låter ett 4337-konto betala gas i USDC på kedjor som Arbitrum och Base, mot ett påslag på ungefär tio procent sedan den 1 juli 2025 (Circle). Tio procent låter lite, men det är en avgift som inte fanns förut, tagen av en ny mellanhand.

För en svensk användare är det värt att räkna på. En enkel överföring på Ethereums huvudkedja kan kosta allt från några kronor till betydligt mer när nätet är belastat, medan samma operation på en L2 ofta stannar under en krona. Lägger man på ett paymaster-påslag och en eventuell växlingsavgift blir “gasfritt” i praktiken “någon annans gas plus en marginal”. För småbelopp spelar det knappt roll. För en aktiv användare som gör hundratals transaktioner blir marginalen en post att räkna med.

Det viktiga är principen: subventionen är ett affärsbeslut, inte en naturlag. Den som betalar din gas idag kan villkora den imorgon, koppla den till identitetskontroll, eller dra tillbaka den när tillväxtpengarna tar slut. En plånbok som känns gratis är en plånbok där någon annan står för notan, och den relationen är en form av beroende även när den är osynlig.

Spelen: där osynligheten är som mest komplett

Ingenstans är account abstraction så genomförd som i spel. Ett blockkedjespel som kräver att spelaren godkänner varje drag i en plånboksruta är dött vid ankomst. Lösningen heter session keys: spelaren godkänner en gång, i början av en session, en nyckel med snävt mandat (bara det här spelets kontrakt, bara en viss tid, bara upp till ett visst belopp), och sedan flyter spelet på utan avbrott. Bakom kulisserna är det smarta konton, paymasters och delegeringar som gör jobbet.

Immutable Passport gör precis det: e-postinloggning, ingen fröfras, gaslösa transaktioner och session keys, paketerat så att det känns som vilket spelkonto som helst (Immutable). Ronin, Sui och Beam bygger liknande upplevelser. Vi har tidigare beskrivit hur smarta konton ska bära nästa miljard spelare, och det är just i spelen som tekniken har bevisat att den fungerar i stor skala.

Men just för att osynligheten är som mest komplett i spelen är koncentrationen också som mest dold där. Spelaren som trycker “spela” ser ingen bundler, ingen paymaster, inget delegatkontrakt. Hen ser ett spel. Om studion som betalar gasen får slut på pengar, om paymastern villkorar sig, om session-nyckeln fått ett för brett mandat, då märks det först när något går fel. Det senaste årets historia om web3-spel är full av exempel på hur löften om att spelarna ska äga spelet krockar med vem som faktiskt håller i infrastrukturen. Ett osynligt konto är bekvämt, men det är också ett konto vars beroenden man inte kan inspektera i stridens hetta.

Nycklarna bakom kontot: passkeys, MPC och delade nycklar

Under all logik ligger fortfarande en nyckel, eller flera. Hur den hanteras avgör mycket av vem som styr kontot, och här har mycket ändrats.

Passkeys är den mest synliga förändringen. I stället för tolv ord använder allt fler konton en passkey, en kryptografisk nyckel som lever i telefonens säkra hårdvara och låses upp med Face ID eller fingeravtryck. Tekniskt bygger det på kurvan P-256, som Ethereum länge var dålig på att verifiera billigt. Precompilen RIP-7212 löste det genom att sänka kostnaden från runt 300 000 gas till några tusen, vilket gjorde passkeys praktiska på flera L2-kedjor (Alchemy). Fördelen är enorm för användbarheten. Baksidan är att passkeyn synkas via Apples eller Googles moln, så din “självförvarade” nyckel vilar i praktiken på ett storföretags kontoåterställning.

Det andra spåret är MPC och inbäddade plånböcker, där nyckeln aldrig existerar som en hel sak utan delas i bitar mellan enheter och servrar. Det är smidigt, och det är därför de stora köpte upp leverantörerna: Stripe förvärvade Privy i juni 2025 (CoinDesk), Fireblocks köpte Dynamic i oktober 2025 (CoinDesk), och Coinbase lanserade sina inbäddade plånböcker brett samma månad (Coinbase). Var och en av de affärerna flyttar en bit av nyckelhanteringen för miljontals konton in under ett fåtal tak.

Frågan att ställa är enkel men obekväm: om en tjänst håller en del av din nyckel, är det då fortfarande bara du som kan använda kontot? Ibland är svaret ja i praktiken, delen är krypterad och tjänsten kan inte agera ensam. Ibland är svaret mer grumligt. Skillnaden syns sällan i gränssnittet, och det är just därför den är värd att fråga om.

Börsen läser ditt delegat: custody och screening

Smarta konton skapar ett nytt problem för börser och förvarare. En insättningsadress som förr var ett stumt EOA kan idag vara ett uppgraderat 7702-konto som kör okänd kod, eller ett 4337-kontrakt med egen logik. Det tvingar börserna att läsa kontokoden innan de accepterar en insättning eller ett uttag.

I praktiken innebär det att en börs numera screenar för delegation designator-bytena (0xef0100 följt av en adress) och kan behandla ett delegerat konto annorlunda: kräva fler bekräftelser, blockera vissa delegatkontrakt, eller vägra ta emot från konton som pekar på känd sopmaskinskod. Det är rimligt ur risksynpunkt, men det gör också börsen till ännu en instans som avgör vad ditt konto får göra.

Samtidigt går rörelsen åt andra hållet. Custodiala aktörer bygger själva smarta konton åt sina kunder, och gränsen mellan “börskonto” och “egen plånbok” blir suddig. En MPC-plånbok inne i en börsapp där börsen håller en nyckeldel är tekniskt självförvar men känns som ett vanligt konto. Det är i den gråzonen mycket av 2026 års produktutveckling sker.

Regleringsmässigt är läget under förändring. Ett besked från personal på den amerikanska tillsynsmyndigheten SEC i april 2026 slog fast att mjukvara som bara låter en användare göra transaktioner från sin egen plånbok inte i sig gör leverantören till en broker (CoinDesk). Det ger visst andrum åt ren plånboksmjukvara, men det säger ingenting om paymasters, bundlers eller förvarade nyckeldelar, som är just de lager där ansvarsfrågan är oklarast.

Native account abstraction och gaffeln i vägen

Alla nuvarande lösningar är i någon mening provisorier. ERC-4337 bygger vid sidan av kedjan, EIP-7702 lånar smarta funktioner till ett gammalt kontosystem. Den slutgiltiga lösningen, säger många, är native account abstraction: att kontot är smart direkt i protokollet, utan bundlers eller EntryPoint som mellanhänder. Om det låter som ett sätt att ta bort just de mellanhänder den här texten handlar om, så är det precis vad det är tänkt att vara. Frågan är hur, och där gick det snett.

Den 15 september 2026 meddelade utvecklare att Ethereum och Base gett upp försöket att ena sina förslag om native AA. Derek Chiang, grundare av ZeroDev och numera på Ethlabs, förklarade splittringen rakt: “While we identified a number of technical solutions, they all required one side or the other to compromise at least a little bit on their core goals” (The Block).

Kvar står två konkurrerande vägar. Ethereums förslag heter EIP-8141 och bygger på så kallade frame transactions, tänkt att fraktas med i den framtida Hegotá-forken; Vitalik Buterin har sagt att förslaget “gets close to optimal” (EIP-8141). Bases förslag heter EIP-8130 och bygger på en keystore av godkända signerare. De två speglar ett djupare vägval mellan Ethereums betoning på censurmotstånd och Bases på skala och förutsägbarhet, ett vägskäl vi gått igenom i detalj i genomgången av smarta konton mellan Ethereum och Base.

Ironin är svår att missa. Native AA säljs som sättet att göra sig av med mellanhänderna, men splittringen betyder att det nu finns två standarder att ena, och tills någon av dem landar på mainnet blir de nuvarande mellanhänderna kvar. Och vilken sida som än vinner ritar den om vem som driver vad.

Glamsterdam den 6 oktober: throughput, inte smarta konton

Det är lätt att blanda ihop kalendern. Ethereums nästa stora uppgradering, Glamsterdam, aktiveras på testnätet Sepolia den 6 oktober 2026, och en huvudnätslansering väntas någon gång under fjärde kvartalet 2026 utan bekräftat datum (Ethereum Foundation). Men Glamsterdam handlar inte om native account abstraction. Dess tunga poster är ePBS (EIP-7732), som bygger in åtskillnaden mellan blockförslagsställare och blockbyggare i protokollet, och block-level access lists (EIP-7928), som ska göra exekvering mer parallell. Det handlar om genomströmning och blockproduktion, inte om hur ditt konto fungerar.

Ändå är forken relevant för den här textens tema, för ePBS är i sig en koncentrationsfråga. Den formaliserar rollen som blockbyggare, en roll som redan i praktiken domineras av ett fåtal specialiserade aktörer, och den för in ett känt orosmoln: en byggare som vinner rätten att bygga ett block men sedan håller inne datat. Med andra ord upprepar protokollnivån samma spänning som vi sett i kontostacken: effektivitet köps med specialisering, och specialisering tenderar att bli koncentration. Att hålla isär vad Glamsterdam gör (genomströmning) och vad native AA ska göra (kontot i protokollet) är viktigt just för att inte tro att den 6 oktober löser något om mellanhänderna bakom ditt konto. Det gör den inte.

Sverige: FI, MiCA och gränsen mot självförvar

För svenska användare landar allt detta hos två myndigheter. Finansinspektionen är sedan MiCA-förordningen trädde i kraft den behöriga myndigheten för kryptotillgångar i Sverige. Sedan den 1 oktober 2025 måste varje kryptoföretag som betjänar svenska kunder ha ansökt om tillstånd hos FI eller avveckla verksamheten (Finansinspektionen). MiCA reglerar dock leverantörer av kryptotillgångstjänster, alltså börser och förvarare, inte protokollen i sig, och ren självförvarsmjukvara faller normalt utanför.

Det är i hybriderna gränsen blir otydlig. En plånbok som bara håller din nyckel är inte en tjänsteleverantör. Men vad är en tjänst som håller en del av din nyckel? En paymaster som betalar din gas mot avgift? En återställningstjänst som kan ge tillbaka åtkomst? EU-rätten har inget entydigt svar ännu, och det är just de nya mellanhänderna i kontostacken som ligger i gråzonen. Notera också att kryptoderivat, som eviga terminer, inte regleras av MiCA utan av MiFID II, med hävstångstak för konsumenter.

Skatteverket bryr sig inte om hur smart ditt konto är. Varje avyttring är en skattehändelse, och varje byte från en krypto till en annan, liksom varje gång du betalar med krypto, räknas som en avyttring som ska redovisas i K4 avsnitt D, med 30 procents skatt på vinst och genomsnittsmetoden för att räkna anskaffningsvärde (Skatteverket). En gaslös plånbok som växlar en token till USDC för att betala en paymaster kan alltså tyst skapa en deklarationspliktig avyttring. Bekvämligheten på ytan har en pappersspårs-kostnad under.

Så vad ska man faktiskt göra? En kort checklista för den som använder ett smart konto 2026:

• Ta reda på vilket delegatkontrakt eller vilken kontokod ditt konto kör, och vem som skrev och reviderade den.
• Fråga var din nyckel faktiskt ligger: helt hos dig, i molnet via en passkey, eller delad med en tjänst.
• Kontrollera och återkalla gamla 7702-delegeringar du inte längre använder, en gång per kedja.
• Läs vad en session key eller en paymaster-fullmakt faktiskt tillåter innan du godkänner den, inte efteråt.
• Spara transaktionshistoriken för deklarationen, eftersom även gaslösa byten är avyttringar.

Frequently Asked Questions

Vad är account abstraction med enkla ord?

Account abstraction gör ett kryptokonto till ett programmerbart smart kontrakt i stället för bara ett nyckelpar. Det låter kontot göra saker en vanlig plånbok inte kan, som att köra flera steg i en transaktion, betala avgiften i en stablecoin, sätta utgiftstak och tillåta återställning via vänner eller enheter.

Vad är skillnaden mellan ERC-4337 och EIP-7702?

ERC-4337 skapar ett smart konto som är ett kontrakt från början och lever i ett eget spår med bundlers, paymasters och ett EntryPoint-kontrakt, utan att ändra Ethereum. EIP-7702, som kom med Pectra 2025, låter i stället ett vanligt konto tillfälligt peka på ett smart kontrakt och behålla sin adress, sin historik och sin nyckel.

Är ett smart konto verkligen självförvar?

Oftast ja i grunden, men med förbehåll. Du kan behålla full kontroll, men många bekvämligheter som gaslösa avgifter, molnsynkade passkeys, delade nycklar och återställningstjänster inför beroenden av operatörer som kan påverka vad kontot får göra. Frågan är inte bara om du håller nyckeln, utan vilka lager i stacken någon annan driver.

Vem betalar för gaslösa transaktioner?

Någon annan än den som slipper avgiften. Vanligtvis subventionerar appen eller börsen gasen, eller så betalar användaren i en token via en paymaster mot ett påslag, till exempel Circles paymaster som tar ungefär tio procent för att betala gas i USDC. Gaslöst betyder att kostnaden är flyttad, inte borttagen.

Hur påverkar MiCA och Skatteverket smarta konton i Sverige?

MiCA och Finansinspektionen reglerar kryptotjänsteleverantörer som börser och förvarare, inte ren självförvarsmjukvara, men hybrider som håller en nyckeldel eller betalar gas hamnar i en gråzon. Skatteverket ser varje byte och varje betalning med krypto som en avyttring som ska redovisas i K4 avsnitt D med 30 procents skatt på vinst.

Yuki Tanaka bevakar plånböcker, självförvar och kontoinfrastruktur för HOGE Wire.